Klimatmötet syftar bland annat till att sjösätta en Färdplan Bali, som innehåller en dagordning för vidare förhandlingar och ett slutdatum, vilket de flesta tror blir 2009. Dagordningen föreslås kretsa kring utsläppsminskningar, anpassningsåtgärder, teknologiöverföring och finansiering. Dessutom finns en stark vilja från bland annat EU att föra in visioner om framtida utsläppsminskningar på medellång och lång sikt, grundade på FN:s klimatpanels slutsatser att de globala utsläppen måste peaka inom 10-15 år och minst halveras till 2050, och att industriländerna behöver minska sina utsläpp till 2020 med mellan 25 och 40 procent.
Dessutom finns en stark vilja att börja lösa avskogningsfrågan redan här på Bali.
Men enligt många länders delegater och frivilligorganisationer kastar USA in käppar i hjulen på område efter område. Landets förhandlare säger utåt att de vill införa visioner på lång och medellång sikt, men att det är för tidigt att ta ställning än. När administrationen pressas har den återfallit i kritik av de vetenskapliga underlaget, enligt Kevin Knoblach, ordförande för Union of Concerned Scientists.
– USA:s chefsförhandlare säger att det finns många osäkerheter i klimatpanelens slutsatser, trots att USA har godtagit FN:s klimatpanels rapport fyra gånger i år!
Han anser dessutom att FN:s klimatpanels rapport, om något, är konservativ. Knoblach pekar på alldeles nya forskningsresultat om att Arktis kan vara isfritt redan sommaren 2013, vilket inte alls är ett scenario som täcks av klimatpanelen.
När avskogningsfrågan, efter flera dagars förhandlindlande och kompromissande, var nära en lösning hävdade USA plötsligt att ett avtal inte bara borde omfatta skogar, utan om all markanvändning. Då blev frågan ohanterlig på det här mötet och förhandlingarna avbröts, enligt Greenpeaces John Coequyt, men han hoppas att en lösning kan uppnås under mötets sista timmar.
USA har även varit destruktiva i förhandlingarna om teknologiöverföring eller anpassning, och har i många fall stöd av främst Japan, Kanada och Saudiarabien, skuggade av Australien, enligt Hans Verolme, från Världsnaturfonden.
– Risken är att resten av världen halkar ner på den rutschkana som Bushadminstrationen har lagt ut för oss.
– I fråga efter fråga placerar USA ut små frön som de vet att övriga länder inte kan acceptera. Det är en uppenbar risk att förhandlingarna bryter samman, och jag tror att det är vad Bush vill. Då kan han säga: Se, vi gjorde vad vi kunde.
Carl Pope, chef för Sierra Club, USA:s största miljöorganisation, är inne på samma spår:
– Det är ganska uppenbart att Vita huset inte längre förnekar klimatförändringarna eller vad som behöver göras åt dem. Adminstrationen bara saknar viljan att göra vad den vet behöver göras. Det är det mest ansvarslösa agerandet av en amerikansk regering i modern tid, säger han.

