Som alla som någonsin lidit av läkarskräck vet finns det ett spänningsfält mellan vård och våld. I båda fallen tar en annan människa sig rätten att utöva makt över ens kropp. Även när syftet är att hjälpa kvarstår ett vagt övergreppstema. Det är ju den ene parten som sitter på all information, som känner behandlingsmetoderna och vet vad som ska utföras i vilket skede. Patienten är helt utlämnad till dennes expertis. Värst av allt: det som för denne bara är skrämmande och hemskt, är för läkaren också ”intressant”.
På Medicinhistoriska museet i Berlin blir denna koppling ovanligt tydlig. Museet utgörs till stor del av den berömde patologen Rudolf Virschows samlingar av tortyrredskapsliknande metallinstrument och tvåhundaåriga organ i formalin. Den senare kategorin är klart mer makaber. Utöver någorlunda rumsrena föremål som hjärnor och tumörer finns här dussintals exempel på spädbarn med kraftiga missbildningar, som ett tvillingpar ihopväxt från halsen och uppåt och en flicka född med organen utanpå kroppen. Om detta inte vore nog i sig gör fotoförbud och åldergräns sitt för att bidra till stämningen.
Det är just den vaga gränsen mellan skräckkabinett och krasst naturvetenskapligt betraktande som gör kompositionerna så obehagliga. Museet tillhör ett statligt sjukhus, tillgängliggör sina samlingar i folkbildningssyfte, men ändå går det inte att komma ifrån att man på något vis vältrar sig i det bisarra. En del av konceptet, givetvis – vem vill inte se en syfilisangripen penis simma runt i en glasburk? – men också en påminnelse om samma objektifierande aspekt hos läkarvetenskapen i stort. Kroppen är bara en kropp som alla andra. Den kommer att förändras och slutligen dö. Kanske är det då bättre att läggas i formalin än att inte bevaras alls.
Veckans tips, på liknande tema: Gabrielle Wittkops äckelklassiker Nekrofilen har nyss kommit i nyutgåva på Vertigo (var annars?). Boken publicerades ursprungligen 1972 och handlar om en antikhandlare med en liderlig besatthet av de döda. Det är genomgående mycket vidrigt. Dock också vackert, vilket gissningsvis har bidragit till kultstatusen. Finns att få tag i på exempel vertigo.se.

