Det är dags att lämna konservatismen, och Kristdemokraterna, där de hör hemma – i dåtiden, menar Arbetarens gästskribent Lova Estling.
Året är 1964 när partiet Kristdemokraterna för första gången ser dagens ljus. Året är 1991 när KD, med Alf Svensson i spetsen, leder partiet in i Sveriges riksdag. Året är 2025 när jag sätter frukostmackan i halsen framför höstens stora partiledardebatt, förundrad över hur Sveriges befolkning fortfarande ger plats i svensk tv åt dessa uråldriga och förlegade värderingar.
Är det rimligt, och framför allt är det passande, att vi tillåter ett religiöst parti i ett sekulariserat lands regering? Och passar Kristdemokraternas konservatism verkligen i ett land på väg framåt, under ständig utveckling?
Det råder ingen tvekan om att Kristdemokraterna står på en grund byggd av konservatism. När Jakob E:son Söderbaum undersökte 109 böcker om ämnet konservatism kunde han identifiera 30 grundidéer för ideologin. För den som inte orkar läsa allt detta är det inte svårare än att titta igenom KD:s principprogram, där hela 26 av dessa punkter återfinns, bland annat deras restriktiva syn på abort, vikten av svensk kultur och kristen tradition.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill

