Privatiseringen av exempelvis det statliga telefonbolaget Téléco, trots folkliga protester, får ses som en eftergift till utländska biståndsgivare. Lån och bistånd som frysts under den förre presidenten Jean-Bertrand Aristides styre började betalas ut så snart en tillfällig regering tagit över makten, i mars 2004. I och med Prévals maktövertagande i maj förra året strömmade donatorerna till ytterligare. Bland de största bidragsgivarna finns USA, Kanada och EU, som var drivande bakom Aristides fall och nu tillsammans med IMF pressar på för utförsäljning av de statliga företagen.
De första stegen mot privatisering togs redan av den interimsregering som installerades av USA för att styra landet efter Aristides fall. Redan kort efter maktskiftet avskedades tusentals statligt anställda. Många av dem förföljdes dessutom för misstänkta sympatier med Aristide och dennes Lavalas-rörelse.
Efter den första vågen av avsked inom Téléco återstod 2800 arbetare. René Préval fullföljer nu privatiseringsplanerna. Efter en tre veckor lång strejk varslades 1500 Téléco-arbetare om uppsägning i juli.
Regeringen hävdar att en privatisering krävs för att rädda det stagnerande Téléco, och pekar bland annat på konkurrensen från mobiloperatörer. Telearbetarförbundet menar dock att företaget misskötts avsiktligt för att motivera en utförsäljning.
Ordföranden, Jean Mabou, som själv har avskedats, anklagar företaget för illegala och godtyckliga uppsägningar. Den haitiska landsorganisationen CTH, som tidigare stöttade Préval, har på senare tid blivit alltmer kritisk. I ett uttalande nyligen anklagade CTH-ordföranden Loulou Chéry regeringen för att bedriva en anti-facklig politik.
Jean-Bertrand Aristide menar att han motarbetades och avsattes just för hans vägran att privatisera. Under hans tid byggdes tvärtom vissa statliga företag ut genom att anställa människor från slummen, vilket kritiserades för att vara ett sätt att köpa de fattigas stöd. Samtidigt gav det möjlighet för många sluminvånare att tjäna sitt uppehälle. En statlig lön försörjer inte sällan uppemot tjugotalet personer i familje- och vänkretsen.
Näst på tur att privatiseras spås bli Hamnmyndigheten och Försäkringskassan. Få förändringar till det bättre syns till på den haitiska landsbygden och i städernas slumområden – där över 90 procent av landets befolkning lever. Kåkstäderna är idag tryggare ur säkerhetssynpunkt, efter att de värsta våldsamheterna har lagt sig. Ekonomiskt sett har dock den redan tidigare katastrofala situationen för många haitier blivit värre än under Aristide.
