I februari 2008 sa partiledaren Lars Ohly bestämt nej till en rödgrön valplattform och avvisade alla ”förhandlingar och kompromisser” inför valet.

Med en och en halv månad kvar befinner sig Vänsterpartiet mitt i ett rödgrönt samarbete – och har redan tvingats till en rad hårt kritiserade kompromisser. Bland annat har den gemensamma skuggbudgeten sågats jäms med fotknölarna av tunga namn i de egna leden.

Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde har förståelse för kritiken men menar att kompromisserna varit nödvändiga för att nå uppgörelser med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

– Skuggbudgeten är slutprodukten av en lång process. På skatteområdet är det uppenbart att vi gjort en eftergift. Den gemensamma skattepolitiken ligger en bra bit från den vi själva presenterat i vår höstbudget. Men det centrala för oss var inte skattehöjningarna i sig, utan vad man vill finansiera. Vi såg en rad väldigt viktiga välfärdssatsningar och därför kunde vi gå med på budgeten, säger han till Arbetaren Zenit.

Frågan om skattehöjningar har ju drivits väldigt hårt av Vänsterpartiet under lång tid. Är inte det här ett stort nederlag för er?
– Det är klart att det var en eftergift. Vi hade så klart önskat en mer offensiv budget.

Hur långt är ni beredda att gå i Afghanistanfrågan, där ni kräver att soldaterna ska återvända snarast möjligt medan S och MP vill att de ska stanna kvar?
– Det är en oerhört viktig fråga för oss och vi är inte beredda att lägga oss platt. Vi måste kunna visa att vi gjort avtryck i en rödgrön Afghanistanpolitik för att kunna ställa oss bakom den.

Hans Linde menar att Vänsterpartiet har större möjligheter att göra avtryck i politiken i och med det rödgröna samarbetet.

– Min åsikt är att Vänsterpartiet historiskt har lagt lite för mycket energi på att attackera och kritisera Socialdemokraterna och inte borgerligheten. Det är ju borgerligheten som är den stora gemensamma fienden på alla punkter, säger han.

Hanna Thomé, Vänsterpartiets förstanamn på valsedlarna till kommunvalet i Malmö, är inte lika positivt inställd till det rödgröna samarbetet.

– Jag är kritisk mot att man så tidigt går in i ett rödgrönt samarbete. Det finns problem med att sluta överenskommelser så tidigt inför ett val. Och här i Malmö har vi ett miljöparti som står långt åt höger. Det är inte en alldeles lyckad förhandlingsposition. Det är svårt att veta var man har dem. De har på många sätt visat att de inte är ett vänsterparti även centralt, säger hon.

Hon tror dock att det inte är en omöjlighet att nå samma framgångar som under Gudrun Schyman – som bland annat ledde partiet till ett historiskt valresultat 2002 med 12 procent av rösterna.

– Hon är väldigt medial och en skicklig politiker, men jag tycker att Lars Ohly har ryckt upp sig den senaste tiden. Det vi måste göra nu är att nå ut med vår politik och visa att de rödgröna är tre olika partier. Det är vi som vill utveckla välfärden mest och det måste vi visa för väljarna.

HISTORIA

Vänsterpartiet grundades 1917 som en utbrytning ur Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Tillsammans med andra socialistiska vänsterpartier i världen var man med och grundade Tredje internationalen, kallad Komintern, 1919. Under tiden i Komintern styrdes partiet av det sovjetiska kommunistpartiet.

Partiet har bytt namn ett antal gånger, till Sveriges kommunistiska parti 1921, till Vänsterpartiet kommunisterna 1967 och nu senast till Vänsterpartiet 1990. Vänsterpartiet samarbetar sedan 2008 med Socialdemokraterna och Miljöpartiet under namnet De rödgröna.

Vänsterpartiet hade 1946 runt 48000 medlemmar. I dag ligger medlemstalet på 8706. Vänsterpartiets bästa valresultat genom tiderna kom under Gudrun Schymans ledning 2002, då partiet fick 12 procent av rösterna.

VIKTIGASTE POLITISKA FRÅGOR

• Ända sedan slutet av 1800-talet hade svenska socialister kämpat för allmän och lika rösträtt. Efter påtryckningar från dåvarande SSV gick högern 1918 med på en uppgörelse med den liberal-socialdemokratiska regeringen. 1921 var kampen vunnen då även kvinnor fick allmän och lika rösträtt.

• Partiet drev tillsammans med Socialdemokraterna frågan om allmän och obligatorisk tjänstepension, ATP. Denna linje vann folkomröstningen 1957 med 45,8 procent av rösterna.

• Kallar sig inför valet 2010 för ”Välfärdspartiet” och förespråkar bland annat 200000 nya jobb i offentlig sektor och allmän tandvårdsförsäkring.

DEN TYPISKE V-VÄLJAREN…

… är en kvinna i medelåldern med låg inkomst som jobbar inom den offentliga sektorn och är LO-medlem.

… går aldrig eller mycket
sällan i kyrkan.

… har oftare än andra väljare vuxit upp i ett land utanför Europa.

OM DU RÖSTAR PÅ VÄNSTERPARTIET SÄGER DU…

JA TILL:

• Sex timmars arbetsdag. Vill sänka normen för heltidsarbete.

• Höjda skatter. Vill höja skatterna och slopa jobbskatteavdraget.

• Fri fildelning. ”Upphovsrätten ska ej användas för att jaga privatpersoner”.

NEJ TILL:

• Privatiseringar. Vill bland annat förstatliga alla sjukhus.

• Monarki. Anser att Sverige bör vara en republik.

• Betyg. Är emot graderade betyg i alla skolformer.

SÅ HÄR TYCKTE VÄNSTERPARTIET…

1922
Inför folkomröstningen om rusdrycksförbud deltog inga politiska partier i valkampanjen, men Vänsterpartiet var öppet positivt till förslaget.

1939
Stödde som den enda politiska kraften i Sverige den sovjetiska sidan i finska vinterkriget och tilläts inte delta i Per-Albin Hanssons samlingsregering.

1980
Inför folkomröstningen om kärnkraften drev partiet linjen om avveckling av de sex reaktorerna inom högst tio år och ett förbud mot fortsatt utbyggnad.