Spänningen mellan glesbygd och storstad mattades när SAC:s kongress i Luleå gick in på sin tredje dag, då omröstningarna ofta utföll mycket jämnt. I fokus för söndagens förhandlingar stod ombudsmännen och centralkommittén. I den debatt som föregick besluten drogs dock fronterna på samma sätt som tidigare:
– Att prata om service hör inte hemma i en syndikalistisk fackförening. Det strider mot allt vi står för: handling och kraft på arbetsplatserna, sade Peter Jacobsson från Malmö LS, med udden riktad mot dem som motiverade fortsatt ombudsmannaverksamhet med behovet av facklig service.
Återigen sköt ombudsmannakritikerna in sig på existensen av ett ”skikt med egenintressen” som står i motsats till ”lokal självverksamhet”.
Yazdan Hossini, också han från Malmö LS, vittnade om sina egna personliga erfarenheter:
– Man behöver inte gå långa utbildningar för att lära sig förhandla. Det räcker att vara med på förhandlingar själv och skaffa erfarenhet. Bara man känner till grunderna i arbetsrätten och kan föra fram dem på ett bra sätt så fungerar det. Jag har aldrig sett en anställd ombudsman på mina arbetsplatser.
Hossini åtföljdes av Amalia Alvarez, även hon från Malmö LS. Hon vände sig med hetta mot dem som värdesatte ombudsmännens ”hjälp”.
– Det här är den första kongressen jag har varit på i Sverige och det är jävla konstigt. Jag hör deltagare prata om ”hjälp” i stället för samarbete och solidaritet – i Latinamerika hörde jag bara prat om ”hjälp” i kyrkan. Vi får inte tappa kompassen!
Katarina Pehrsson från Fjällsjöälvens LS hörde till dem som försvarade det nuvarande systemet med ombudsmän:
– Vi i vårt LS förstår inte vad det är för motsättning mellan att ha kompetenta ombud som kan hjälpa oss – exempelvis genom en facklig jourtelefon – och lokal självverksamhet. Det som brustit under den här kongressperioden är att vissa ombud varit lite sämre på att återkoppla till basverksamheten – men då är det ju det som behöver åtgärdas. Vi får inte börja i fel ände. Vi måste akta oss för att rusa för fort fram i den fackliga reorganiseringen: de LS som kommit lite längre i sin självverksamhet måste fundera på hur de bäst kan få med sig resten.
Torsten Kristoffersson från Hede, ett LS i Härjedalen, beklagade att ordet ”ombudsman” fått dålig klang i salen.
– Vi i Hede har fått hjälp och stöd i ärenden från många ombudsmän, och i samtliga fall har också den berörda medlemmen varit med. På det viset har ombudsmännens kompetens spridits, och berikat LS. Våra ombudsmän i SAC har bara blivit bättre och bättre. De har uppdaterat sin kunskap om de ständigt förändrade arbetsrättslagarna i det här landet, och det är sådant som vi medlemmar behöver.
Markus Finnbom från det avgående arbetsutskottet och Stockholm LS poängterade att det LS som fått överlägset mest hjälp av ombudsmännen är – Stockholms LS. En krympning av ombudsmannakåren skulle därmed innebära att den penningpung som huvudstaden nyttjar kläms åt, medan glesbygden inte skulle drabbas.
Ett förslag var att samtliga ombudsmannatjänster skulle omvandlas från femårsförordnanden till ettårsförordnanden. Kenneth Levin från Sundbybergs LS tillgrep en avancerad bild:
¬– Om man har ett stafettlag med fyra personer som springer 400 meter så går det mycket snabbare och ser elegantare ut än när en springer 400 meter ensam. Men om någon av löparna plötsligt tappar pinnen – då går det inte fort längre. Då ser det inte snyggt ut. Kamrater, vi måste värna kontinuiteten och se till att vi inte tappar stafettpinnen.
Beslutet blev att ombudsmännen – som byter namn till fackliga organisatörer – ska tillsättas på två år i taget, högst fyra år i sträck. Här bantas inte heller antalet tjänster: Utöver en förhandlingssekreterare ska de fackliga organisatörerna omfatta tre heltider.
Under eftermiddagens diskussioner om nya stadgar för centralkommittén röt Lillemor Norling ifrån:
– Har ni fått hjärnsläpp? Om den här motionen antas leder det till att det blir så jävla stolligt att jag bara gapar! sade hon och syftade på att centralkommittén själv ska kunna suspendera ledamöter.
Förslaget syftade också till att CK skulle kongressväljas, i stället för att som i dag utses i regionala valkretsar, samt att arbetsutskottet skulle utses inom CK.
¬– Vi i Östersund yrkar avslag på alla motioner om förändringar i stadgar och organisationsstruktur. SAC har en otroligt demokratisk struktur, det är inte där problemet ligger. Den gångna tidens svåra konflikter beror på hur människor har pratat med varandra – det är där vi måste bli bättre, sade Helen Draheim från Östersunds LS.
Per Enqvist från Hallands LS invände:
– Min syn på SAC i dag är att det är en odemokratisk organisation. Det är svårt för vanliga medlemmar att få insyn i beslutsgångarna och förstå vem som har ansvar för vad. Poängen med att göra AU till en del av CK är just att vi ska få tydliga strukturer, sade han och Sofia Kalpazidou från Stockholms LS fyllde på med att de senaste årens tumult hade förhindrats om AU valts ur CK.
När det kom till beslut visade det sig att marginalerna var mycket små. Flera röstningar fick göras om upp till tre gånger, och majoriteterna gled från sida till sida från motion till motion. De nämnda förändringsförslagen om CK föll med liten marginal, och i fråga om ombudsmännen beslöt kongressen att de i fortsättningen ska utses av arbetsutskottet i stället för av medlemmarna i referendum. En facklig servicejour med 020-nummer inrättas. Vidare beslöts att SAC:s två sekretariat i Gävle och Stockholm ska slås ihop till ett, med säte i huvudstaden. Joe Hill-gården i Gävle ska samtidigt omvandlas till ett museum ”som väcker insikt och debatt” men förvaltas med ”små kostnader”.
