Den 3 juli antog Greklands parlament en lag om att införa nya högsäkerhetsfängelser, kallade typ C. Det betyder nya, specialdesignade fängelseavdelningar där fångar hålls isolerade med i princip fulla restriktioner.
Förslaget har mötts av omfattande protester från fångar, anhöriga och solidaritetsgrupper, främst från anarkiströrelsen. Mellan den 23 juni och den 1 juli hungerstrejkade över 4 500 fångar i protest mot förslaget, och det hölls demonstrationer på flera orter.
De nya anstalterna riktar in sig på tre olika kategorier fångar: de som dömts för terrorklassade brott – ofta unga anarkister som tagit till vapen i sin kamp – och personer som är medlemmar i terrorklassade organisationer, samt fångar som organiserat eller deltagit i protester i fängelserna.
Alla grekiska fängelser kommer att få C-klassade avdelningar. De nya anstalterna kallas för ett ”fängelse i fängelserna” och innebär omfattande inskränkningar av internernas rättigheter.
Till exempel kommer det att bli begränsade möjligheter att träffa anhöriga och advokater samt inga permissioner. I dagens läge finns möjlighet till frigivning efter att tre femtedelar av straffet är avtjänat – den möjligheten kommer inte att finnas på C-anstalterna. Anstalterna kommer heller inte att drivas av kriminalvården, utan av en avdelning inom polisen.
Arbetaren träffar en anhörig till en fånge, som inte vill gå ut med sitt namn. Hen är medlem i en arbetsgrupp för anhöriga till fångar som varit mycket aktiv i arbetet mot den nya lagen.
– Fängelserna här i Grekland har inga ambitioner vad gäller rehabilitering, det handlar bara om att förvara, disciplinera och straffa. Som jag ser det handlar C-anstalterna om att skrämma och avskräcka till exempel unga från att begå politiskt motiverade brott, säger den anhöriga.
– Lagen har drivits igenom mycket snabbt, förslaget kom i mars. Den konservativa regeringen vill visa sig handlingskraftig när det gäller att skapa ”säkerhet”. De vill visa att de har initiativet i frågan, fascistpartiet Gyllene Gryning försöker ofta profilera sig genom att driva frågor om ökade straff och ökad repression.
Förslaget om typ C-fängelser kom efter att två fångar vid två olika tillfällen rymt. Enligt det ursprungliga förslaget skulle det på C-anstalterna råda kraftigt inskränkta möjligheter till besök från anhöriga. I dag finns möjlighet till besök tre gånger i veckan. De anhöriga lyckades påverka delar av lagstiftningen gällande rätten till besök, samt uppnå striktare begränsningar i hur lång tid en fånge får sitta på en C-avdelning.
– Det ursprungliga förslaget var fyra år, nu blev det två år istället. Å andra sidan får fängelseledningen bestämma om förlängning av vistelsen med två år åt gången om de anser att en fånge inte anpassat sig. Vad det kan få för konsekvenser för fångar som begått politiskt motiverade brott förstår vem som helst, säger den anonyma anhöriga.
De nya reglerna är anledningen till att C-anstalterna kallats för ”Guantanamo”. Straff kan förlängas utan ny dom – i princip skulle det kunna innebära livstidsstraff. Häktade i väntan på rättegång kan också placeras på C-anstalter om de misstänks för brott som faller inom ramen.
I Grekland finns inte häkten för dem som inväntar dom, utan alla sitter i samma fängelser. I dagsläget är fängelserna överbelagda. I Korydallos i Aten, landets största fängelse, sitter 2 300 fångar, fast det egentligen bara har kapacitet för 1 000.
– Krisen har fått katastrofala konsekvenser för immigranter, folk med drogberoende och fattiga. I stället för att göra något åt problemen som finns i samhället straffas de som blir utsatta med hårdare lagstiftning och längre straff, säger den grekiska journalisten Nora Verykokidi, som har insyn i situationen på fängelserna.
– Fängelserna är överfulla och fångarna får inte tillräckligt med mat. Budgeten är två euro per fånge och dag. De som har pengar kan köpa bättre mat, men för de som är fattiga är inte det en möjlighet.
De senaste åren har drogmissbruket ökat och en stor del av fångarna är dömda för drogrelaterad kriminalitet.
– För något år sedan skärptes lagstiftningen så att de som är missbrukare döms som knarklangare. Straffen förlängdes avsevärt. Tidigare kunde de dömas till avvänjning, ja de hade till och med rätt att kräva att få det, men den ”vård” som finns att få är ett skämt. Att antalet drogberoende med långa straff har ökat har också lett till ökade konflikter fångar emellan, säger Nora Verykokidi.
– De sitter bokstavligt talat i knät på varandra.
Fångarna har inte egna celler. I en cell med plats för tre personer är det inte ovanligt med det dubbla antalet. Antalet fångar med livstidsstraff har också ökat avsevärt. I dagsläget är 1 000 fångar av 12 500 dömda till livstid. Ungefär hälften av alla fängslade är immigranter, en majoritet av dem är straffade för att de inte hade dokument för att få uppehålla sig i Europ
– Deras brott var att försöka göra något åt fattigdomen, att lämna hem och familj med förhoppningen om att få ett bättre liv, säger Nora Verykokidi.
Arbetaren talar med Kostas Georgiadis, aktivist från ett av solidaritetsnätverken för fångar.
– De använder bara krisen som en ursäkt för att försämra för marginaliserade grupper och öka repressionen mot dem som protesterar mot den rådande samhällsordningen, säger han.
– Konstigt nog finns det pengar att bygga nya, högteknologiska fängelser och alltid mer resurser till polisen, hur går det ihop med allt snack om krisen?
Kostas Georgiadis menar att de nya anstalterna har siktet inställt särskilt på den militanta anarkiströrelsen och att de C-klassade anstalterna kan ses som ett försök att kriminalisera en hel generation aktivister.
– Det finns en lång, fascistisk tradition i Grekland, både inom polisen och inom politiken. Alla vet att många inom polisen är organiserade fascister, de hatar anarkister. Alla förstår vad det kommer innebära för folk att polisen kommer driva C-anstalterna, säger han.
