– Hittills har vi lyckligtvis inte blivit utmanade från Bryssel om aborter eller hbt-rättigheter, så de flesta ser inte EU som ett hot.
Orden kommer från en aktuell intervju med Peter Xuereb, professor i EG-rätt vid University of Malta, i den holländska tidningen NRC Handelsblad.
– Man kan inte förvänta sig att alla européer ska ha samma värderingar i dessa kulturella frågor, tilllägger han.
Peter Xuerebs katolska hemland Malta är ett av fem länder i världen som förbjuder abort även om kvinnan riskerar att dö och har knappast heller gjort sig känt som en föregångare för homo-, bisexuella och transpersoners rättigheter. Men i strid med uppfattningen att EU inte lägger sig i hbt-frågor menar organisationen International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA) att EU-parlamentet faktiskt tagit flera viktiga steg på området. Det var påtryckningar därifrån som 2004 tvingade den öppet homofobe italienske kristdemokraten Rocco Buttiglione att avstå sin plats som kommissionär med ansvar för rättsliga frågor. Det är också på uppmaning av parlamentet som EU:s byrå för grundläggande rättigheter genomfört den aktuella kartläggningen Homophobia and Discrimination on Grounds of Sexual Orientation and Gender Identity in the EU Member States, som visar att diskriminering och trakasserier mot hbt-personer är vanligt i hela unionen. Vidare var det mobilisering bland parlamentariker som ledde fram till EU-kommissionens förslag om ett antidiskrimineringsdirektiv som täcker både funktionshinder, sexuell läggning, religion och ålder.
– Parlamentet har varit den mest engagerade bland EU:s institutioner i respekten för mänskliga rättigheter och vi vill se till att det fortsätter vara så, säger Linda Freimane som sitter i styrelsen för ILGA Europa.
ILGA har listat ett antal områden där de vill se framsteg de närmaste fem åren (se fakta) och har uppmanat kandidater att förbinda sig till att driva dessa. Här är geografiska skiljelinjer betydande – från noll underskrifter i Rumänien till ett drygt hundratal i Storbritannien. I relation till antalet platser i parlamentet ser det enligt ILGA bra ut för Finland och Danmark, men sämre för Tyskland och Italien. ILGA redovisar också hur resolutioner kring likabehandling och homofobi har hanterats av partigrupperna i parlamentet sedan förra valet – och mönstret är tydligt. De gröna, ALE, liberalerna, ALDE, socialdemokraterna, PSE, och den gröna vänstern, GUE/NGL, har i samtliga fall röstat för. Detta medan moderater och kristdemokrater, PPE-DE, gruppen för självständighet/demokrati, IND/DEM, samt Unionen för nationernas Europa, UEN, har röstat emot eller i något fall avstått. Både mot bakgrund av detta och mot v
– Den ekonomiska krisen har redan använts som en ursäkt för att sätta likabehandlingsfrågor på undantag och därför är det särskilt viktigt med parlamentariker som står upp för icke-diskriminering under nästa mandatperiod, säger Linda Freimane från ILGA.
Vad gäller frågan om abort väckte denna viss uppståndelse i samband med att Irland förra sommaren röstade nej till Lissabonfördraget – enligt många bedömare delvis i rädsla över att tvingas luckra upp en lagstiftning som bara tillåter abort om kvinnans liv är i fara. Ett av EU:s löften inför en andra folkomröstning handlar också mycket riktigt om att den irländska abortlagen inte ska röras. Abortlagar räknas formellt till hälsoområdet och ligger under varje medlemsstats mandat, men frågan har ändå varit uppe i parlamentet. 2002 antogs med liten marginal den så kallade Van Lancker-rapporten, som anger att ”aborter bör vara lagliga, säkra och tillgängliga för alla, för att trygga kvinnors reproduktiva hälsa och rättigheter”. Vissa parlamentariker, som den svenska vänsterpartisten Eva Britt Svensson, kallade resolutionen urvattnad och den är heller inte juridiskt bindande.
Utvecklingen har sedan dess varit allt annat än enhetlig, där Portugal och Spanien nyligen har legaliserat abort medan nyare medlemmar som Litauen diskuterar förbud. Enligt en kartläggning från European Parliamentary Forum on Population & Development, EPF, där program från 75 partier från elva länder samt hela EU-parlamentet ingick, är stödet för fri abort starkast bland socialister, liberaler och gröna politiker. Ledamöter från dessa partigrupper har de senaste åren stått bakom flera arrangemang i parlamentet för att sätta sexuella och reproduktiva rättigheter på agendan. Oro för kompromisser gör dock att få hörsammar de krav kring abort som det internationella nätverket European Feminist Initiative, EFI, lade fram förra våren.
– Vi kräver en gemensam lagstiftning för kvinnors rättigheter i hela Europa, sade EFI:s ordförande Lilian Halls-French, till RFSU:s tidning Ottar rapport.
En vanligare strategi är att tala om abort i samband med jämställdhet, där EU har mandat och ska verka för icke-diskriminering. Eller att peka på kopplingen till sådana dokument som EU redan måste följa, där Europakonventionen slår fast rätten till privatliv och FN:s kvinnokonvention, CEDAW, konstaterar kvinnans rätt att själv bestämma över antalet barn och tidsrymden mellan dem.
Fakta / Några ILGA-krav
Anta ambitiösa lagar för likabehandling.Garantera fri rörlighet för hbt-personer genom erkännande av olika typer av partnerskap.Ökat fokus på transpersoners rättigheter.Bekämpa homo- och transfobi.
