Det var på det ökända schaktet Zasyadko i Donetsk i östra Ukraina – där hundratals arbetare omkom i en serie ras 2007 – som Schakt bildades under fjolåret. Detta efter att fackliga aktivister brutit sig ur gruvfacket NPGO, vars senaste stridsåtgärd var en strejk 1998. I slutet av förra året konstituerades Allmänna Anarkosyndikalistiska Arbetarkonfederationen, VKT-AS, som ett landsomfattande syndikalistiskt fack bestående av syndikat och lokalgrupper från de flesta större städer i landet, vilket Schakt också är en del av.
– Vi försökte först få med alla fackliga aktivister i gruvdistriktet på en utbrytning, men det tjänar inget till att passivt vänta och se. Vi fortsätter nu organisera i det egna gruvschaktet tills vidare, säger en av de anarkosyndikalistiska arbetarna till Arbetaren. Han vill inte få sitt namn publicerat på grund av risk för repressalier.
– Får vi officiell registrering som fackförening vågar säkert arbetare vid fler gruvschakt göra gemensam sak, säger han.
Processen för att officiellt registrera en fackförening hos de ukrainska myndigheterna är dock långsam och utdragen.
– Ukrainsk lagtext är relativt generös mot fackliga organisationer så myndigheterna vill inte gärna erkänna fler fack, men stadens domstolar styrs av den organiserade brottsligheten så dem tar vi inte hänsyn till, säger syndikalisten Dmitrij som nyligen har bildat sektion på en mindre fabrik utanför Donetsk.
Att den syndikalistiska rörelsen nu håller på att etablera sig i Donetsk är ingen slump, förklarar Anatolij från VKT-AS lokalgrupp i Dnipropetrovsk. Det var från Donetsk som en stor gruvstrejk för legalisering av oppositionen och för fackliga och sociala rättigheter organiserades i dåvarande Sovjetunionen 1989.
– Gruvarbetarna i Donetsk var bäst organiserade när muren föll och de nationella gruvstrejkerna organiserades därifrån. Där fanns en motståndskultur att bygga på. Här i Dnipropetrovsk däremot kom de fria fackförbunden och strejkvapnet genast att förknippas med de nyblivna kapitalisternas kamp om industriproduktionen, om affärsmän som investerade i facklig organisering för att snabbt slå ut konkurrenter och säkra sina monopol. Det är fortfarande den bilden av facklig organisering vi har att motbevisa här, säger Antatolij.