I torsdags hade Lo Kauppi och Anna Vnuk premiär på Södra Teatern i Stockholm på sin gemensamma föreställning. På scen är de bara tillsammans när de tar emot applåderna i slutet. Kauppi och Vnuk har gjort varsin akt helt fristående från varandra, gemensamma nämnare är förstås ett feministiskt synsätt och en stor rörlighet. Lo Kauppi, skådespelare, författare och dramatiker inleder med sin stå uppmonolog där hon utger sig för att vara en feministernas agent på besök i GSO:s (Global Sexist Organization) högkvarter. Vi har mycket att lära av deras mångåriga arbete med att ta över världen, i stället för att sitta och gnälla över offerrollen. Mötet med alla män från religiösa, politiska, kulturella och andra sfärer, samt en och annan kvinna (tänk Maud Olofsson, Condoleezza Rice och Margareth Thatcher) blir dock nästan för mycket för den hemliga agenten. Förslagenheten är så skrämmande stark och målmedveten, och poängen är förstås den egna mentala inskolningen. Kauppi är rolig och tar hem många poänger, men mest gripande är när vi, efter allt kul, får möta kvinnokämpar från Asien, Latinamerika, USA, Afrika och Europa i inspelade telefonintervjuer.
Dansaren och koreografen Anna Vnuk, som tar vid efter paus, har gjort en dansföreställning som bygger på hennes egna erfarenheter av graviditet och förlossning. Det kunde blivit lite begränsat personligt och kanske inte så identifierande för alla, om hon hade haft sin egen kväll, om nu föreställningen är ute efter den feministiska diskussionen. I och med att hennes föreställning kommer efter Kauppis ställs den i ett kvinnopolitiskt perspektiv som fördjupar de personliga. Den mycket specifikt kvinnliga erfarenheten att vara ett skydd och skal åt en annan liten blivande, i detta fall mycket önskad människa, och sedan gå igenom många timmars (i Vnuks fall tre dygn) rådbråkning i en förlossningssal, gestaltar hon och hennes meddansare Jennie Lindström och Andrea Svensson så man blir alldeles tagen.
