Vänsterns hjärta i Stockholm

En tanke slår mig: tänk om samtliga 80 personer i det här rummet är exakt lika gamla, 67 år. Det skulle faktiskt kunna vara så, med några få undantag.
Jag sitter i Hedénsalen i ABF-huset i Stockholm. Mathias Mossberg, ambassadör, ubåtsutredare och författare håller en föreläsning om att de främmande ubåtarna som var inne på svenskt vattnen under 1980-talet inte var ryska, utan Nato-ubåtar.

Efter den korta föreläsningen släpps publiken in och det är många 67-åringar som viftar för att få mikrofonen av ABF-chefen Göran Eriksson som tjänstgör som kvällens moderator. Grånade herrar, de flesta gamla officerare, har synpunkter på det mesta.
En före detta underrättelseofficer får ordet och delger övriga i salen tidigare hemlig information om miniubåtar som smugit sig in i svenska vatten. Andra vill förklara ubåtshändelserna med interna socialdemokratiska konflikter.
Som så ofta på ABF-huset pendlar samtalet mellan spretigt, initierat och internt. Det underlättar att känna till vad som menas med ”Sekvens 3.47”, ”Belos”, och ”Minsprängningen vid Mällsten”.

Tre våningar ned, i Per Albin-rummet, pågår en diskussion där det är en fördel att veta att Ali, CH och Stefan syftar på vänsterpersoner med efternamnen Esbati, Hermansson och de Vylder.
Centrum för marxistiska studier, CMS, har bjudit in Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, samt Petter Nilsson, medlem i tankesmedjan Konflikt, för att prata finanskris utifrån senaste numret av Socialistisk Debatt. Här är genomsnittsåldern halverad jämfört med tre våningar upp, några av de yngre släntrar in några minuter efter klockan 18 och möts av CMS-ordföranden Anita Persson som inleder med att läsa högt ur August Strindbergs Lilla katekes för underklassen från 1884:
– Vad är ekonomi? En vetenskap för att komma åt frukten av underklassens arbete… Sedan drar en teoretisk och marxstisk analys/diskussion igång.
Tidigare under kvällen har Moa Elf Karlén, ABF-husets studiesekreterare sedan snart två år tillbaka, gått sin rond genom salarna. Kollat så att stolarna är uppställda, att ljudet fungerar och så vidare. Hon beskriver det som att ”ridån går upp när klockan närmar sig sex”. Folk lunkar in genom dörrarna, de stånkar upp för trapporna och sprider ut sig i huset. Redan tre kvart i förväg har några hunnit bänka sig för ubåtsföreläsningen. Ytterligare en kvart senare är de tjugo stycken. Moa ropar till Göran:
– Vilket drag! Vi behöver nog ställa ut fler stolar.
Utanför Hedénsalen står Hans-Erik Östlund, pensionär och ABF-volontär. Han är här några kvällar i veckan och hjälper till med biljettförsäljning och programidéer.
Det kanske låter som ett ofarligt jobb, men Hans-Erik Östlund var nyligen hemmaliggande efter en incident under biljettförsäljningen.
Det var den ganska stora mannen i rullstol, en av husets stammisar, som tog sats för att forcera tröskeln in till en av föreläsningssalarna. Olyckligt nog körde han över Hans-Eriks fot.
– Stortån gick ur led. Några nerver kapades. Det gjorde väldigt ont. Men efter fyra månader är jag tillbaka.

En annan ganska stor man som är sugen på ubåtsföreläsningen är dagen till ära iklädd marinens ylletröja och fotografväst. Han är en av ABF:s huskonspirationsteoretiker och under en föreläsning någon vecka tidigare har han högljutt ställt sig upp och basunerat ut att USA:s månlandning aldrig har ägt rum. Göran Eriksson säger åt honom att han bara får gå in om han lovar att vara tyst.

Alla som jobbar med ABF-huset är stolta över att huset är så öppet. Till skillnad från de flesta hus i stan behöver man inte betala för sig eller visa upp ett passerkort för att komma in.
– Vi har inte ens någon reception, dörrarna är vidöppna och folk väller in. Tusen och åter tusen personer. Det skapar ett enormt spektrum varje kväll. Allt från de hemlösa som lånar toaletten till Ernst Brunner som står och pratar om sitt författarskap, säger Moa Elf Karlén.

De flesta arrangemang har en ganska homogen publik, berättar Moa Elf Karlén, men alla sammanstrålar på olika sätt i huset. Att det går att hålla ihop allt tror hon beror på just öppenheten.
– Att föra ett politiskt samtal kan bli så fromt, så fisförnämt och heligt på något sätt. Men här är det på fullaste allvar öppet.
Öppenheten förstärks dessutom av att husets inre arkitektur är så avskalad.
– Den gör att det blir större fokus på människorna som är här och på det de säger och deras tankar. Huset är en scen och varje kväll blir som en roman genom alla de människoöden som kliver in på den scenen.

I dag får dock mannen i marinens ylletröja låta andra prata. Han gestikulerar tålmodigt för att få mikrofonen, men Göran Eriksson skakar på huvudet med ögonen slutna.
Med trettio års erfarenhet som studieombudsman inom ABF är hans pondus total. Han har spenderat åtskillig av sin tid i ABF:s tjänst, men kan ändå inte mäta sig med sin föregångare, Lage Jonsson som började jobba inom ABF på 1950-talet. Det var han som skötte anställningsintervjun när Göran Eriksson fick jobbet. Två frågor ställdes: ”Är du stark?” och ”Kan du tänka dig att jobba helger och kvällar?”. Den första frågan förklarade Lage Jonsson med att det var mycket broschyrer, böcker, bord och stolar som måste bäras. Den andra gjorde Göran Eriksson mer osäker.
– Jag hade precis fått min andra dotter, men sa ändå att ”jo, visst kan jag jobba en del kvällar och någon helg”. Och så frågade jag ”hur många helger har du själv jobbat på ett år när det varit som mest?”.
38 stycken var svaret.
– Men fan, sa jag, det är ju samtliga helger, om man tar bort högsommaren och storhelgerna?
Ja, svarade Lage Jonsson som även jobbade de flesta kvällarna i veckan.

När Göran Eriksson tillträdde i början av 1980-talet var det gott om helgkurser, men föreläsningsverksamheten var i princip obefintlig. Tv pekades ut som skälet till att antalet ABF-föreläsningar hade krympt sedan 1960-talet. När fredsrörelsen vid 1980-talets inledning började mobilisera mot utplaceringen av kärnvapen i Västeuropa hakade ABF-huset på med en föreläsningsserie. Den största salen i huset, Z-salen, fylldes av folk som kom för att lyssna på bland andra Olof Palme. Sedan rullade det på och sakta men säkert utvidgades verksamheten.
– Från noll föreläsningar på 1980-talet, till några i veckan på 1990-talet, till nu när vi har sju stycken på en dag. Det är en fantastisk utveckling. Samtidigt har detta skett parallellt med att engagemanget i föreningslivet har minskat. Kanske är det tidsbristen som gör att folk hellre går på teater, konsert eller en föreläsning än är aktiva i, säg, den lokala partiföreningen, säger Göran Eriksson.

Förra året slog ABF Stockholm rekord i antalet deltagare, över 300 000 räknade man till. Och samtidigt som antalet arrangemang ökat kraftigt har även verksamheten breddats. För Stockholms vänsterrörelse har ABF-huset blivit den viktigaste mötesplatsen. De flesta aktiva organisationer på vänsterkanten har antingen arrangerat föreläsningar här, haft studiecirklar och möten eller rentav bildats i något av husets alla rum.
Höjdpunkten är Socialistiskt forum i november där SSU:are, Hugo Chavez-dyrkare, fackliga aktivister och autonoma trängs tillsammans med tusentals andra under en dag som brukar präglas av en lätt kaotisk stämning.

Inför Socialistiskt forum 2006 hotade nazister att attackera huset. Polisen parkerade en piketbuss utanför (och polismännen sade sig vara beredda att jobba frivillig övertid för att styra borta eventuella naziattacker). Men polisen blev överflödig. Antifascistisk aktion, AFA, tog på sig uppgiften att skydda huset. Plikttroget höll de vakt utanför, från morgon till kväll. ABF gav dem lunchkuponger i restaurang Cirkeln som tack.
Om så bara för en dag var vänstern enad. Tack vare ett hus.

Moa Elf Karlén kan inte nog understryka hur viktigt ABF-huset är.
– I en tid när vänstern är tillbakapressad. När vi står mitt i en pågående finans- och klimatkris. När jag uppfattar att det finns ett väldigt stort behov av att bryta idéer mot varandra för hur den här tiden ska förstås och hur den ska förändras. När vänstern saknar många svar. Och när de ideologiska samtal som pågår är alldeles för styrda, alldeles för förutsägbara och alldeles för homogena. Då anser jag att det här huset är helt avgörande.

Fakta / ABF i Stockholm
2008 hade ABF Stockholm cirka 300000 deltagare i sin verksamhet. Den största delen av denna ägde rum i ABF-huset. Totalt hölls 3 550 kulturarrangemang och cirka 6000 studiecirklar.

Förutom så gott som dagliga arrangemang rymmer ABF-huset tre större forum: Socialistiskt forum, Feministiskt forum och, med premiär den 3 oktober i år, Klimatforum.

ABF-huset invigdes 1961 och ligger på Sveavägen 41.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
1 week sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad