Terry Crawford-Browne är en sydafrikansk ekonom och före detta bankman. Under 1980-talet var han djupt engagerad i kampen mot apartheid. Han arbetade nära ärkebiskop Desmond Tutu, och var den som utformade de finansiella sanktioner som bidrog till att fälla apartheidregimen. I dag arbetar han bland annat som ordförande för Sydafrikas ”Economists Allied for Arms Reduction”, en internationell organisation vars syfte är att visa på de ekonomiska baksidorna med vapensatsningar.
I Sydafrika har motståndet mot Jas-affären funnits sedan planerna på köpet blev kända i slutet av 1990-talet. Kyrkor, fackföreningar och andra organisationer har invänt att Sydafrika inte har några fiender och att de miljarder som läggs på avancerad krigsmateriel i stället behövs för att avhjälpa fattigdomen. Ja, varför satsade den unga demokratin på en rekordstor vapenaffär? Terry Crawford-Browne har följt turerna kring affären noga. Han lyfter fram en viktig förklaring till beslutet att köpa Jas-planen.
– Vår regering varnades av sina egna rådgivare 1999 för att detta inköp var dumdristigt, men regeringen struntade i det rådet. Sydafrika har inte piloter som kan flyga dem, mekaniker som kan underhålla dem eller ens pengar att tanka dem för. Den enda rationella förklaringen till varför Sydafrika köpte dessa plan som vi inte behövde och som vi inte hade råd med, är mutorna.
Crawford-browne jobbar just nu tillsammans med ärkebiskop Desmond Tutu och Sydafrikas tidigare president F W de Klerk för att få president Kgalema Motlanthe att tillsätta en statlig granskningskommission med syfte att utreda de mutor som betalats i samband med vapenaffären.
– Vi vill särskilt att de undersöker mutorna som vapenföretaget BAE betalade för att säkra kontrakten för Hawk- och Gripenplanen. Dessa uppskattas till 112 miljoner brittiska pund (cirka 1,3 miljarder svenska kronor), säger Crawford-Browne.
Enligt kontraktet för planen så har Sydafrika rätt att upphäva affären om något av de säljande företagen döms för att ha betalat ut mutor. Detta är vad Crawford-Browne hoppas ska ske.
I samband med en husrannsakan i november 2008 på Saabs dotterbolag Sanip blev det känt att detta bolag är inblandat i transaktioner som just nu utreds av den brittiska polisen i samarbete med korruptionsutredare i Sydafrika. Flera transaktioner har skett mellan bolaget och Fana Hlongwane, som var rådgivare till försvarsminister Joe Modise då vapenaffären gjordes upp. Också den svenska Riksenheten mot korruption har inlett en förundersökning för att utröna om företrädare för Saab medverkat till brott.
Sanip – som enligt Saab är BAE Systems och Saabs gemensamma enhet för industriella samarbeten – har i uppgift att administrera de omfattande motköpen som var en del av vapenaffären. Investeringar värda 142 miljarder kronor skulle komma Sydafrika till godo genom Saabs försorg. Enligt den sydafrikanska Högsta domstolen finns det misstankar om att de stora motköpsprogrammen har varit en täckmantel för mutor.
motköp är mycket vanliga vid vapenaffärer, men faktum är att Världshandelsorganisationen, WTO, i princip förbjuder motköpsaffärer eftersom de anses störa den fria marknaden. Vapenindustrin har dock förhandlat till sig ett undantag.
Efter en dålig start, där Saab presenterade en lista på investeringar där flera av projekten antingen inte existerade eller inte hade något med Saab att göra, verkar motköpsprogrammet nu vara igång. Enligt det sydafrikanska handelsministeriet har Saab uppfyllt sina åtaganden. Terry Crawford-Browne känner sig inte övertygad, och hänvisar till att rapporterna från ministeriet är mycket kortfattade. ”Parlamentariker och andra förbjöds uttryckligen att ta del av detaljer kring motköpskontrakten – detta efter ett krav från den brittiska regeringen med motiveringen att kontrakten innehöll handelshemligheter och därmed inte kunde utredas av sydafrikanska tjänstemän”, säger han.
– Parlamentet gör inga försök att kontrollera handelsministeriets siffror, och journalister har flera gånger visat att uppgifter från ministeriet saknat grund.
Den sydafrikanska regeringen lånade pengar från den brittiska banken Barclays – en överenskommelse som enligt Crawford-Browne är ”ett läroboksexempel på hur europeiska banker skapar skuldfällor åt länder i Syd” – och skrev under affären. Kostnaden för hela vapenpaketet hade hösten 2008 stigit med närmare 60 procent.
Men än är det inte för sent att agera, hävdar Sydafrikas kristna råd, Terry Crawford-Browne, Desmond Tutu och många andra sydafrikaner. Endast några få plan är levererade. Deras budskap är: Riv upp affären!
år 2003 beslutade utrikesutskottet i riksdagen att svensk krigsmaterielexport ”måste ske samstämt med målet för politiken för global utveckling att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling”. Jas-affären med Sydafrika kan dock knappast sägas bidra till en hållbar utveckling för detta land. Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport ska tillståndsgivaren (i Sverige är det myndigheten ISP) också ta hänsyn till om det föreligger ”ett trovärdigt hot mot säkerheten som den planerade vapenimporten kan bemöta”. Det finns hot mot det sydafrikanska samhället, men ingen hävdar att det kommer från främmande makt. Närmare 20 procent av sydafrikaner i åldersgruppen 15 till 49 år är hiv-positiva. 320000 människor dog av aids i Sydafrika under 2006. Den förväntade livslängden ligger någonstans mellan 47 och 50 år.
”Den verkliga tragedin”, skriver Crawford-Browne i sin bok Eye on the Money, ”är att både vapenaffären och korruptionen i samband med den är så onödiga. De innebär ett förfärligt slöseri med allmänna tillgångar och energi som skulle ha lagts på utbildning, bostäder och sjukvård.” Han lägger ett tungt ansvar på de europeiska regeringarna – inte bara var de väl medvetna om att det inte fanns något militärt hot mot Sydafrika. De visste också att hiv-epidemin var och är ett verkligt hot mot hela det sydafrikanska samhället.
– Att de talade för vapensatsningar och motköp som ett unikt sätt att stimulera ekonomisk utveckling gjorde både deras föregivna omsorg om den afrikanska kontinenten, EU:s uppförandekod om vapenexport och OECD-konventionen mot korruption, till åtlöje.
Fakta / Vapenaffär som präglat politiken
I februari lämnade Saab en offert till Brasilien på 36 Jas-plan. Företaget försöker också vinna ett kontrakt med det indiska flygvapnet på 126 stridsflygplan. I år är det tio år sedan den första försäljningen av Jas 39 Gripen blev klar, till Sydafrika. Tillsammans med de 28 svenska stridsflygplanen för ett värde av 17 miljarder beställde den sydafrikanska regeringen ubåtar och krigsfartyg från Tyskland, helikoptrar från Italien och Hawk-plan från Storbritannien. Hela affären var värd 42 miljarder kronor, och var beroende av ett stort lån som Sydafrika tog i en brittisk bank.Vapenaffären, med dess mutskandaler och misstankar om uppblåsta motköpslöften, har präglat Sydafrikas politiska liv under det senaste decenniet. Den tidigare presidenten, Thabo Mbeki, tappade mångas förtroende då han vid flera tillfällen agerade för att förhindra undersökningar om korruption i samband med vapenaffären. Jacob Zuma, som förväntas väljas till president i april, har ett åtal hängande över sig för att ha tagit emot mutor från det franska företaget Thales i samband med en ubåtsorder.
