Den 7 oktober 2001, knappt fyra veckor efter 11 september-dådet, attackerades Afghanistan med det uttalade målet att bekämpa al-Qaida och störta talibanregimen. Sedan dess har krigslogiken ändrats flera gånger, menar journalisten och författaren Norman Solomon som driver Institute for Public Accuracy.
– När talibanerna blev starkare förvandlades retoriken till att vi måste hindra al-Qaida från att ha en säker plats i Afghanistan, säger Solomon till Arbetaren och poängterar att även Bushadministrationen under sitt sista år vid makten erkände att al-Qaida i stort sett hade lämnat Afghanistan.
– Så då hette det i stället att al-Qaida inte får tillåtas återvända till Afghanistan i framtiden. Men det kan ju även sägas om ett dussintal andra länder – betyder det att vi ska skicka 100000 soldater till de länderna också?
Sedan Barack Obama tillträdde i Vita Huset har termen ”war of necessity” blivit ett mantra, det vill säga tanken att det är ”nödtvunget” att eskalera kriget i Afghanistan. General Stanley McChrystal, som leder både USA:s och Natos trupper, vill skicka ytterligare tiotusentals soldater till Afghanistan. Samtidigt som truppnivåerna ökat de senaste åren stiger dödssiffrorna. Enligt FN dödades över tusen civila under det första halvåret 2009.
Talibanerna är nu aktiva i 80 procent av landet, mot 54 procent för två år sedan, enligt den amerikanska tidningen Christian Science Monitor. Många afghaner kunde inte eller vågade inte rösta i presidentvalet i augusti, och talibanerna samordnade mängder med attacker i samband med valet, även inne i Kabul. Valet kantades dock av valfusk. Förra veckan sparkades Peter Galbraith, en högt uppsatt FN-diplomat som jobbade med att övervaka valet, efter att han anklagat FN:s specielle representant i Afghanistan, Kai Eide, för att sopa valfusket under mattan. Enligt Galbraith var närmare en tredjedel av Karzais röster falska. Galbraith skriver i Washington Post att valet har ”gett talibanerna deras största strategiska seger på åtta år”.
