Känslan av kaos och av att inte veta vad som händer, det oförutsägbara och plötsliga, en situation där allt är oerhört detaljrikt men samtidigt sammanhangslöst.
Det var detta Jörgen Gassilewski ville mana fram när han satte sig ned och började skriva romanen Göteborgshändelserna efter två års research.
För den som var på plats är det lätt att glida från boksidorna rakt in i egna minnen från de där junidagarna 2001. Förvirring, gatstenar som ven från två håll på Avenyn, arga polishundar som i sträckta koppel rusade efter människor, föredrag på Fritt forum som dränktes i ljudet av spanande helikoptrar och känslan av att vara fler än på länge under demonstrationerna mot Bush och EU. Allt finns med i boken, om än i fragmentariska bilder.
Jörgen Gassilewski talar om känslan av undantagstillstånd som om en fernissa på den svenska demokratin för ett kort ögonblick sprack.
– Man fick en känsla av att så här skulle det kunna vara om det blev inbördeskrig i Sverige, med institutioner som löpte amok och poliser som godtyckligt kunde anhålla folk bara för att de var klädda på ett visst sätt. Samtidigt fanns det en sådan självgod självbild från samhällsinstitutionernas sida. Vi tror på något sätt att det demokratiska sinnelaget finns i ryggmärgen, säger han och slår sig ned på en hög röd plaststol i köket hemma i en av Stockholms söderförorter.
Jörgen Gassilewski befann sig själv i Göteborg under toppmötet i Göteborg. Han var med vid mooningen mot Bush, han stod i utkanten när aktivisterna stängdes in på Järntorget av polisen och han deltog i seminarier på Fritt forum. Men han missade flera av de dramatiska ögonblick som i så många sammanhang har fått symbolisera allt som hände under de där dagarna. Reclaim the City-festen på Vasaplatsen, händelserna på Hvitfeldska gymnasiet, kaoset på Avenyn.
– Jag och Anna hade precis träffats och vi hade tänkt att gå dit, men vi blev kvar i lägenheten i stället… säger han och skrattar.
Anna Hallberg, också hon poet och kulturjournalist, är numera hans fru och i sommar väntar de sitt andra gemensamma barn.
Men just det faktum att Jörgen Gassilewski inte befann sig mitt i elden tror han kan vara själva förutsättningen för att kunna skriva en bok om händelserna.
– Flera av mina vänner har också tänkt att skriva skönlitterärt om det, men många har varit så traumatiserade att de inte har orkat. Det har legat för nära. Och så hade det kanske varit för mig också om jag hade varit med. För att kunna skriva om det på det sätt som jag har velat har det känts väldigt viktigt att ha distans, säger han.
Familjens katt missan lämnar sin sönderklösta fåtölj och tassar över det schackrutiga köksgolvet. Jörgen Gassilewski stänger ned den bärbara datorn och förvandlar en av husets arbetsplatser till köksbord igen.
Boken om händelserna i Göteborg tog fyra år att färdigställa och innebar ett massivt researcharbete. De första två åren ägnade Jörgen Gassilewski åt att läsa. Han plöjde allt offentligt material som gick att komma över – böcker, artiklar, insändare och domstolsmaterial. Men trots det digra materialet var en av de saker som slog honom mest just bristen på uppgifter.
– Det gjordes en hel massa antaganden om vad som hänt utan att någon egentligen visste säkert, och att man aldrig redogjorde för den bristen på information kan jag uppleva som en skandal, säger han.
Jörgen Gassilewskis motreaktion blev att dyka rakt ner i motsättningarna och redogöra för dem. Han kallar komplexiteten sitt ”enda vapen för att kunna bryta med den kollektiva fiktiva historieskrivningen” och jämför med de stora demonstrationerna i USA i slutet av 1960-talet.
– Där kunde det också vara flera dagar av demonstrationer utan att någonting hände, men så kastade någon, som kanske inte ens var med i demonstrationen, en sten och det är fortfarande det man minns i dag.
Boken Göteborgshändelserna är inte skriven som någon traditionell roman, snarare är den ett kollage av berättelser och fakta, eller som en skakigt handhållen videokamera som snurrar mellan olika händer och som läsaren får titta genom. Än är den i huvudpersonen T-Guls hand, än hos en ridande polis eller sveps över tidningarnas uppretade insändare. Detaljerna haglar och andlösa uppräkningar följs av närmast kaotiska tankeströmmar.
Jörgen Gassilewski konstaterar att han inte tror att det är möjligt att skriva objektivt, men menar att ett sätt att komma så nära objektiviteten som möjligt är att samla ett stort antal subjektiva perspektiv.
– Jag vill att man som läsare ska vara tvungen att själv ta ställning och bestämma om man ska känna empati eller inte med personerna. Det ska inte finnas någon som säger åt en om man ska reagera med förakt, chock, likgiltighet eller upprördhet. Det är då ens etik sätts på prov på riktigt.
Men frågan är om bilden av vad som hände går att nyansera nu, fem år efteråt. Jörgen Gassilewski tittar ner i bordet och funderar en stund. Säger att han inte vet. För han ser hur till och med vänsterrörelsen använder bilderna av gatstenar och brinnande bajamajor när den talar om toppmötet 2001.
Han talar om hur diskussionen om vad som egentligen hände i Göteborg aldrig riktigt kommit igång. Orsaken ser han till viss del i händelserna i USA den 11 september samma år, som fick den påbörjade bearbetningsprocessen att stanna av.
– Jag tror att det kan vara därför som min bok fått så pass mycket uppmärksamhet nu. Det var trots allt en unik händelse i Sverige som bara tog slut, och det finns fortfarande ett behov av att arbeta vidare med den processen.
Jörgen Gassilewskis bok är än så länge det första skönlitterära avtrycket från toppmötet i Göteborg. Men själv ser han ett nytt utrymme öppna sig för den här typen av litteratur.
– Jag tror att det är en generationsfråga. Den så kallade 40-talistgenerationens dominans har avtagit så mycket nu att man kan återvända till att skriva ambitiös samtidslitteratur där det finns artikulerade samtidselement utan att känna att man är i skuggan av PO Enquist eller någon annan.
För det saknas väldigt många hål att täcka i romanutbudet, konstaterar Jörgen Gassilewski:
– Det kan handla om uteliggarnas situation i Stockholm, om kinesiska barn som kidnappas och förs till Sverige för att skeppas vidare ner i Europa eller om hur USA och CIA sätter sig över nationell lagstiftning, som med transporten av egyptierna. Det var så länge sedan den typen av böcker skrevs. Den marken borde vara odlingsbar igen.
