Vårdförbundet sade i höstas upp sitt tillsvidareavtal med Sveriges kommuner och landsting, SKL, efter att löneutvecklingen i tre år legat under 2,5 procent per år. I avtalet garanterades 2 procents löneökningar, resten ska avgöras lokalt.
Avtalet löper ut den 31 mars, och parterna begärde tillsammans medling förra veckan. Enligt Vårdförbundets chefsförhandlare Margareta Öhberg kommer de inte överens om avtalets garanterade löneutfall. Vårdförbundet har krävt ett tvåårigt avtal med en lönehöjning på 3400 kronor till alla medlemmar, införandet av lägstalöner och kortare arbetstid för nattarbete.
Att Vårdförbundet nu kräver ett tvåårigt avtal med garanterat utfall har tolkats som att de överger sin tidigare lönestrategi med långtgående individuell lönesättning. Men så är det inte, enligt Margareta Öhberg.
– Nej, vi tror på att lönen ska sättas i samtal mellan anställd och chef på lokal nivå. Men vi har haft ett för dåligt löneutfall. Nu vill vi ha ett tvåårigt avtal, men i akt och mening att det ska leda till ett nytt tillsvidareavtal.
Vad tyder på att ett tillsvidareavtal ska ge bättre utfall om två år?
– Det går redan bra i de flesta landsting och kommuner, men det är väldigt stor skillnad mellan dem. En del offentliga arbetsgivare tar inte till sig tekniken – de gör inte lönekartläggningar, ser inte över kunskapsnivåer och personalstrukturer. Värst är Värmland och Västmanland. Där säger de att avtalet innehåller 2 procent, och det är vad ni får. I andra landsting har löneökningarna legat på 6 procent. Vi vill ge SKL en chans att rätta till det här, och de har gjort lokal lönebildning till ett av sina viktigaste områden i år.
Margareta Öhberg säger också att utfallet är bättre i privat verksamhet än i offentlig, i genomsnitt skiljer lönerna ett par tusen kronor i månaden.
– Jag tror att de privata verksamheterna tittar mer på vad den enskilda anställda bidrar med, och lönesätter efter det. Det vill vi uppnå även i offentlig verksamhet.
Hon anser att det är för lite konkurrens i vårdsektorn, att fler arbetsgivare skulle ge högre lön.
Men handlar inte det snarare om tillgången på arbetskraft? Kvinnor inom handel och restaurang, exempelvis, har inte höga löner trots ett stort antal företag?
– Fast för manliga yrken på akademisk grund förs en annan diskussion när de lönevärderar än för akademiskt utbildade kvinnor, säger Margareta Öhberg.

