Anita Dorazio, flyktingombud i nätverket Asylkommittén, är en av dem som är starkt kritiska till den asylpolitik som har förts de senaste fyra åren. Hon menar att det värsta är hur man behandlar barnen i asylprocessen. Men även papperslösa vuxna är mycket utsatta och hon beskriver deras situation som grym.
– I bästa fall kan de dra sig fram på något svartarbete för 30–50 spänn i timmen. De får ofta hyra andrahandslägenheter för enorma summor, säger hon.
Kalle Larsson, Vänsterpartiets talesperson i flyktingfrågor, bekräftar den bilden. Enligt honom går asylpolitiken som förts den senaste mandatperioden åt helt fel håll.
– Man ser flyktingar och invandrare som problem. Politiken går i den riktningen att man misstänkliggör invandrare, säger han.
Göran Lindblad, moderat riksdagsledamot, håller inte med om att asylpolitiken har blivit hårdare. Däremot menar han att Sverige inte riktigt följer barnkonventionen – men där handlar det enligt hans mening om att Migrationsverkets tillämpning av lagarna lämnar en del övrigt att önska.
– Det jag inte är nöjd med när det gäller min egen regering är frågan om de gömda och papperslösa, säger han.
Där anser Göran Lindblad att den främsta lösningen är att göra det möjligt att söka arbets- och uppehållstillstånd om man har ett jobberbjudande inifrån Sverige, vilket inte går i dag.
En åsikt som ofta förs fram från asylrörelsen är att Moderaterna och Socialdemokraterna har haft en liknande syn på asylpolitiken. Kalle Larsson håller med om detta, men menar att det har skett ett paradigmskifte i och med att de rödgröna presenterade sin gemensamma valplattform.
– Vi kommer bland annat att göra en översyn av utlänningslagen så att den blir mindre restriktiv, säger han.
De rödgröna vill också att Sverige ska motverka en restriktiv utveckling av EU:s gemensamma flyktingpolitik – vilket står i motsats till folkpartiledaren Jan Björklunds uttalande i Sydsvenskan i början av september, där han menar att en åtstramning av svensk flyktingpolitik är ofrånkomlig när EU samordnar sin flyktingpolitik.
Däremot har de rödgröna inte lyckats enas om två frågor som både Vänsterpartiet och Miljöpartiet fortsätter driva enskilt. Den första handlar om kravet på lika rätt till offentlig vård för asylsökande och papperslösa som för svenska medborgare, och den andra är kravet på en allmän flyktingamnesti.
I dag har asylsökande vuxna rätt till akut offentlig vård, men inte all vård, medan asylsökande barn och barn som lever gömda efter att ha fått avslag på sin asylansökan har rätt till full vård. Papperslösa vuxna och papperslösa barn som inte har varit asylsökande får däremot betala själva för såväl akut som icke-akut vård.
Sanna Vestin, skribent och informatör i flyktingfrågor, berättar att vårdfrågan är under utredning. Hon tror att det kommer leda till en viss förändring – oavsett om det blir regeringsskifte eller ej.
Som hon ser det är risken stor att det kommer att bli samma regler för papperslösa som för asylsökande i framtiden, vilket innebär att behandlande personal även i fortsättningen ska bedöma vilken vård som är akut och inte.
– Även om man vill ha en reglerad invandring, så får man inte reglera invandringen genom att sätta press på sjuka eller barn, säger hon.
Däremot ser Sanna Vestin inga möjligheter till att en allmän flyktingamnesti kommer genomföras om det blir regeringsskifte. Hon menar dock att andra generella lösningar för personer som lever gömda kan komma igen.
Göran Lindblad å sin sida tycker inte att papperslösa ska ha rätt till samma vård som svenska medborgare.
– Nej inte rakt av, det kan man nog inte göra. Men i princip tycker jag att till exempel förlossningsvård är ju självklar, även om det inte är någon sjukdom.
Varför ska inte papperslösa ha rätt till samma vård som svenska medborgare?
– Därför att vårt sjukvårdssystem bygger på att vi betalar skatt till systemet. Det kan vara svårt om vi har så pass generösa regler att det skulle rekrytera folk. Nu tror jag att det är väldigt liten risk att det gör det, därför säger jag att man får bedöma från fall till fall, säger han.
