Texasbörsens pris på ett fat lätt Brent-råolja, det som allmänt kallas ”oljepriset”, ligger nu på 136 dollar. Därmed har det nära fjortondubblats sedan 1990-talets slut.
Det är en utveckling som världens samlade expertis fullständigt misslyckats med att förutse – så sent som 2005 talade exempelvis den svenske professorn i råvaruekonomi Marian Radetzki om ”ett oljepris runt 20, 25 dollar per fat under decennier framöver”.
De flesta flygbolag går just nu på knäna och försäljningen rasar för USA:s tre stora biltillverkare specialiserade på bränsleslukande bjässar, men i stort har världsekonomin hittills bromsats upp ganska lite. Det återstår dock att se om det kommer att fortsätta så ifall priserna stiger ytterligare eller blir kvar på dagens nivå under en följd av år.
Samtidigt pågår en intensiv debatt om vilka de bakomliggande orsakerna är. Två huvudförklaringar står mot varandra: spekulationsbubbla vs peak oil. I förlängningen handlar debatten också om vad vi kan vänta oss av framtiden – den första förklaringen förutspår ett ras, den andra fortsatt stadig uppgång utan slut.
Spekulationsteoretikerna inkluderar exempelvis BBC-journalisten Greg Palast, som menar att oljebolagen underdriver sina reserver för att hålla priserna uppe. Nyckelargumentet är enkelt: oljepriset har mer än dubblerats, från 65 dollar till över 130, sedan 2007. Inga faktorer i den fysiska världen förändrar sig så fort – bara spekulationskapitalets rörelser, och just nu överger kapitalet aktier, fastigheter och obligationer och köper råvaror. Nästan alla råvaror har rusat upp i pris ungefär samtidigt, och det verkar underligt att det skulle bli brist på precis allting på samma gång.
Den andra sidan pekar på ett antal trender som tyder på att vi just nu närmar oss eller rentav befinner oss vid ”peak oil” (oljekulmen) – den punkt när ungefär hälften av världens reserver är förbrukade, där produktionen nått sitt absoluta maximum för att därefter obönhörligt sjunka, samtidigt som det krävs allt mer energi och arbete för att utvinna den sista oljan ur sinande fält.
Det är en dramatisk förändring för ett ekonomiskt system som i 300 år baserats på ständig tillväxt och ständigt ökande energiförbrukning.
Världens totala oljeproduktion ökade visserligen något under 2007 – dock en tämligen blygsam ökning sett som reaktion på historiens högsta priser. I exempelvis Nordsjön har produktionen fallit varje år sedan 1998 (2,9 miljoner fat/dag) till 1,6 miljoner fat 2006 (sista året det finns uppgifter för). Detta trots att oljebolagen där opererar fritt utan politiska restriktioner och med den senaste tekniken.
Exemplet Nordsjön torde alltså vara ett starkt motexempel mot de, som liksom BP:s Tony Hayward, hävdar att ”marknaden kan lösa energikrisen”.
Fram till 1981 upptäcktes varje år större nya oljetillgångar än vad som förbrukades; efter 1983 har det aldrig hänt igen, och förra året upptäcktes nya oljetillgångar på bara 5 miljarder fat medan 31 miljarder förbrukades.
Det ”utbud” som avgör priset i världsmarknadens utbud/efterfrågan-ekvation är dessutom inte den globala produktionen, utan den totala globala exporten. Den har fallit med runt 2,5 procent per år under de senaste åren.
I exempelvis Ryssland faller produktionen, samtidigt som exportintäkterna ändå ökar på grund av rekordpriserna. Det skapar en ekonomisk boom – som i sin tur medför att Rysslands egen förbrukning av olja ökar, och ännu mindre blir över att exportera till resten av världen.
Spekulation och peak oil behöver dock inte utesluta varandra som förklaringar. De kanske inte ens kan separeras från varandra. Nate Hagens, skribent på sajten theoildrum.com, frågar sig vad som kommer hända den dagen peak oil blir ett allmänt accepterat faktum. Olja kommer då att framstå som en investering som inte kan slå fel – och det är tämligen uppenbart vad som skulle hända med priserna då. Världens årliga oljeproduktion är värd 4 triljoner dollar, men finansmarknaderna tillförs varje år 7 triljoner dollar. Totalt flyter där redan omkring runt 100 triljoner, vilket, räknat på dagens priser och på en uppskattning att det kan återstå runt 1 triljon fat under marken, är nästan lika mycket som värdet av all olja som vi någonsin kommer att utvinna i framtiden.
Hagens slutsats blir att spekulation i olja troligen kommer att förbjudas i framtiden och mer allmänt att ”när det gäller en ändlig, livsnödvändig resurs, så är det nödvändigt att fördela den på något annat sätt än genom marknader”.
