”Ingen ska behöva utsättas för grova könsord i skolan. Sexuella trakasserier och kränkande språkbruk är oacceptabelt.” Det är skolminister Jan Björklunds spontana svar på hur skolans jämställdhet ska öka.
Det har gjorts seriösa försök att etablera ett genustänkande i skolan och under förra mandatperioden drog socialdemokraterna igång ett projekt för att utbilda genuspedagoger. Läroplanen 1994 slog fast att skolan hade ansvar för att motverka ”traditionella könsmönster”, och i och med de avlönade genuspedagogerna skulle detta arbete sättas i system. Målet var att varje kommun skulle ha minst en utbildad pedagog som kunde konsulteras i genus- och jämställdhetsfrågor. Men trots att hälften av landets kommuner fortfarande saknar pedagoger valde socialdemokraterna att avsluta projektet. I våras lades utbildningen ned, och nu vet ingen vad som kommer att hända.
En av de lärare som gick den ursprungliga utbildningen är Pernilla Sundström, som i grunden är förskollärare.
– Jag är väldigt nöjd med utbildningen. Det var varierat innehåll på föreläsningarna och bra diskussioner efteråt, berättar hon när vi träffas på Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning, där hon arbetar deltid som genuspedagog
Som examensarbete på utbildningen skrev Pernilla Sundström en projektplan för jämställdhetsarbete i skolan, och idag kombinerar hon sitt arbete som dramalärare med att etablera denna plan.
– Jag och två av mina kollegor är ute och träffar arbetslag på skolor och förskolor. Vi håller föredrag, fixar föreläsningar, köper in böcker, håller i studiedagar med lärare och handleder arbetslag i praktiskt jämställdhetsarbete, säger Pernilla Sundström.
För henne innebar genuspedagogerna ett genombrott i skolans jämställdhetsarbete:
– Förut fanns kanske någon enstaka eldsjäl som ville jobba med det här, men sådana är ju lätta att avfärda. Nu har man plötsligt en regeringssatsning och högskolepoäng i ryggen.
Hon menar dock att pedagogerna inte alltid har mötts med öppna armar. Vissa rektorer anser sig inte ha tid eller resurser, andra verkar helt enkelt vifta bort jämställdhetsarbetet som en ”politiskt korrekt” modefluga.
– Många pedagoger är frustrerade över att de inte får möjlighet att utnyttja sin kompetens. De har jättebra idéer och stora nätverk, men väldigt lite tid att jobba med dem. Det räcker heller inte med en ynka pedagog per kommun. Nu talas det om en pedagog per 25 utbildade lärare, och det är väl mer rimligt. Skulle det vara så kunde pedagogen fungera som handledare för andra lärare, men också jobba praktiskt med barnen i skolan, påpekar hon.
Pernilla Sundström tycker att det bästa vore om genuspedagogutbildningen ingick i samtliga lärarutbildningar.
– Om alla lärarstudenter pluggade genus skulle det innebära att man verkligen tog skollagen och läroplanen på allvar. Man skulle gå ifrån begreppet ”kunskapsskola” som den nya regeringen pratar om. Enligt våra styrdokument ska vi inte bara ägna oss åt kunskap utan också lägga grunden till barnens uppfattning om demokrati och jämställdhet.
Eva Dahl är undervisningsråd på Myndigheten för skolutveckling, en statlig inrättning som ansvarar för att garantera och förbättra kvaliteten på skolorna runt om i landet. I tre års tid har hon arbetat med projektet att utbilda genuspedagoger.
– Vi har i dagsläget inget uppdrag kring fortsatt utbildning. Den har avslutats, och nu ligger det hos den nya regeringen att besluta om den ska återupptas eller inte, säger hon.
Eva Dahl är noga med att inte uttala sig om sina personliga åsikter i frågan, men berättar att myndigheten har understrukit pedagogernas viktiga roll, bland annat i den nyligen publicerade rapporten Minskade könsskillnader i utbildningsresultat.
– Men vi har inte haft någon direkt kontakt med politikerna. Det är ett mellanläge just nu i och med maktskiftet, säger Eva Dahl.
Inte heller utbildningsdepartementet, som bistår regeringen med utredningar och faktaunderlag i skol- och forskningsfrågor, vet vad som kommer att hända.
– Jag har inte fått någon information om hur den nya regeringen vill göra med genuspedagogerna. Den kommer att ta ställning till frågan i mars. Jämställdhetsdelegationen har lagt fram olika förslag, varav ett är att göra utbildningen permanent, säger tjänstemannen Kent Eriksson.
I utredningen Jämställdhet i förskolan, som beställdes av det före detta socialdemokratiska statsrådet Lena Hallengren, beskrivs intresset för genuspedagogprojektet som ”svalt”. I Göteborg hade exempelvis bara 45 procent av lärarna gått färdigt utbildningen, framför allt eftersom många varit tvungna att studera på fritiden, då skolan inte givit dem tjänstledigt.
En artikel i Skolvärlden, publicerad i höstas, visar på kommunernas och skolornas tveksamma inställning. Enligt artikeln saknar hälften av landets kommuner fortfarande genuspedagoger. Många av de utbildade pedagogerna jobbar helt ensamma, utan kontakt med kollegor runt om i landet. Vissa har beviljats nedsatt lärartjänst för att kunna avsätta arbetstid till jämställdhetsfrågor, men det är långt ifrån alla.
Det tycks med andra ord finnas flera problem – varav många bottnar i vissa kommuners uppenbara ointresse för jämställdhetsfrågan – men är det verkligen ett tillräckligt skäl för att kasta hela projektet överbord?
– Det är naturligtvis trist att utbildningen har avslutats. Jag hoppas att det skjuts till pengar och att man fortsätter på något sätt. Men det var en regeringssatsning, och det krävs naturligtvis en politisk vilja. Tyvärr tror jag att den nya regeringen saknar kunskap om det här, suckar Pernilla Sundström.
Göteborgs universitet kommer visserligen att erbjuda en mindre, fristående kurs i genuspedagogik i vår, men enligt studierektorn Jan Lif är den inte lika djupgående som tidigare.
– Den gamla utbildningen innehöll mer komplicerade diskussioner om värdegrundsbegrepp, politik och maktfrågor. I kursen som erbjuds i vår har vi mest tagit fasta på själva klassrumsfrågan. Det är ungefär hälften av den gamla kursen, säger Jan Lif och tillägger att kursen inte ges på uppdrag från myndigheterna och därför inte har någon egentlig koppling till regeringens gamla projekt med genuspedagogerna.
Alltsammans tycks alltså ligga i den nye skolministern Jan Björklunds händer. Nu är det upp till bevis om han har några konkreta idéer om hur skolan ska förändras, utöver den pekpinnemoral som hans parti hoppade jämfota till under valkampanjen. När jag kontaktar skolminister säger han att ”kränkande språkbruk” och ”grova könsord” är oacceptabla. Men hur ska den nya regeringen i praktiken arbeta för jämställdhet?
– En viktig insats är att analysera varför skillnaderna mellan pojkars och flickors studieresultat ökar. I budgeten satsar regeringen tio miljoner kronor under fyra år för insatser på jämställdhet i skolan och för att få kunskap varför det är så, säger Jan Björklund.
Men genuspedagogernas eventuella existens vill han inte prata om. Regeringen bestämmer sig senare i år, och med tanke på skolministerns undvikande attityd verkar det inte alltför hoppfullt.
