Från en stor faluröd byggnad i Bromma spatserar det med jämna mellanrum ut hundar i alla storlekar och frisyrer i sällskap av olika personer. Skylten några meter bort som det står Hundstallet på bekräftar var man kommit. Hit anländer av olika skäl hundratals hundar varje år som behöver tas om hand och ofta omplaceras i nya hem.
– Över lag kommer det hit hundar från polisen. Vi har ett avtal med polisen om att alla vanvårdade hundar, hittehundar och hundar vars ägare anhålls, kommer hit. Ibland kan det vara så att en person häktas och så står det två ensamma hundar kvar i lägenheten, berättar Jenny Lindahl, hundförare, omplaceringsansvarig och stallansvarig på Hundstallet.
De flesta jyckar som hittas har sprungit bort från sina hem och kan, ifall de är märkta, förhållandevis lätt få komma hem till sina familjer igen. I de fall där det inte går att spåra ursprunget får hundarna stanna kvar för att så småningom påbörja en omplaceringsprocess. När vanvårdade hundar tas om hand har ofta en granne, anhörig eller vårdpersonal med tillgång till hemmet gjort en anmälan om vanskötsel.
– Det syns inte alltid att en hund farit illa, den kan se välskött ut men leva ett liv instängd 15 timmar i sträck. Andra utmärker sig genom att folk hört att den skäller från hemmet eller källaren. Det finns valpkullar som växer upp i garderober och med tur hamnat här, säger Jenny Lindahl.
Hundstallet drivs av en ideell förening som heter Svenska Hundskyddsföreningen. Föreningen har inga allmänna bidrag från staten utan är beroende av donationer. Hundar tas emot hela dygnet, året om.
För att försöka säkra att hundarna hamnar i hem där de kommer att trivas har Hundstallet flera krav på den eller de som vill utöka sin familj. Viktigt är att hunden garanteras att inte lämnas ensam i över fyra timmar i sträck. En intresseanmälan ska även fyllas i där det beskrivs vilken typ av hund som önskas. Sedan måste det även anges två referenser som inte är släkt med personen som ansöker.
– Det var lite som att adoptera ett barn när vi skulle hämta hem Kevin. De ringde våra kompisar och så fick vi komma dit på intervju. Jag var jättenervös och pratade hela tiden. Sedan fick vi gå ut och gå med honom och vår gamla hund Ella för att kolla hur det kändes. Eftersom det gick bra fick vi åka hem med honom samma dag, berättar Elin Mattsson som sedan tidigare hade en hund från Hundstallet.
De utrymmen i Hundstallet som djuren befinner sig i påminner lite om ett hundfängelse, enskilda rum bakom galler. Vissa ylar och andra skäller, fast de flesta verkar glada och viftar på svansen när Jenny Lindahl visar runt. Vanligtvis innebär vistelsen i Hundstallet att hunden får ett eget rum med bädd och tillgång till en liten rastplats. Där får hunden även vård om den behöver samt mat och promenad tre gånger per dag. Tills den förhoppningsvis får ett nytt hem och kan börja vänja sig vid sin nya familj.
– Ella hade fått jättemycket stryk och hade fortfarande blåmärken när vi tog henne. Jag tror att hon levde i ett våldsamt hem. I början kunde man inte höja rösten eller diskutera för då blev hon rädd och sprang och gömde sig, berättar Elin Mattsson.
Hunden Ella visade sig hysa en rädsla för män och vågade i början inte vara i samma rum som Elin Mattssons pappa. Hon var hela tiden på sin vakt. Med tiden vandes beteendet av genom att låta Ella ta sin tid och närma sig mannen i sin egen takt, för att slutligen en dag lägga sig och vila intill honom. Vad gäller Kevin så var processen betydligt svårare.
– Vi ville ha en till hund men kände inte att vi hade tid för att ta hand om en valp men i efterhand hade nog det varit lättare, säger Elin Mattsson och skrattar.
När polisen omhändertog Kevin en vinter var han gravt vanvårdad och sprang lös på gatan. Han hade bland annat frostskador, sår och ärr på kroppen. Kevin var även strykrädd och en av de magraste hundarna som Hundstallet mottagit. När Elin Mattsson med sambo i början kom hem efter att ha lämnat honom och Ella ensamma hemma hade han ofta röjt ut garderober, kissat och spridit ut sopor i lägenheten. Även det ett beteende som fick vänjas bort.
– Att ta hand om en hund som Kevin kräver ganska mycket. Men han är en del av familjen och en sådan kan man inte bara lämna tillbaka. Man får vara konsekvent och ha tålamod. Jag tror att man får en bättre relation till ett djur som man hjälpt och som haft det svårt. Skaffar vi någon gång en till kommer det nog att bli en till hittehund, det finns redan så många hundar som behöver ett hem, säger Elin Mattsson.
