OCCUPY NORRKÖPING
Jonna Jensen, student, 20 år.
Vilka är ni som är engagerade i Occupy Norrköping?
– Det är jättemånga olika människor. De flesta har jag inte sett förut. Jag är själv med i Syndikalistiska ungdomsförbundet i Norrköping.
Vad är det du vill protestera mot?
– Det är framförallt hur samhället är uppbyggt. Att det finns några personer som tjänar på att andra personer gör något. Företagarna lever på arbetarna som inte har något att säga till om. Att vi som individer inte har någon makt att påverka någonting i samhället vi kommit till nu.
Hur går protesterna till?
– Vi kom snabbt fram till att det svenska klimatet inte var så ockupationsvänligt. Vi har träffats tre gånger på olika platser. Vi har hållit stormöten där vi diskuterat visioner och vi har en gratisloppis. Det har varit väldigt mycket prat. Förhoppningsvis ska vi komma vidare nästa gång.
Är det ett vänsterprojekt?
– Jag skulle vilja säga att det är större än så. Det blir lite vänsterinriktat eftersom det är det kapitalistiska systemet som ligger i vägen för rättvisan i samhället. Samtidigt är alla välkomna och det finns ingen stämpel på det sättet.
I USA har rörelsen kommit att rikta sig mot finansspekulation och bankerna. Delar du dess analys?
– Till viss del. Jag håller med om att det är ett väldigt stort problem och att mycket skulle lösas om man kom till rätta med det. Sedan finns det en massa andra problem, hur makten fördelas i samhället. Personligen tror jag inte att det kan ske inom ramen för kapitalismen för det går hand i hand. Jag tror att en majoritet här håller med mig där.
Vad vill ni åstadkomma?
– Det är precis i uppstarten och det är ännu lite oklart. Jag skulle ju vilja att det leder till en förändring i samhället, men jag tror att man får sikta lite mer lokalt i början. Det är så mycket som behöver göras i världen, för miljön och för att alla ska ha råd att äta. Men jag tycker att vi under de kommande månaderna ska satsa på att det i alla fall kan gälla i Norrköping.
OCCUPY NORDSTAN
Sofie Rydelius, student, 26 år.
Vilka är ni som ockuperar köpcentret Nordstan?
– Det finns inget ni, det finns bara jag. Folk representerar bara sig själva när de sätter sig ned här bland oss. Vissa är här för hemlösa katters skull, vissa är här för att de blev våldtagna som barn. Det är folk som är trötta på systemet i stort.
Hur går protesten till?
– Jag kommer hit någon gång vid tolvtiden och lägger filtar på golvet. Sedan står jag själv där som en medmänniska så att folk kan komma och prata med mig. Varje dag träffar vi på nya människor som vill prata av sig om sitt liv. Sedan erbjuder vi pennor och papper så att folk kan uttrycka sina tankar, åsikter och känslor genom att skriva. Jag sitter här för att visa att Nordstan är en allmän plats, ett torg där man kan mötas och diskutera.
Vad är det du vill protestera mot?
– Jag har läst socialantropologi och spenderat de senaste sex åren med att resa jorden runt. Jag har förstått att det är något som inte är helt rätt. Jag tror att vi tänker väldigt kortsiktigt. Problemet är att vi lever kvar i ett lokalt tänk, medan vi bor i en global värld.
Vad tror ni att ni kan åstadkomma med er ockupation?
– En tankeställning. Ett tyst ifrågasättande. Att visa att det finns folk som tror att det blir bättre. Komma med lite lösningar istället för att bara klaga på samhället. Jag är varken vänster eller höger. Jag är framåt. Det här är en helt annan rörelse på en helt annan grund. Jag får personligen en känsla av att de flesta människor som är här är missnöjda över vad produkten av det här systemet har blivit.
Måste det kapitalistiska systemet avskaffas?
– Problemet är att kapitalismen inte uppgraderats med de nya idéer som finns i dag. Vi hade inte internet när vi kom på det. Vi behöver ett nytt system där samarbete främjas istället för konkurrens. Där vi fördelar resurserna på jorden lika. Där vi bemöter varandra med ett leende istället för rädsla. Vi har komplicerat till saker, men vi behöver bara ge folk mat och ge dem hus. Men jag vill också se en större själslig utveckling.
OCCUPY STOCKHOLM
Philip Salander, 24 år, student.
Vilka är ni som ockuperar Brunkebergstorg?
– Det är ett gäng individer som har samlats för att spåna idéer om lösningen till det uppenbara problemet. Det finns ett gäng som är här som förstagångsdemonstranter som jag och många som varit aktiva politiskt. Du är här och representerar dig själv och får inte stå för något extremt. Vi är här för att diskutera en alternativ lösning till systemet i dag.
Ursprungligen var den konspirationsteoritiska Zeitgeiströrelsen drivande i er ockupation.
– Vi pratar inte om några konspirationer här. Är enskilda här för en konspirationsteori håller de det för sig själva. Jag har sett filmen, men kommer inte ens ihåg vad den handlar om.
Finns det någon gemensam politisk idé?
– Vi är ju vänster, så ser det ju ut, men vi tar inte ställning i partifrågor. Vårt mål är större än det politiska systemet i dag. Vi har inte enats om någon slags lösning alls än, men vi är gemensamt medvetna om att det finns en jävla brist i systemet. Systemets struktur i dag fungerar inte.
Vad är ”systemet” och på vilket sätt fungerar det inte?
– Kapitalismen har varit en demokratisk idé, men det finns ingen demokrati kvar. Det är 1 procent som sitter på stålarna och då blir det de som styr världen. Det är en fråga om pengars betydelse. Det har gått så långt att det är en procent som styr oss 99 procent, mer eller mindre. Det finns ingen logik i det systemet kvar.
Du vill avskaffa kapitalismen. Är det en generell idé bland de som är här?
– Utopin är ju en personlig idé. Här handlar om att hitta en alternativ lösning till kapitalismen, inte avskaffa den. Vi måste inse att kapitalismen har stora brister och det är anledningen till att vi får betala för bankernas spekulation. Det gynnar en procent, medan 99 procent får betala för deras misstag. Det som är realistiskt just nu är att ha kvar kapitalismen, men avskaffa bankmakten. Men vi har inte ens enats om det än.
Vad hoppas du kunna åstadkomma med ockupationen?
– Jag vill att alla ska inse att vi har ett stort problem inom kapitalismen och att den är ett problem i sig. Det är bara en magkänsla folk har. Att konfrontera den är steg ett. Om vi alla stannar upp så kommer vi på en lösning tillsammans. Det är förstås svårt för oss 20 personer här att presentera en lösning för 99 procent, men det är en fråga om tålamod. Vi är kvar till sommaren och då dyker folk förmodligen upp.
