Ökad europeisk gränsövervakning, systematisera inskanning av migranters fingeravtryck och ögonskanning samt en ökning av antalet migrantförvar i så kallade tredje länder. Detta är några av konsekvenserna som kan bli verklighet om den nya femårsplanen för inre säkerhet, polis och gränssamarbete, det så kallade Stockholmsprogrammet antas. På ministermötet i Stockholm den 15–17 juli under det svenska ordförandeskapet, lägger EU:s inrikes- och justitieministrar fram planen. Mattias Monroy, aktiv i den tyska organisationen Gipfelsoli, uppmanar därför till högljudda protester. Han var nyligen på rundresa i Sverige för att förklara vad Stockholmsprogrammet kommer att innebära. För två veckor sedan gästade han Antirasistiskt Forum
i Skarpnäcks kulturhus.

Du talar om att det skett en förändring i EU:s övergripande säkerhetsarkitektur långt innan 11 september-attackerna 2001 i USA och att 11 september används för att påskynda en utveckling som beslutats om redan tidigare. Hur då?
– Ja, det var 1999 som EU:s inrikes- och justitieministrar började arbeta med femårsplaner för en gemensam inrikespolitik. I det så kallade Tammerforsprogrammet, under det finska ordförandeskapet 1999, handlade det om hur EU skulle organisera och slå ihop institutioner och vilka gemensamma databaser som skulle skapas. Man satte även igång arbetsgrupper som skulle lägga fram förslag på hur datauppgifter skulle kunna kopplas samman. Allt för att bättre ”hantera migrationsflöden”, ”internationell terrorism” och ”våldsam politisk aktivism”.
– Sedan kom 11 september-attacken 2001 och program, riktlinjer och lagar som låg i startgroparna fick en rejäl skjuts framåt. 2004 i Haag lade man sedan fram nästa femårsplan där tillgänglighet, det vill säga ökat utbyte av uppgifter i olika databaser, kom att bli den vägledande principen. Och många av riktlinjerna från 2004 har redan införts i flertalet EU:s medlemsländer, däribland datalagring – i Sverige mer känt som FRA-lagen.

FRA-lagen var alltså först och främst en EU-anpassning?
– Mycket av medlemsländernas inrikespolitik beslutas på den europeiska nivån. I Tyskland såväl som i Sverige, men även i andra länder som Irland och Frankrike, finns en stark rörelse mot datalagring, men ingen gemensam förståelse för att beslutet att införa lagen togs redan 2006 på europeisk nivå. Lagen är en del av EU:s riktlinjer, vilket betyder att medlemsländerna är skyldiga att införa dem. Så är det även med de åtgärder som kommer att tas upp i Stockholmsprogrammet, vilka slutgiltigt kommer att beslutas om i Bryssel den 30 november–1 december i år.
– Effekterna kommer först att bli synliga när medlemsländerna börjar ratificera vad som beslutats, det vill säga flera år senare. Därför är det väldigt viktigt att agera nu.

Vad kommer Stockholmsprogrammet att innebära?
– För att förstå innehållet i Stockholmsprogrammet måste man förstå hur femårsplanen passar in i EU:s övergripande säkerhetsarkitektur. Tendensen är att man allt mer kopplar samman inre och yttre säkerhet, liksom Nato i sitt strategipapper som publicerades för två år sedan menade att det inte längre går att skilja mellan internt och externt säkerhetsarbete, då ”terrorn finns mitt ibland oss”. Liksom för Nato kommer samarbetet inom EU mellan militär och polis att öka. Det kommer att leda till en ökad militarisering av samhällskonflikterna som i sin tur understöds av en inre politisk upprustning och nya anti-terrorlagar.

– Vi kommer också att få se en ökad användning av samma typ av teknik mellan polis och militär – både i och mellan EU:s medlemsländer, teknik som exempelvis satelliter och UVA:er. Det som sker nu är att myndigheter slås samman och att nya tillkommer med den övergripande idén att skapa en egen inrikespolitisk profil där alltmer befogenheter, kompetenser och makt flyttas från den nationella nivån till EU, något som kommer att öka än mer i och med Stockholmsprogrammet. Exempel på nämnda myndigheter med ökade befogenheter är det europeiska poliskontoret Europol, gränsvaktsagenturen Frontex och det paramilitära European Gendarmerie Force, EGF.

Kan du ge ett konkret exempel på hur?
– Frontex, som skapades utifrån idén om en europeisk gränsvakt, har fram till nu inte haft någon egen personal eller en egen polisstyrka. Deras arbete består för närvarande i att skicka expertteam om ett ”problem” uppstår, vilket betyder att om många migranter flyr från ett inbördeskrig i ett land någonstans utanför Europa så skickar Frontex ett expertteam till gränsen för att ”hjälpa” den nationella polisen att bekämpa migrationen.
– Frontex arbetar även med forskning för att bland annat kunna förutse migrationsflöden och har utarbetat forskningsprogram som rör olika övervakningstekniker. Med Stockholmsprogrammet kommer Frontex att få tillgång till egna flygplan för att underlätta uppsamlandet och deporteringen av migranter samt ökad tillgång till ny teknik som den typ av övervakningsapparatur de forskar på, som olika sorters UAV:er.

Säkerhetsindustrin är en av få branscher som du menar tjänar på finanskrisen, kan du utveckla det?
– Ja, till och med ordföranden för Internationella Valutafonden, IMF, menar att det kommer att bli än fler kravaller i finanskrisens spår och då kommer också insatserna för att bemöta dessa kravaller att öka. Mer sofistikerad teknik och utbildad säkerhetspersonal kommer att behövas, något som vissa företag och institutioner tillhandahåller.

Hur bör mobiliseringen mot denna utveckling se ut?
– Dels tror jag på att som Katja Tuominen, aktiv i No-Borders och Freedom of Movement Network, visa hur EU-medborgare deporteras – som romer i Finland och liksom Marie Jensen, aktiv i Fighters and Lovers i Danmark, som testar var gränsen går mellan vad som är en terrorhandling och vad som är kamp mot ockupation och för nationell befrielse. Dessa exempel är oerhört viktiga för att visa hur EU:s politik och lagstiftning verkar och hur vi kan utvidga våra rättigheter, samtidigt som vi visar hur orättvist systemet slår. Och ett är säkert, migranter kommer att vara den mest övervakade gruppen i hela EU. Men den kollektiva kampen bland aktivister måste föras på bred front och det är nödvändigt att vi kopplar ihop Nato, G8 och EU. För det är här våra rättigheter beslutas om innan de sedan implementeras i medlemsländerna. Vi behöver också bilda fler och tätare nätverk och skapa allianser för att lyckas i arbetet mot denna utveckling. Och det finns gott om möjligheter att protestera under detta år; den 8 juli möts G8 i Italien, 15–17 juli är det ministermöte i Stockholm och i Bryssel 30 november–1 december äger det slutgiltiga mötet för Stockholmsprogrammet rum.

Fakta/ UAV
UAV, Unmanned Arial Vehicle, kan beskrivas som en förarlös flygande maskin.
Ett enkelt UAV-system består av ett modellflygplan eller en modellhelikopter, en radiolänk och en markförare. Markföraren eller operatören har ständig ögonkontakt och/eller radiokontakt med UAV:n. Den är ofta utrustad med en videokamera, IR-kamera och stillbildskamera. Bilderna överförs och visas direkt på en skärm hos operatören.
Källa: Rymdbolaget

Enligt Mattias Monroy har små UAV:er använts inom EU för att övervaka stora demonstrationer, men även för att undersöka ”problemdistrikt” som vissa förorter.