Den nuvarande avtalsrörelsen har präglats av hårda ord och höga tongångar, men konflikterna har uteblivit, och resultatet. Åtminstone ur arbetarsynvinkel, på andra sidan förhandlingsbordet kan man nog tänka sig både ett och annat gratulerande handslag under bordet.
Den nuvarande avtalsrörelsen har visserligen bara börjat och många avtal återstår förstås att tecknas. Man ska inte ropa nej förrän man ligger i ån, men två tunga avtal har redan undertecknats, industriavtalet och byggnadsavtalet.
En avtalsrörelse brukar följa en given ordning där industriavtalet spelar en viktig roll i rörelsens fortsatta utveckling. Nivåer, både på löner och framgång i industriavtalet blir normerande. När avtalet landade på 2,6 procent beräknat på årsbasis, menade dock LO att detta inte nödvändigtvis behövde vara normerande, eftersom IF Metall ställt sig utanför LO-samordningen. Men även Byggnads löneökningar är beräknade på 2,6 procent, även om omräkningen i kronor innebär att lägre lönegrupper får en höjning på upp till 4 procent.
Till skillnad från fackens samordningssvårigheter har Svenskt Näringsliv hållit sin skuta oklanderligt intakt. Från första stund har de stenhårt förespråkat det ”märke” som industriavtalet givit. De tycks också bara stärkts av fackens försiktighet och lämnar utrymme för krav om ungdomslöner i vården och restaurangbranschen, samorganiserat med Folkpartiet.
Nu har avtalsförhandlingar för både Handels och Kommunal inletts, det senare avvaktar resultat från det första. Båda verkar inom låglönebranscher och förbunden är också först med att ställa krav på jämställdhetspotter. I interna enkäter inom fackförbundet har det stått klart att medlemmarna prioriterar en reglering av bemanningsfrågan, rätt till heltid och säkrare anställningar. Detta framför en löneökning. Men motparten går ut hårt.
Till förhandlingarna kom Svensk Handel med ett ultimativt bud. Inga förändringar i villkoren, men 2,6 procents löneökning. Från medlingsinstitutet kommer också beskedet att medlarna inte kommer att medverka till avtal med högre löneökning än 2,6 procent. Detta samtidigt som Almegas vd Jonas Milton förespråkar löneökningar på 1,3. Situationen tycks inte kunna komma någonstans utan konflikt. Om det till skillnad från i industrin och byggbranschen blir någon, är svårt att förutspå. Men både Kommunal och Handels kommer få det knivigt att gå på offensiven.
Under Almedalsveckan förra året genomförde LO en gissningslek kring var lönenormen skulle hamna under avtalsrörelsen. Jonas Milton, vd för Almega, gissade som arbetsköparnas representant på 2,56 procent. Mot bakgrund av den disciplinerade samordningen inom Svenskt Näringsliv kan man konstatera att arbetsköparparten hittills vetat vad den velat och fått det.

