Det ligger nymålade flyttkartonger och paraplyer utanför ingången till det övergivna campus som tillhör universitetsområdet Bockenheim i Frankfurt. På kartongerna går det att läsa ord som ”Festung Europa”, ”Irish water”, ”flexibiliering” och ”No TTIP”. Det är kartonger som nästföljande dag ska bäras med i demonstrationen och dumpas vid ingången till Europeiska centralbankens, ECB, nybyggda huvudkontor. Kartonger som ECB uppmanas att använda när de flyttar. 

Trots att ECB:s kontor inte invigs förrän den 18 mars 2015 har personal redan börjat installera sig. Över 12 miljarder kronor har spenderats på den 185 meter höga skyskrapan. En skyskrapa som omges av både staket och vallgrav. Demonstrationen nästföljande dag är ett första steg i en mobilisering som ska kulminera vid skyskrapans invigningsbal. I Frankfurt finns 350 bankorganisationer representerade. Banker med lika många övervakningskameror som fönster och tillhörande sterila entréer, röda mattor och receptioner.  

Blockupy samlar sedan 2012 organisationer, nätverk och aktivister från alla Europas hörn. Blockupys aktionsdagar anordnades första gången 2012 i Frankfurt men en aktionskonferens liknande årets festival anordnades också förra hösten. 

Det här året har omkring 80 organisationer och nätverk från ett tjugotal länder i Europa kommit till Frankfurt för att under några dagar ta del av workshops, diskutera, dela med sig av erfarenheter, dansa och demonstrera tillsammans. Festivalen får ekonomiskt stöd av Rosa Luxemburg Stiftung, som också betalar ut resersättning för att deltagare från hela Europa ska ha råd att ta sig dit. 

Bland de deltagande organisationerna finns de tyska landsomfattande autonoma nätverken Ums Ganze och Interventionistische linke, grekiska Alfa Kappa och Solidarity 4 all, brittiska Plan C, italienska sociala centret ESC och gruppen Precarious Disconnections, men också partier som Die Linke och organisationen Attac. 

Årets Blockupyfestival syftar inte enbart till att vara en språngbräda för en stor mobilisering. Den handlar lika mycket om att söka nya sätt att kommunicera med varandra. Blockupy ingår därigenom i den mängd olika forum som överlappar varandra. 

I somras hölls den direktdemokratiska festivalen i Thessaloniki i Grekland och i England festivalen Fast Forward. Förberedelserna för Blockupy varit igång alltsedan vårens europeiska aktionsdagar i maj. Diskussionerna handlar om allt mellan TTIP-avtalet till Frontex gränshantering och hur man ska fortsätta att utmana den europeiska åtstramningspolitiken efter ECB:s öppning. Blockupy är ett forum som också kartlägger vilka olika kamper som pågår runtom i Europa. 

Festivalen har fem större arbetsområden på schemat. Dessa, som handlar om exempelvis antifascism eller social infrastruktur, pågår tre timmar varje förmiddag med syfte att varje dag fördjupa diskussionerna. Utöver detta finns också workshops, seminarier, stadsvandringar och utställningar på programmet, och som alltid under Blockupys aktionsdagar tas gatan i besittning. Många workshops är förlagda till det gamla Goetheuniversitetets lokaler, där en gång den marxistiska Frankfurtskolan startade. I dag är området utsatt för bostadsspekulation och så kallad kreativ förstörelse. Snart kommer bostadspriserna i området att höjas till förmån för de kulturentreprenörer och reklamfirmor som har råd att ha sina kontor där. Delar av festivalen hålls också i fackföreningen DGB:s lokaler, Rosa Luxemburg-stiftungs Haus der Jugend och det sociala centret ”Faites votre jeu”. 

Under den första stora samlingen blir vi uppmanade att ta på oss ordentligt med kläder. Blockupy har alltid den civila olydnaden som ingrediens och den direkta aktionen som medel och det här gången gäller det att smidigt klättra över stängsel och ta sig över inhägnaden till den jättelika bankbyggnaden. Sina enorma glasfönster till trots är verksamheten i den nya skrapan långt ifrån transparent. ECB bildar tillsammans med EU-kommissionen och EU-rådet den ökända så kallade Trojkan, som är ansvariga för grova nedskärningar, åtstramningar och nedmonteringen av sjukvården i många länder. Trojkan har främjat åtstramning, privatisering och otrygghet, men också pressat regeringar i syfte att genomdriva försämringar av sociala rättigheter, som 2011 när stora vattenprivatiseringar genomfördes i Grekland. 

När det 3 000 personer stora demonstrationståget når banken upptäcker vi att ingången är avspärrad och tungt beväpnad polis utposterad. Många lyckas ändå ta sig över stängslet. Trots att polisen sprutar pepparspray och motar oss tillbaka, pryds glas­entrén snart av rosa och lila färgfläckar samt flyttkartonger som staplas på marken utanför entrén. 

I arbetsgruppen ”social infrastruktur” diskuteras motstånd mot plundringen av våra gemensamma resurser. Vid mötet är ett 40-tal personer närvarande. Diskussionen handlar om att välfärden och den offentliga sektorn har blivit en central stridsfråga i krisen, men att denna fråga också måste återtas och utökas med nya krav på allmänningar och självorganisering. 

När staters skuldsättning minskas genom privatiseringar, marknadsanpassningar och utförsäljningar måste den gemensamma välfärden frigöras både från marknadens och statens grepp för att inte plundras. Rätten till bostad, sjukvård och utbildning blir därför rättigheter som kollektivt måste säkerställas. Privatiseringarna och nedskärningarna inom sjukvården har slagit hårt mot människors hälsa och resulterat i en pressad arbetssituation för vårdpersonal. 

Trots att situationen ser olika ut på olika platser finns det i Europa liknande processer när det kommer till hur det privata och offentliga fogas samman, hur ”welfare” blir till ”workfare”, och det därmed blir viktigare än någonsin att kämpa för det gemensamma. 

David Harveys begrepp ”ackumulation genom fråntagande” är ett av dem som används under diskussionen. Representanten för Alfa Kappa lyfter exempel på allmänningar i Grekland. Hon säger att det är viktigt att allmänningarna behåller sina transformativa krav, att de inte avpolitiseras i takt med att de stabiliseras. Hon tar upp exempel på själv-organisationen av den statliga tv-stationen, vilket skapat en informationsallmänning. I Grekland finns också självförvaltade vårdcentraler i Thessaloniki och Aten som vårdpersonal själva ockuperat för att kunna garantera vård åt de personer som faller utanför sjukförsäkringarna. 

Vid workshopen närvarar ockupanter från fabriken Viome i Grekland, en fabrik som lagts ned men återtagits genom självorganisering på arbetsplatsen. Liknande projekt finns i Rom i den sedan två år tillbaka ockuperade fabriken Officina Zero. 

En annan workshop under festivalen anordnas av nätverket Dinamo Press i Rom och Precarious Disconnections i Bologna. Den handlar om den nyligen genomförda sociala strejken i Italien den 14 november. En strejk som, förutom konkreta krav på basinkomst och europeisk minimilön, även handlade om att de som idag saknar strejkrätt, som arbetslösa och studenter, också skulle få detta. Dessutom togs stadsrum i besittning med krav på allas rätt till staden. En av strejkens måltavlor var den nyligen införda reformen ”Jobs Act”, innebär en mängd försämringar och inskränkningar av arbetsrätten. 

Den 14 november genomfördes aktioner också i Frankrike och Tyskland. Workshopen handlade om hur liknade strejker skulle kunna koordineras och sammanfogas med varandra. Förberedelserna inför en social strejk är också en process i sig, eftersom dessa bygger upp gemensamma erfarenheter av självorganisering. 

En annan workshop hölls av No Expo från Milano, som arbetar mot världsutställningen Expo 2015. När stadsmarknadsföring genom stora evenemang och skrytbyggen resulterar i ekonomisk korruption och spekulation leder detta till omfattande stadsomvandlingar, gentrifiering och exploatering. Expo 2015 kommer provocerande nog att gå av stapeln den 1 maj i år och en stor mobilisering mot tillställningen är att vänta. 

Blockupyfestivalen resulterade i en rad initiativ till aktionsdagar, gemensamma mobiliseringar och erfarenhetsutbyten. Fler liknande konferenser kommer att hållas framöver och ett nytt mindre gemensamt strategimöte är planerat till januari för att koordinera vårens sociala protester. 

Nu närmar sig alltså invigningen av ECB den 18 mars. Det råkar vara årsdagen av Pariskommunen och tusentals människor från hela Europa laddar upp för att blockera vägarna runt ECB och avbryta festen.