Det fanns en tid då expeditioner till världens ”exotiska” och ”oupptäckta” platser väckte enormt intresse i Europa. Lyckade såväl som misslyckade ledare av dessa upptäcktsfärder adlades och sålde enorma upplagor av sina skildringar som ofta var ordentligt sockrade.
Särskilt fantsieggande var det förstås med företag som slutade i ett frågetecken. I Sverige har vi bland annat Andrées ballongexpedition mot Nordpolen som efter avfärden från Svalbard 1897 försvann spårlöst tills de tre expeditionsmedlemmarnas kvarlevor hittades på Vitön 33 år senare.
En annan mytomspunnen resa var sökandet efter en genväg mellan Europa och Asien genom att segla norrut genom outforskade delar av Nordvästpassagen. Resan kallas Franklinexpeditionen och på de två skeppen Erebus och Terror som avseglade från London 1845 medföljde 129 personer.
Skeppen hade frusit fast i isen och man tror att de flesta dött av bly som läckt ur medföljande konservburkar.
Fem år senare hittades de första kvarlevorna av en expedition som sökte efter fartygen. Skeppen hade frusit fast i isen och man tror att de flesta dött av bly som läckt ur medföljande konservburkar. Resan dokumenterades i logg- och dagböcker och har skildrats i flera böcker. Den senaste är Thomas Olssons serieroman Det är inte meningen att man ska vara här.
Fokus är på den föräldralöse fjortonåringen Thomas Evans som mönstrade på som skeppsgosse på Terror (enligt boken). Han ser och hör allt som utspelar sig, gräl mellan ledarna av expeditionen, skvaller, tvivel och skräck som accelererar då besättningen inser att de inte kommer att komma levande hem.
Klassamhället på båtarna löses upp i takt med att fler och fler dör av sjukdom eller svält, abnorma situationer blir normala.
Klassamhället på båtarna löses upp i takt med att fler och fler dör av sjukdom eller svält, abnorma situationer blir normala.
Utifrån en ramhistoria, som lästs på många skilda vis utifrån önskan att tolka fakta genom åren, har Thomas Olsson har skapat en stark berättelse som mer bygger på en fantasi kring vad som händer enskilda och grupper i en katastrofsituation.
Sensationer som kannibalism och andra uttryck för svält och förtvivlan antyds mer än skildras i detalj, de är inte det viktiga här, det är mer pojkens stilla vemod och insikt att livet gör som det vill med människan som stannar kvar i efterhand.
Till skillnad från de höga herrarna som utgår ifrån sitt privilegium som världens herrar har Thomas Evans från första början förstått att hans fotavtryck aldrig kommer att dominera historieskrivningen. Det gör hans fall lägre, och hans öde mer gripande.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill

