Jesper kommer lite sent till vårt möte. Han var tvungen att ta hand om eftersändningarna, de hade legat en och en halv vecka i väntan på att delas ut.
– Jag tror att eftersändningarna är överhängande på de flesta kontor. Det känns som det viktigaste är att få ut posten, sedan finns det sällan tid om man inte jobbar över som i dag, säger han.
Jesper arbetar heltid och har ett femtiotal trappor per pass. På drygt ett år har den tunga reklamen, tidningarna och posten gjort att knäna tagit rejäl skada.
– Det kan bli bra igen, men då måste jag vila helt i två månader enligt läkaren, säger han.
Men det är ingenting han vågar berätta om på jobbet.
– Deras nya idéer, som kanske inte är så nya i och för sig, är att de inte förlänger kontrakt över två år. För att slippa fastanställa, säger Jesper.
Chansen att få fast anställning är med andra ord liten. Har man onda knän är den obefintlig, tror Jesper. Han säger att de flesta brevbärarna har ont i knäna från och till. Många av de äldre brevbärarna har knäopererats, vissa flera gånger.
På frågan om det kan finnas en baktanke med att bara behålla brevbärarna i två år och sedan ta in nya friska tror Jesper att det kan ligga något i det.
– Man får en känsla av att de vill ha ruljans på folk, ungefär som Bring-Citymail har det. De anställer mest unga som är snabba, effektiva och desperata på jobb. Det känns lite som att Posten är på väg dit. De är spargalna.
Jesper tycker egentligen om jobbet som brevbärare, men att kunna fortsätta med det till pensionen är inte att tänka på.
– Nej det är omöjligt, säger han.
Som det ser ut just nu fortsätter han tills det säger stopp helt.
– I och för sig känns det väldigt nära dit just nu.
Posten har försvarat sina personalnedskärningar med att postmängden minskat de senaste tio åren.
– Men mängden reklam har ju ökat, säger Jesper. Sedan har vi ju Mitt i-tidningarna numera. De innebär att vi måste gå till varje hushåll. Vi har en väst på magen med tidningar och reklam och den övriga posten i händerna.
För att klara jobbet utan att förstöra kroppen tror Jesper att skulle det behövas mindre distrikt och mer personal. Helst mindre reklam och ingen Mitt i-tidning också.
– Men reklamen är kanske Postens största inkomstkälla och de var jättestolta över den stora vinst de gjorde när de tog över Mitt i-tidningarna, säger han.

