USA:s nazister jagar papperslösa

Stjärnorna har släckts av tunga moln och regnet piskar i vinden. Mannen på andra sidan stängslet går långsamt. Hans t-shirt lyser gulvit i gatlampornas sken där han spejar ut i mörkret.
– Han promenerar väldigt mycket för det här vädret, mumlar Jeff Hall, och plockar fram sin walkie talkie.
– Butch, om killen i vit t-shirt inte kommer åt ditt håll inom ett par minuter är det dags att börja hålla ögonen öppna.

Klockan närmar sig tio på kvällen, skyfallet har pågått i flera timmar och alla håller sig inomhus. Nästan alla i alla fall. Inte mannen under gatlyktorna förstås. Inte heller de två nazisterna i kamouflageuniform som observerar honom i sina kikare från andra sidan gränsen.
De tre männen befinner sig i två olika länder. Killen i t-shirt står intill motorvägen i den mexikanska staden Tijuana och tittar över gränsstängslet. De två andra står i utkanten av San Diego i USA. Om de senare fick bestämma skulle det förbli så. De är medlemmar i National Socialist Movement, NSM – USA:s största nazistiska rörelse – och kampen mot så kallad illegal invandring är en av deras nyckelfrågor.

Jeff Hall är ledare för Kaliforniendivisionen och organiserar patruller längs med gränsen mot Mexiko nästan varje helg. Trots stängsel och strålkastare som lyser upp den mexikanska sidan är det många som smiter igenom och försöker ta sig in i USA.
– Vi tar några nästan varje helg, säger han och tänder en cigarett.
– Fast det är mellan klockan två och fyra på natten som det blir action. Så har det alltid varit.

Att nazister frivilligt patrullerar USA:s gräns mot Mexiko skulle kunna betraktas som ett marginellt problem. Men riktigt så enkelt är det inte. Hatgrupperna har varit på stark frammarsch de senaste åren. 2010 räknades deras antal för första gången till fler än 1000 – en ökning med 66 procent på tio år. Bakom framgångarna ligger ett ovanligt lyckat byte av retorik.
– Förr brukade de tala om onda svarta och judar, men sedan år 2000 fokuserar de nästan enbart på papperslösa. De vet att det är åsikter som har genklang hos det amerikanska folket, säger Mark Potok på organisationen Southern Poverty Law Center, SPLC, som årligen kartlägger hatgrupperna.

I dag bor det minst 12 miljoner människor i USA som saknar laglig rätt att vistas i landet. Många kom under ekonomiskt goda tider då myndigheterna valde att titta i ett annat väderstreck. De papperslösa har fungerat som en säkerhetsventil på arbetsmarknaden – när det har behövts billig arbetskraft har de funnits där, redo att hugga i. Det har bidragit till att företagen snabbt har kunnat expandera i goda tider.

Men med en arbetslöshet som har ökat, och nästan parkerat runt tioprocentsstrecket i krisens USA, har också välmående medelklass förlorat sina jobb och fått se sina hem tas av banken. Då är det lätt att leta syndabockar, även om dessa är lika arbetslösa som alla andra.

Mark Potok på SPLC tycker dock inte att ekonomin har varit den viktigaste förklaringen till nazisternas framgångar. Valet av USA:s första svarta president hade betydligt större effekt – för många blev han en symbol för den skiftande hudfärgen i landet.
– USA genomgår stora förändringar. Det är ingen fantasi, och vissa är arga och frustrerade över det. De vet att de har förlorat, även om vi förseglar gränsen i morgon kommer vita ändå att hamna i minoritet på grund av lägre födelsetal, säger han.

– Förlorat? Vi har inte förlorat! Ju mer minoritet vi blir, desto fler vaknar upp och börjar kämpa emot!
Jeff Hall står i middagssolen på verandan utanför sitt hus i Riverside, Kalifornien, och tar en kaffepaus från mötet som pågår i vardagsrummet. Hans hem ligger i ett välskött medelklassområde där identiska, sandfärgade villor med vältrimmade häckar avlöser varandra. Barnen leker på gårdarna medan hemmafruarna pysslar om sina rosor. Det enda som stör bilden av den amerikanska drömmen är männen i bruna skjortor, kängor och armbindlar som står och snackar på Jeff Halls garageuppfart.
Han ser sig omkring:
– De allra flesta grannar har inget emot mig. Vi brukar ha grillkvällar ihop, och ofta när man snackar visar det sig att de håller med mig om mycket.

Men det USA som Jeff Hall beskriver har inte mycket gemensamt med den serieproducerade idyll som han själv bor i. I stället ser han ett samhälle där alla drar och rycker i olika riktningar – ett land fyllt av ”konkurrerande kulturer” som inte klarar att samexistera.

NSM:s lösning är ett land där bara vita är välkomna. Jeff Hall säger att de skulle vilja se ett antal amerikanska stater helt enkelt dra sig ur den amerikanska unionen. Det är fullt lagligt och genomförbart, menar han, men tillägger att det däremot inte vore realistiskt att tro att det skulle gå att skapa ett helt vitt USA.
– Vi är nöjda med en liten bit, och den rätten har vi. När du reser över världen finns det ett land för kineser, det finns ett land för japaner, det finns till och med ett land för judar, men ingenstans finns ett land för vita.

Inne i vardagsrummet har ett 15-tal personer slutit upp. Ett rangligt litet bord fungerar som talarstol när Jeff Hall försöker elda upp stämningen inför nästa veckas demonstration mot illegal invandring.
– Med för många loppor i pälsen dör hunden, vrålar han, och beskriver hur mexikanerna ”strömmar in i USA”.
– Folk hävdar att den illegala invandringen har minskat på grund av den dåliga ekonomin, men jag säger bara: Häng med oss ut till gränsen och se själva! Det är som en jävla myrstig!

Många dröjer sig kvar efteråt för att köpa lotter, dricka en öl och botanisera bland nazistsouvenirerna. På Jeff Halls köksbord ligger böcker, pins och klistermärken. Dennis Mothersbaugh lutar sig fram och känner på en t-shirt med smileysar med Hitlermustasch på. ”Jag blir hellre hatad för den jag är, än älskad för något jag inte är” står det tatuerat i hans nacke.
– Äh, det är en personlig grej, säger han, och ler lite generat.
Dennis Mothersbaugh växte upp i en trasig familj i ett fattigt område enligt honom själv. Han hade sällan några fina kläder, håret var långt och vildvuxet.
– Jag var en vit kille och blev alltid retad för det. Där jag växte upp blev man mobbad om man inte var en gangster eller åtminstone höll på med graffiti, säger han.
Som 15-åring gick han med i ett mexikanskt gäng och fick äntligen respekt. Men det kändes falskt.
– Efter ett par månader sade jag till mig själv: ”Nej, jag är inte från Mexiko, jag är vit, och jag vill agera som en vit”. Jag älskar min ras, om det gör mig till rasist så får det väl vara så då.

En vecka senare sammanstrålar, Dennis, Jeff och de andra NSM:arna på en bensinmack i Chula Vista, Kalifornien – alla enhetligt klädda i svart, med tyska motorcykelhjälmar på huvudet. De är på väg till demonstrationen, och flera räknar med bråk.
– Kom ihåg att hålla disciplinen, snabbt in, snabbt ut! vrålar Jeff Hall.

En av killarna har på sig ett par handskar förstärkta med hårdplast över knogarna. Han är taggad, och hymlar inte med att han hoppas att demonstrationen ska provocera någon tillräckligt för att det ska bli konfrontation.
– Förra gången kastade motdemonstranter flaskor och sten, det blev rejäla slagsmål. Det var kul! säger han med ett garv, innan han får ett mördande ögonkast från Jeff Hall och tystnar.

Så inleds marschen mot målet för dagens demonstration: Acorns kontor. Det är en organisation som arbetar med fattiga familjer, ofta papperslösa, men som för en tid sedan anklagades för att vara inblandad i handel med barn.
– Det är ett väldigt bra mål, jag har svårt att se vem som skulle protestera mot oss. Jag menar, vem gillar barnprostitution? undrar Jeff Hall retoriskt.
Fast när sällskapet närmar sig kontoret visar det sig att det är stängt och att polisen har blockerat hela gatan så att ingen ska kunna komma nära demonstranterna.
– Skit! Det här suger ju! utropar någon.
Gänget ställer ändå upp, vrålar ett par ”Sieg heil” i kör, och låter Jeff Hall trumpeta ut inför fyra förbipasserande att Acorn säljer prostituerade barn.
Men det är kallt, rått och ganska ensamt. Den utlovade järndisciplinen håller i 20 minuter, sedan börjar någon skrika ”illegala invandrare” efter människor som passerar och dra rasistiska skämt i megafonen. En kvinna i sällskapet vill gå till lågprismarknaden mittemot och shoppa i stället.
På andra sidan gatan har ett par ungdomar stannat till. Eduardo, en kille i 20-årsåldern, skakar förundrat på huvudet.
– Jag har aldrig sett något liknande! Och att de vågar komma hit, till Chula Vista, det är verkligen ett slag i ansiktet!
En kvinnlig polis intill honom lutar sig fram i ett behov av att förklara:
– Vad den här unge mannen menar, ma’am, är att detta är en stadsdel med en väldigt etniskt blandad befolkning, det uppfattas som en provokation att de kommer hit.
– Exakt. En jävla provokation! säger Eduardo.

Efter två timmars demonstration rullar nazisterna ihop sina flaggor och traskar surmulet tillbaka till bilarna. Polisen saboterade det roliga.
Jeff Hall är den som håller humöret uppe, och säger att det finns större, roligare grejer att se fram emot. Nästa helg ska de ju patrullera gränsen igen.
– Det är lite som att campa, fast hårdare. Vi kommer att ha en massa bra utrustning med oss, det blir skitkul!

Han ljuger inte. Natten på gränsen är blöt och kall, men Jeff Hall plockar fram en vattentät sovsäck i kamouflagemönster ur ryggsäcken – i den sitter man skyddad från väder och vind. Det är samma sort som amerikanska soldater använder i Irak.
– Vi har många medlemmar som har kommit hem därifrån som donerar massor av utrustning till oss, säger han.

NSM växer för varje år som går. Det är män och kvinnor, unga som gamla, lågutbildade så väl som högutbildade. Jeff säger att det egentligen inte finns någon typisk NSM:are.
– Vi finns överallt. Om du stannar för att äta, tanka eller kanske kontaktar en jurist, så kan du mycket väl stöta på en nationalsocialist.
På andra sidan stängslet kör en bil förbi, och kompisen Cory tar fram sin kikare.
– Jag har sett den förut ett par gånger, jag tror att de rekar.
Jeff Hall ser sig irriterat omkring.
– Förut var här en massa buskar och träd, men gränspolisen har tagit bort dem, nu syns vi jätteväl, vi avskräcker säkert folk från att passera.
Men att avskräcka anses inte bra nog.
– Då tar de bara vägen runt oss.

Sedan händer inte mycket mer den natten. Två kilometer österut griper gränspolisen ett tiotal personer som försöker ta sig över, men på de två nazisternas utkiksplats är det lugnt. Då och då plockar Jeff Hall fram mobilen för att se om någon har ringt. Hans fru är höggravid och ska snart föda hans femte barn.
– Det är dels ideologiskt, vita föder för få barn, men sedan beror det på att jag har barn från ett tidigare äktenskap också, säger han och tittar ut i mörkret.
Det kommer att funka, tror han. Fem går att hantera, men sedan får det nog räcka.
– Man måste ju ha tid att ge alla individuell uppmärksamhet, och det är inte lätt att hinna med alla aktiviteter de har. Min dotter går på balett, sonen spelar fotboll… Det är alltid någonting.
Han vet att det framstår som lite paradoxalt. Jeff förutspår själv gång på gång att USA:s ekonomiska system snart kommer att kollapsa. Han tycker att vita är en utrotningshotad ras och räknar med att raskrig, hungerupplopp och kravaller väntar runt hörnet. Ändå sätter han fem små barn till världen.
– Äh, det måste bli sämre innan det kan bli bättre, säger han och tänder ännu en cigarett.
– En gammal ordning måste falla för att ny ska kunna resa sig. Jag ser fram emot det.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
2 weeks sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad