Chefen ser dig på jobbet

Posten AB i Vasastan, Stockholm, har investerat i alkolås som de har monterat på brevbärarnas digitala nyckelskåp. För att hämta ut och lämna tillbaka de nycklar som brevbäraren Robert Huselius behöver i sitt arbete måste han blåsa i en alkoholmätare. Två gånger om dagen testas hans nykterhet trots att han varken har körkort eller ett yrke som riskerar säkerheten för någon annan.
– Jag börjar med att byta till mitt personliga munstycke, alla har ett eget av hygieniska skäl. Sedan blåser jag ut, det gäller att ha en jämn utandning i fem sekunder, säger Robert Huselius.
När alkolåset piper och signalerar grönt kan han öppna skåpet.
– Varje gång jag gör det här känner jag mig arg och irriterad över att jag ska behöva utstå sådant här trams.
Brevbärarna på kontoret i Vasastan behöver komma in i nyckelskåpet varje morgon inför postrundorna och varje eftermiddag när nycklarna ska hängas tillbaka. Robert Huselius använder cykel för att ta sig runt i sitt distrikt kring S:t Eriksplan medan de flesta andra går och kör en rullvagn med post framför sig.
– Varför är det så viktigt att kontrollera vår nykterhet när det inte är viktigt att kontrollera de som sitter högre upp och har ett större ansvar, till exempel personalansvar?
Robert Huselius svarar på sin egen fråga: det är en fråga om klass och ett sätt för cheferna att utöva makt genom ökad kontroll.
– Man ser på oss postiljoner som om vi vore försupet slödder.
När alkolåset presenterades för lite mer än en månad sedan ställdes personalen inför ett faktum. En vecka efter att de fått informationen monterades låsen upp. Trots att många var kritiska hade de inget att säga till om, beslutet var taget över deras och de närmsta chefernas huvuden.
– Det händer något med människor när man känner att cheferna inte ens litar på att man kommer nykter till jobbet.
Robert Huselius berättar att missnöjet bland brevbärarna har resulterat i att många lurar alkotestet, inte för att de är onyktra utan för att de känner sig förnedrade. En person kan till exempel hämta ut nycklarna till hela arbetslaget och på så sätt fungerar inte alkolåset på det sätt som det är tänkt.
– Det enda som återstår är en dyr förnedringsprocess och en missförtroendeförklaring från toppen och nedåt.
– Hyser ledningen ingen tillit till mig, hyser jag ingen tillit till dem.

Anställdas frustration över arbetsgivares ökade kontroll är inte ovanlig. Lars Ivarsson, arbetslivsforskare vid Karlstad universitet säger till Arbetaren att det finns en rad exempel på hur anställda förvandlas från lojala till illojala.
– Ju mer kontroll de anställda utsätts för ju mer motstånd kommer de att göra. Det finns mycket forskning som visar det. Mer kontroll gynnar inte lojaliteten hos de anställda. I stället uppkommer det ett hämndbegär hos personalen. Det finns otaliga exempel på saboterade stämpelklockor inom industrin. Arbetstagarsidan svarar med att hitta kryphål, man stämplar till exempel ut åt varandra.
Lars Ivarsson berättar att det råder en konflikt mellan det gamla och det nya sättet att se på arbetskraft. Förr betalade man per tidsenhet, arbetsgivaren betalade för den tid den anställde arbetade, numera vill de betala för resultatet. Lars Ivarsson menar att det nya fokuset på betalning efter resultat är en av anledningarna till den ökande kontrollen.
– Dagens arbetsgivare vill helt enkelt inte betala för tid som personalen ägnar åt privatsaker som toalettbesök, Facebook eller privatsamtal.
Men han säger att den utbredda övervakningen bara kan fortgå så länge det är ont om jobb. När trenden vänder och det finns fler arbetstillfällen kommer arbetskraften att undvika jobb med hård kontroll.

Men än så länge pekar trenden mot ökad övervakning och kontroll av anställda.
– Den här utvecklingen har gått snabbt, på bara 15 år har det gått från att ej vara tillåtet till helt tillåtet. Numera görs det oerhörda ingrepp på den personliga integriteten, säger Kurt Junesjö, expert på arbetsrätt och tidigare förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd i 25 år.
Redan på 1950-talet blossade det upp en debatt om kontroll när arbetsköpare ville införa stämpelklockor på fabriker. Cheferna tyckte att det var praktiskt att hålla koll på när arbetarna kom och gick. Men många arbetare blev förbannade och ett flertal mål drevs till Arbetsdomstolen. Där fastslog AD att arbetsköparen inte hade rätt att använda tidur om det inte fanns något stöd för det i kollektivavtalet.
– Det har gått från att det inte ens var tillåtet med stämpelklocka om det inte stod i kollektivavtalet på 1950-talet till i dag då arbetstagarna är helt utan några som helst skydd.

Den stora vändpunkten kom 1991. En chef på ett pappersbruk i Norrland anade att det fanns haschrökare bland några av fabrikens ställningsbyggare. Chefen ansåg att det var en säkerhetsrisk då en ställningsbyggare kunde tappa ställningsdelar i huvudet på sina arbetskamrater och fackförbundet på arbetsplatsen gick därför med på ett drogtest. Men några av ställningsbyggarna vägrade att testa sig och blev därmed uppsagda.
Detta fall togs upp i Arbetsdomstolen som dömde till företagets fördel med motiveringen att testet gjordes av en läkare med sekretess, helt utan insyn av företagsledningen. Och att provsvaren redovisades kollektivt vilket innebar att företaget bara kunde se om någon eller några bland arbetarna var drogpåverkad och inte vem som var det. Den här domen blev prejudicerande och öppnade upp för helt nya möjligheter för kontroll på arbetsplatserna.
– Vi arbetsrättsjurister blev väldigt upprörda över den här domen. Den gav arbetsgivaren rätt till tvångsmässig läkarundersökning, vilket är en allvarlig kränkning av den personliga integriteten, säger Kurt Junesjö.
Ställningsbyggardomen öppnade porten för fler liknande mål i Arbetsdomstolen.
1998 vägrade en städerska på Oskarshamns kärnkraftverk att underkasta sig ett drogtest. Trots att hon inte hade något med själva kärnkraftshanteringen att göra ansåg företaget att de hade rätt att testa henne. Kvinnan fick sparken och fallet togs upp i Arbetsdomstolen. Även den domen gick på arbetsköparens linje och målet blev prejudicerande. Nu motiverades giltigheten med att testet bara kontrollerade olagliga droger, det var alltså än så länge inte tillåtet att kontrollera alkohol, som är en laglig drog.

Fram till 2001 hade hälso- och drogtester bara gjorts av företagshälsovården eller sjukvårdspersonal med sekretessregler och krav på hög säkerhet. Men 2001 kom ett fall som skulle urholka rätten till personlig integritet på arbetsplatsen ännu mer. Fallet rörde en arbetsledare som tog med sig en hemmagjord uppsättning för drogtest till sin arbetsplats på Fryshuset i Stockholm. Han misstänkte att en anställd skolvärd använde droger och ansåg att det var olämpligt med tanke på rörelsens arbete mot droger.
Den här gången rörde det sig alltså om en privatperson som skulle testa en anställd helt utan identitetsskydd och sjukvårdens sekretess. Men Arbetsdomstolen gav arbetsledaren rätt. I och med den domen föll kravet på att testen skulle göras av sjukvården och fokus för att legitimera drogtest flyttades från säkerhet till lämplighet.
– När domen om Fryshuset kom trodde jag inte att det kunde bli värre, men det kunde det, säger Kurt Junesjö.
Sommaren 2009 avgjorde Arbetsdomstolen ett fall där två sopåkare blivit av med jobbet efter att de vägrat att göra alkotest inför sina chefer. Åkeriet hade monterat alkolås på ett nyckelskåp som var placerat direkt utanför cheferna kontor. Det enda som skilde chefernas rum och det rum där sopåkarna förväntades göra alkotest var en glasvägg. Cheferna kunde alltså sitta på sina kontor och titta ut på dem som blåste. Även i detta fall fick arbetsköparna rätt i domstol.
– Det här skulle inte kunna hända någon annanstans än på arbetsplatserna. Det finns lagar som reglerar om du vill övervaka ett torg med kamera men så fort du kommer in på en arbetsplats har arbetsgivaren rätt att sätta upp kameror var han vill, till och med mikrofoner, bara han pillar upp en skylt, säger Kurt Junesjö.
– Synen på arbetare i dag skiljer sig inte mycket från synen på grisar på en svinfabrik. De är båda produktionsfaktorer. De övervakar grisarna i ladugården med kameraövervakning precis som de övervakar arbetare på arbetsplatserna.
Kurt Junesjö säger att det finns fyra faktorer bakom ökningen av övervakning. Först och främst har den tekniska utvecklingen möjliggjort en helt ny typ av övervakning, genom kodlås, datorsystem och övervakningskameror. Den andra faktorn är Arbetsdomstolens domar.
– Arbetsdomstolen är en barometer på samhället. Den känner av stämningarna i samhället och det har varit en väldigt arbetarfientlig stämning väldigt länge.
Den tredje faktorn är att arbetsvillkoren blir sämre.
– Facken blir svagare och det är en världsvid utveckling. Det är samma utveckling i hela Europa. Det har bland annat att göra med EU-rättens framfart, som medfört stora inskränkningar och sämre arbetsförhållanden. Det ser man ju bara på alla tjänstemän som oavlönat arbetar extra numera.
Den fjärde faktorn är en amerikansk företagsfilosofi som spridit sig till Europa.
– Den kallas PA-modellen. Det är en ideologi, där arbetsgivarna kräver att arbetstagarnas privata mål går i linje med företagets. Om du jobbar på Kodak måste dina livsmål gå i linje med företagets mål. Man kräver en lojalitet, det kan man se på exemplet med Volvoarbetarna i Skövde. De tre killarna som skrev att arbetsplatsen var ett dårhus på Facebook och sedan blev av med jobbet.
Kurt Junesjö säger att om exemplet med Volvoarbetarna hänt för 20 år sedan så hade facket farit i taket.
– Men numera mumlar de bara. Bara för att lagen är tandlös behöver inte facken vara det. Det här är oerhörda kränkningar.
Och det finns stora risker med fackens allt svagare ställning på arbetsmarknaden.
– Arbetsgivarna träder in i det utrymme som facken lämnat. Det är en oerhört allvarlig utveckling. Facket är den enda motkraften till arbetsgivarna och när den kraften förtunnas är det allvarligt. Det måste finnas en solidarisk kraft som motpart, det går inte att driva arbetsrelaterade frågor på individnivå.
Kurt Junesjö säger att den allvarligaste följden av ett allt tuffare klimat på arbetsplatserna är att det kommer att leda till ökad utslagning.
– Och jag ser inga tendenser till att detta är på väg att vända, säger Kurt Junesjö.

Nyckelknippan skramlar till när brevbäraren Robert Huselius hoppar av postcykeln utanför en portingång vid S:t Eriksplan. Den hänger i en kedja från bältet och det är för att få ut den som brevbärarna i Vasastan måste genomgå Postens nya nykterhetskontroll. Robert Huselius säger att han skulle förstå varför de behövde göra alkoholtestet om det fanns risk för andras säkerhet, om brevbärarna till exempel körde bil. Men eftersom merparten av de anställda på hans kontor drar en liten postkärra och resten cyklar så ser han inte meningen med det.
– Är de rädda för att vi ska halka till och köra på ett dagisbarn? frågar sig Robert Huselius ironiskt och tillägger att han aldrig har hört talas om några sådana olyckor.

Fakta: Så övervakas du av din chef

• Kameror: Finns vid sjukhus, skolor, i bussar, garage och på vissa fabriker, butiker och hotell. Syftet uppges vara att förhindra skadegörelse, hot, våld och stölder.

• Datorer: På arbetsplatsens datorer kan chefen kontrollera vilka webbsidor du besöker, vad du laddar ned samt läsa din e-post. För vårdpersonal som till exempel läkarsekreterare fungerar vissa program med inloggningsuppgifter som stämpelklocka. Cheferna kan även se exakt hur lång tid det tar för varje sekreterare att skriva en journal.

• Facebook och social medier: Det finns ett flertal fall där anställda blivit av med jobbet efter kritiska inlägg på bloggar och Facebook. Som offentligt anställd har du meddelarfrihet vilket innebär att du får yttra dig kritiskt. Men som privat anställd saknar du meddelarfrihet och kan alltså bli uppsagd för illojalitet om du kritiserar företaget eller din chef offentligt.

• GPS: I taxi-bilar, bussar, och andra tjänstefordon finns allt oftare en GPS inmonterad. Detta ger chefen full koll på var fordonet befinner sig.

• Personliga koder: Hos bland annat hemtjänsten finns ett telesystem med koder. Personalen måste slå in koder för att rapportera när de har anlänt till brukaren, när de har handlat, lagat mat och så vidare.

• Belastningsregister: Om du söker arbete inom förskola, skola, samt vård och omsorg av barn är arbetsköparen skyldig enligt lag att kolla upp ditt belastningsregister, för att kolla upp om du dömts för grova våldsbrott eller barnsexbrott.

• Hälsokontroll: För vissa yrkesgrupper så som till exempel lokförare, chaufförer och brandmän är hälsoundersökningar vanligt förekommande och är man över 45 år är det ett krav i vissa branscher.

• Alkohol- och drogtest: Drogtester och alkolås i bilar och på nyckelskåp blir allt vanligare. Drogtester görs bland annat på vårdpersonal med motiveringen att det ska hindra medicinstölder.

Publicerad Uppdaterad
15 timmar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
16 timmar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
17 timmar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad