Arbetsplatsbibliotekens vagga vilar hos fackföreningsrörelsens gräsrötter, där fackklubbar gick in och startade verksamhet med eller utan stöd av kommun, folkbibliotek och företag. Om man jobbade heltid och hade fullt upp med familj fanns kanske ingen tid till biblioteksbesök, resonerade man från fackligt håll. Under samma tidsperiod föddes även bokbussar i glesbygdsområden, och facket började på allvar arbeta med kulturfrågor.
Socialdemokratin var heller inte sena att formulera en slagkraftig kulturpolitik där stöd till fackliga initiativ var en viktig del under 1970-talet.
I dag ser det annorlunda ut. Många arbetsplatser som tidigare har haft bibliotek står i dag utan. Under 1990-talet försvann både statliga bidrag och kommunal prioritet från området. Åtstramningar och nedläggningar blev konsekvensen.
Från att ha varit en fråga som bland annat diskuterades i tidsskrifter som Bibliotek i samhälle (Bis), i såväl entusiastiska som debatterande artiklar är det i dag förhållandevis tyst. Trots det finns det än i dag uppskattningsvis över tusentalet bibliotek, som kommun, företag och fackföreningar i olika konstellationer driver.
Mats Lunnemar är en av dem som genom sin fackklubb var med och grundade bibliotek på 1980-talet. På Stora Ensos värmländska kartongbruk Skoghallsverken jobbar han som torkare på kartongmaskin 8. Industrin är modern och KM8 har en kapacitet på över 400000 ton kartong per år.
Efter att ha träffat honom i ett maskinrum vandrar vi upp en trappa för att sätta oss vid tjänstemännens fikarum, vilket biblioteket befinner sig i anslutning till. Bredvid tre hyllmetrar med blandat urval av skönlitterära böcker sitter några anställda och fikar.
– Man ville försöka öka läsandet och tillgängligheten bland arbetare. Det var det gamla stuket om man säger så. Att flytta ut läsandet på arbetsplatserna och göra böckerna lättare att komma åt, berättar Mats Lunnamar.
Det var genom Pappers avd 36 som man startade biblioteket på den numera nedlagda maskinen PM5 för över 20 år sedan. Efter en lyckad start, där Pappers sociala fond gick in och stödde verksamheten, utökades arbetsplatsbiblioteken till andra företag i samma industriområde. Bibliotek startades på Akzo Nobel kemiindustri och på sulfat-industrin. Samtliga fick stöd genom Pappers och alla tre finns kvar än i dag.
Under nära två årtionden fungerade det bra och verksamheten rullade på. I dag finns ingen speciell anställd för bokhanteringen,
i stället sköts den av intresserade under luckor i arbetstiden, på raster och på fritiden.
En dator står uppställd i ett hörn bredvid den innersta av de tre hyllorna och fungerar som elektronisk bibliotekarie. Den som vill låna en bok knappar in på datorn vad han eller hon har lånat och sedan har man själv ansvar för att lämna tillbaka boken.
En stor förändring för biblioteket på kartongindustrin kom för några år sedan: under en ombyggnation lämnade biblioteket anslutningen till golvet och flyttade upp till de mer högavlönade tjänstemännen. Detta innebar att utlåningen minskade och läsekretsen ändrades betydligt.
– Biblioteket var från början ett arbetarbibliotek, förlagt till maskinsalen i anslutning till manöverrummet. Nu har det blivit mycket en tjänstemannagrej det här. Det gör ingenting att tjänstemännen lånar, men det var ju inte vår drivkraft, berättar Mats.
Det fysiska avståndet att gå upp en våning till tjänstemännens fikarum kanske inte är så stort, men poängen är, berättar Mats, att man troligtvis inte går upp om man inte redan är bokintresserad. Skillnaden på antalet lånade böcker från tiden i maskinsalen är stor. Ungefär 1200 böcker brukade lånas om året, nu har antalet krympt till hälften.
Risken är att biblioteket på Skoghallsverken går samma väg som många andra bibliotek som blommade upp under 1970- och 1980-talen. Inom pappersindustrin lade Ortvikens pappersbruk SCA ner sitt bibliotek 1997 och på Wifsta pappersbruk lade man ner sitt i början av 1990-talet.
Mats Lunnemar efterlyser att kulturarbetet breddas. Böcker borde kompletteras med annan kulturverksamhet. Han frågar sig varför man inte kan ordna ett rum med några akvareller i och få dit författare, som man gjorde på bruket för några år sedan. Det behövs helt enkelt något mer utöver det som finns nu.
Det fanns inget kompakt motstånd 1985 mot tanken på ett arbetsplatsbibliotek, men att det startade hjälpte nog till att få industrin mindre auktoritär. Nu ifrågasätter ingen rätten till att folk surfar på internet eller läser dagstidningen på jobbet. Men orsaken till att biblioteket inte fungerar som det ska nu är, enligt Mats, tydlig.
– Vi funderar på att lägga ner verksamheten eftersom placeringen inte är vettig. Vi når inte de grupper som det är tänkt, utan de som redan lånar. Man känner inte att det finns något djupare tänk från bolagets sida direkt, säger han.
Samtidigt som flera bibliotek kämpar i osynlighet och det finns risk för ytterligare nedläggningar, märks ett nymornat intresse från fackliga organisationer. För femte året i rad arrangerar ABF ett seminarium på Brunnsvik folkhögskola kring boken i arbetslivet, vilket vänder sig specifikt till personer som arbetar med kultur på arbetsplatserna.
Samtidigt kommer också en del nya initiativ till uppsökande biblioteksverksamhet från fackligt håll. Frågan är om det kommer att bidra till att kulturfrågan
i arbetslivet återigen får större uppmärksamhet eller om det mest kommer att stanna vid vackra visioner.
