Anonym person med säkerhetsvaktsutstyrsel framför svea hovrätt
En ordningsvakt på Svea hovrätt är aktiv högerextremist. Han driver bland annat ett antisemitiskt mediebolag tillsammans med en våldsdömd nazist. Montage: Arbetaren Foto: Fredrik Sandberg

Högerextremist anställd på Svea Hovrätt 

Arbetaren kan i dag avslöja att en ordningsvakt som är tillsvidareanställd på Svea hovrätt är aktiv inom den svenska vit makt-miljön. Något som gjort att han nekats anställningar på bevakningsbolag och hindrats från att göra lumpen.

2020 släppte Försvarshögskolan rapporten ”Från Nordiska motståndsrörelsen till alternativhögern – En studie om den svenska radikalnationalistiska miljön” där de på uppdrag av Centrum mot våldsbejakande extremism gjort en lägesanalys av hur högerextremism och vit makt-rörelsen hotar och påverkar demokratin i Sverige i dag. I rapporten nämns ordningsvakten Anton Stigermark, som tillsammans med den våldsdömde nazisten Jonas Nilsson, driver det högerextrema propagandabolaget Palaestra Media.

Företaget producerar podcasts, dokumentärer, föreläsningar och intervjuer med personer inom den yttersta extremhögern. Det här är alltså något som Anton Stigermark gör samtidigt som han arbetar som ordningsvakt inom det svenska domstolsväsendet.

Jonathan Leman, researcher på Expo. Foto: David Lagerölf
Jonathan Leman, researcher på Expo.
Foto: David Lagerölf

– Palaestra media är väldigt betydelsefulla inom den högerextrema miljön. De producerar propaganda med antisemitiska konspirationsteorier som de försöker få ut till bland annat nazistiska organisationer, genom framförallt videoproduktioner. De försöker flyta över de motsättningar som finns inom många av de högerextrema grupperna och just Anton Stigermark och Jonas Nilsson är kärnan i det här bolaget. De har ju också arrangerat kampsportsträning för högerextrema, säger Jonathan Leman, researcher på tidningen Expo, till Arbetaren.

Ett år innan rapporten släpptes drog Länsstyrelsen i Stockholm tillbaka Anton Stigermarks godkännande för anställning på ett auktoriserat bevakningsbolag. All personal som arbetar på ett sådant ska nämligen vara godkänd av Länsstyrelsen. Det handlar om laglydnad, “medborgerlig pålitlighet” och lämplighet i övrigt för anställning på ett bevakningsföretag.

Palaestra media är väldigt betydelsefulla inom den högerextrema miljön. De producerar propaganda med antisemitiska konspirationsteorier som de försöker få ut till bland annat nazistiska organisationer, genom framförallt videoproduktioner

Jonathan Leman, Researcher på Expo

Stigermark överklagade beslutet till Förvaltningsrätten, som i sin tur avslog överklagan. Både Länsstyrelsen och Förvaltningsrätten valde att inte meddela honom anledningen till att hans godkännande som ordningsvakt återkallades, med hänvisning till sekretess där förvaltningsrätten anser att det finns en ”synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs”.

Därefter hade Anton Stigermark alltså inte rätt att arbeta på något av landets auktoriserade bevakningsföretag. Det vill säga bolag som bland annat Securitas och Avarn.

Han nekades även att göra grundläggande militär utbildning vid Södra skånska regementet, P7, efter ett beslut från Pliktverket hösten 2020.

Men endast några månader senare fick Anton Stigermark en anställning. Han har fortfarande, enligt det anställningsavtal som Arbetaren tagit del, en tillsvidareanställning på Svea hovrätt där han arbetat heltid sedan den 1 december 2020. 

Svea hovrätt är en av Sveriges sex hovrätter. Foto: Leif R Jansson/TT
Svea hovrätt är en av Sveriges sex hovrätter. Foto: Leif R Jansson/TT

I samtal med Svea hovrätts kanslichef Karin Sandahl framkommer att hovrätten direktanställer ordningsvakter, eller domstolsvärdar som de kallas, och att alla domstolsvärdar på hovrätten har ett giltigt ordningsvaktsförordnande. Hon bekräftar att Svea Hovrätt inte gör någon säkerhetsprövning. 

– Ordningsvakterna deltar inte i säkerhetskänslig verksamhet och genomgår därför inte heller en säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen, säger Karin Sandahl.

Anton Stigermark. Foto: Skärmdump från Youtube
Anton Stigermark. Foto: Skärmdump från Youtube

Hans Brun är terrorexpert och säkerhetsanalytiker verksam vid bland annat King’s College i Storbritannien. Han säger till Arbetaren att Svea Hovrätt inte gjort något formellt fel. 

– Men sedan kan man ju diskutera lämpligheten och att det borde ställas högre krav. Om en person av den här kalibern kan slinka igenom har man inte lyckats och då kan man ju också tänka sig att personer inom den grova organiserade brottsligheten kan få jobb där. Det handlar trots allt om en dömande verksamhet där rättssäkerheten borde vara central, säger Hans Brun. 

Arbetaren har sökt säkerhetsansvarig på Domstolsverket för att prata om vilken säkerhetskontroll som görs vid anställning av personal, men de har avböjt intervju. Däremot har ett mejlsvar inkommit från Linnéa Littorin, arbetsrättsjurist på Domstolsverket, som skriver att ”Varje domstol är en egen självständig myndighet som själv rekryterar sina ordningsvakter. Domstolsverket kan därför inte uttala sig om hur andra myndigheter anställer eller utför kontroller av sina ordningsvakter”.

Anton Stigermark har varit anställd på Svea hovrätt sedan 1 december 2020. Foto: Arbetaren
Anton Stigermark har varit anställd på Svea hovrätt sedan 1 december 2020.
Foto: Arbetaren

Den säkerhetskontroll som görs vid anställning på Svea hovrätt, liksom på majoriteten av landets allmänna domstolar inklusive Högsta domstolen, baserat på de enkätsvar Arbetaren fått in, förlitar sig framförallt på den bakgrundskontroll som görs vid Polismyndighetens förordnande av ordningsvakt. Utöver det görs sedvanliga referenstagningar och personliga intervjuer.

Gunilla Fulton, processutvecklare på Polismyndighetens rättsavdelning, förklarar i samtal med Arbetaren att Polismyndighetens laglydnads- och lämplighetsprövning vid förordnande av ordningsvakter sker genom registerkontroll i misstanke- och belastningsregister med utgångspunkt från regleringen om ordningsvakter, medan Länsstyrelsens prövning utgår från lagen och förordningen för bevakningsföretag, där även “medborgerlig pålitlighet” prövas.

– Jag tycker däremot att det är olyckligt att det är olika regleringar som hanterar laglydnad och lämplighetskontrollen, säger hon. 

På Sveriges domstolars hemsida beskrivs ordningsvakternas roll i domstolsväsendet. ”I ditt arbete har du bland annat ansvar för den dagliga säkerhetskontrollen av besökare och ser till att det är lugnt och tryggt i domstolarnas förhandlingssalar när förhandlingar pågår.”

På Svea Hovrätt bemannar vakterna bland annat säkerhetskontrollen och metalldetektorn vid entrén. Men arbetsuppgifterna för domstolsvärdarna omfattar betydligt mer än detta. Enligt Ellenor Gallman Martinsson, servicechef och biträdande säkerhetsansvarig på hovrätten, utför vakterna även administrativt arbete. De beslutar och betalar ut ersättning till vittnen som kallats till hovrätten. De ansvarar för salsplanering och för teknik och säkerhet under pågående förhandling.

Hans Brun, terrorexpert och säkerhetsanalytiker.Foto: Claudio Bresciani/TT
Hans Brun, terrorexpert och säkerhetsanalytiker.
Foto: Claudio Bresciani/TT

– De hanterar även begäran om handlingar om det är en ljudfil från en förhandling som ska brännas ned och lämnas ut, säger Ellenor Gallman Martinsson. 

Hon berättar att de även kan stötta upp hantering av pappersdokument om det kommit in en större beställning på handlingar som ska skickas ut.

Elisabeth Åkesson, jurist med fokus på bevakningsfrågor vid Länsstyrelsen i Stockholm, berättar i samtal med Arbetaren att det som de kontrollerar vid godkännande för anställning hos auktoriserat bevakningsföretag är misstanke- och belastningsregistret, precis som Polismyndigheten gör, men att de även kontrollerar det som kallas för ”medborgerlig pålitlighet”. 

Detta gör de genom att begära en registerkontroll hos Säkerhetspolisen som omfattar samma kontroll som när någon placeras i säkerhetsklass 3. En person placeras i säkerhetsklass 3 om den “får del av uppgifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell, i ringa omfattning får del av uppgifter i säkerhetsskyddsklassen hemlig, eller till följd av sitt deltagande i verksamheten har möjlighet att orsaka en inte obetydlig skada för Sveriges säkerhet”. 

Om en person av den här kalibern kan slinka igenom har man inte lyckats och då kan man ju också tänka sig att personer inom den grova organiserade brottsligheten kan få jobb där. Det handlar trots allt om en dömande verksamhet där rättssäkerheten borde vara central

Hans Brun, terrorexpert och säkerhetsanalytiker

– Det kan bland annat handla om kopplingar till den typ av verksamhet som Säkerhetspolisen har anledning att kontrollera, säger Elisabeth Åkesson.

Enligt Jonathan Leman har Anton Stigermark ett mångårigt engagemang i den högerextrema världen samtidigt som Jonas Nilsson, som han driver Palaestra media med, har ett stort våldskapital och är dömd för bland annat grov misshandel. 

I en grovt antisemitisk och konspiratorisk dokumentärfilm som släpptes hösten 2021 menar Palaestra media bland annat att anledningen till att Sverige blivit en mångkultur har att göra med “judiska intressen”. Slutsatsen som dras i dokumentären är, som Jonas Nilsson uttrycker det i filmen, att ”resultatet är att svenskarna inte tar sin grupp i beaktande och det kommer att leda till att vi blir en minoritet i vårt land. Vi måste börja erkänna svensken som grupp och ha det som utgångspunkt för hur Sverige och vårt land ska styras”.

Jonas Nilsson Foto: Skärmdump
Jonas Nilsson Foto: Skärmdump

Jonas Nilsson har tidigare varit aktiv i dåvarande Svenska motståndsrörelsen (SMR), som 2015 ändrade namn till Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Han har enligt Försvarshögskolans rapport stridit för främlingslegionen och tränat Azovförband i Ukraina som har nära koppling till nazistiska organisationer. Han har även vapentränat i sydafrikanska Boerlegionen som är en beväpnad självförsvarsenhet för vita, rasistiska bönder.

Anton Stigermark har i sin tur en bakgrund i Sverigedemokraterna där han satt som suppleant i SD:s styrelse i Stockholms stad. 2015 uteslöts han ur partiet tillsammans med bland annat William Hahne. Anledningen till att Stigermark uteslöts ska enligt Expo berott på att han hade ideologiskt avvikande åsikter. 

Stigermark nekades göra grundläggande militär tjänstgöring hösten 2020. Foto: Arbetaren
Stigermark nekades göra grundläggande militär tjänstgöring hösten 2020.
Foto: Arbetaren

– Han skrev även i Sverigedemokraternas tidning Samtiden innan han blev utesluten ur partiet. Och redan under tiden han var han intresserad av icke-demokratisk konservatism, vilket man kunde läsa i hans texter, säger Jonathan Leman.

2018 gav Stigermark ut en bok på det nazistiska bokförlaget Logik förlag – som bland annat gett ut böcker av den kända antisemiten och före detta Ku Klux Klan-ledaren David Duke och NMR:s hedersmedlem, den övertygade nazistveteranen Vera Oredsson.

Logik förlag är i sin tur kopplat till föreningen Det fria Sverige, där bland annat den kände nazisten Magnus Söderman sitter i styrelsen. Så sent som mars i år var Palaestra media inbjudna som föreläsare till deras “kamratafton”. 

Enligt Försvarshögskolans rapport ska Magnus Söderman på Facebook ha hyllat Adolf Hitler och skrivit att han var ”en vis klok och stor man och ett föredöme”. Han har en lång bakgrund och framträdande roll inom den svenska vit makt-miljön där han varit aktiv i Svenskarnas parti och agerat chefsideolog i SMR. Söderman har även skrivit ett kapitel i Anton Stigermark och Jonas Nilsson bok ”Att förstå Alternativhögern”. 

Utöver det sitter Stigermark i förbundsstyrelsen för det nystartade “Sverigevänliga“ fackförbundet Arbetstagarna.

– Det är ju framförallt en opinionsbildande grej snarare än något som har med facklig verksamhet att göra. Och i ledningen där, tillsammans med Anton Stigermark, sitter flera personer inom den högerextrema rörelsen, säger Jonathan Leman.

Men det slutar inte här. I juli förra året avslog Länsstyrelsen återigen ett bevakningsföretags ansökan om att anställa Anton Stigermark. Detta under tiden som han fortfarande arbetade på Svea Hovrätt. Beslutet överklagades och även i det här fallet valde Förvaltningsrätten att neka överklagan. Orsaken anges inte med hänvisning till stark sekretess. Under tiden arbetar Stigermark kvar på hovrätten.

Arbetaren har vid upprepade tillfällen sökt kanslichefen efter att de här uppgifterna framkommit. Hon har nekat att prata i telefon men svarar till slut via mejl:

“Jag kan inte kommentera enskilda anställningsärenden eller anställda personer i hovrätten. Hovrätten tillämpar en kompetensbaserad rekryteringsmetod. Det innefattar en noggrann referenstagning av de personer som är aktuella för anställning. I detta fall, dvs. för en anställning som domstolsvärd, gäller dessutom att personen i fråga ska inneha ett giltigt ordningsvaktsförordnande och uppfylla de krav som gäller för det.”

Vidare tillägger hon att “Vi kommer att se över våra rutiner för rekryteringsprocessen och utvärdera om något kan göras annorlunda, för att ytterligare säkerställa att den person som är skickligast och mest lämpad för en anställning erbjuds den.

På Sveriges domstolar står att “Alla ska kunna få sitt ärende prövat i en opartisk domstol. Att göra det möjligt är Sveriges Domstolars viktigaste uppgift.” Där står även att “Rättssäkerhet innebär också att lika fall ska behandlas lika och att alla är jämlika inför lagen oavsett till exempel ursprung eller kön”.

Går detta att upprätthålla om personer av den här kalibern kan slinka igenom och anställas inom Sveriges domstolsväsende?

– Som jag skrev kan jag inte kommentera enskilda anställda eller anställningsärenden. Rent allmänt kan sägas att hovrätten, liksom andra arbetsgivare, på olika sätt ser till att de anställda utför sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt och fullgör det som gäller för anställningen. Det sker bland annat genom arbetsledning, uppföljning och kontroller, svarar Karin Sandahl, kanslichef på Svea hovrätt, via mejl.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren.  Foto: Pontus Lundahl/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Tidens melodi

Land skall med lag byggas.
Fred skall med vapen tryggas.
Brott skall med skott förebyggas.

Folket från folkbildning skall renas.
Med hederlig är det svensk som menas.
Kvinnor i slöjor skall stenas.

Det är alltid dom, aldrig vi.
Så spelas den här tidens melodi.
Fängslade barn gör dig fri.

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
”Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern.” Foto: Oscar Olsson / TT / Annie Hellquist / Montage: Arbetaren

Sensationalism när ETC granskar vänstern

Det senaste året har ETC publicerat artiklar som skapat diskussion om både Palestinarörelsen och den utomparlamentariska vänstern, inte minst vad gäller informationssäkerhet. Gabriel Kuhn och Ninïan Sassarinis-McGowan menar att artiklarna baseras på tvivelaktiga grunder och undrar om sensationalism borde få styra narrativ inom vänsterns medielandskap.

Under de senaste månaderna har ETC – en tidning som kallar sig för ”röd, grön och oberoende” – publicerat två artiklar som vi gärna vill kommentera. Artiklarna väcker flera frågor: Vem är det som ETC skriver för? Vad betyder det att vara en ”röd, grön och oberoende” tidning? Och vad är egentligen bra journalistik?

Den första artikeln publicerades den 10 mars 2026. Titeln är ”Mystiska mannen förföljde ministern – utpekas som israelisk infiltratör”. Enligt ingressen handlar artikeln om en person vars ”bakgrund skapar splittring och oro i rörelsen”. Problemet är att artikeln skapar betydligt mer oro i palestinarörelsen – och den oberoende vänstern – än den porträtterade personen eller dess bakgrund.

Det finns en väldigt enkel regel inom alla politiska rörelser när det gäller misstänkta infiltratörer: Antingen har en bevis på att de är infiltratörer, och då ska en gå ut med det så fort det bara går för att skydda rörelsen. Eller så har en inga bevis, bara misstankar, och då ska en efterforska diskret, just för att inte skapa oro inom rörelsen.

Artikeln undersöker inte, som ETC påstår, ”vad som är sant, vad som är rykten”, utan den bidrar bara till ännu mer ryktesspridning. Det finns inte ett enda bevis på eller ens ett övertygande argument för att den misstänkta personen är en infiltratör. Det som läsaren får veta är att personen har ändrat sina politiska åsikter under åren, att den har raderat tidigare innehåll på sina sociala medier, att artikelns författare inte förstår sig på personens ekonomi och att det tydligen finns anonyma röster inom rörelsen som säger saker som ”Om du frågar mig så är han en infiltratör”. Det kan anses vara anledningar att titta närmare på personen, men ingenting av detta är tillräckligt för att hänga ut den. Personen nämns visserligen inte vid namn i artikeln men är lätt att identifiera för alla som är aktiva inom palestinarörelsen.

Det som blir särskilt problematiskt är att vissa av de misstankar som riktas mot personen kan kopplas till dennes bakgrund. Det handlar om en person vars föräldrar kommer från utanför Europa, som är uppvuxen i en förort och som inte har fostrats i en vänstermiljö. Om en sådan bakgrund bidrar till att bli misstänkliggjord i en röd, grön och oberoende miljö, så borde denna miljö granska sina kriterier för att misstänkliggöra personer; annars reproducerar den mönster av politiska miljöer den påstår att rikta sig emot.

Den andra artikeln vi reagerade på publicerades den 2 juni 2026 med rubriken ”Därför blev jag Säpo-informatör i den autonoma vänstern”.

Denna artikel blandar två saker som inte ska blandas. Om ETC vill publicera en berättelse om hur det går till när en blir Säpo-informatör, så är det en sak. Om ETC vill skriva om den autonoma vänstern utifrån vad som en Säpo-informatör berättar, så är det en annan sak. Men här görs både och i en och samma text. Samtidigt som personens integritet som informatör ifrågasätts blir personen den enda källan till spektakulär information om den autonoma vänstern. ETC väljer till och med att peka ut en organisation vid namn. Bortsett från att det kan anses som ansvarslöst verkar valet godtyckligt. Bara för att en SÄPO-informatörer haft kontakt med en viss grupp blir den inte till statens fiende nummer ett. Hela artikeln präglas av en klichéartad beskrivning av den autonoma miljön. ”Sammandrabbningen blir brutal och i kaoset får två poliser röd färg kastat i ansiktet”, står det om en demonstration i Stockholm – en märklig tolkning av brutalitet.

Att ETC:s artiklar inte är bra för palestinarörelsen och den oberoende vänstern råder det inga tvivel om hos oss. Men ETC kan naturligtvis lätt säga att det inte är någonting de bryr sig om; att det där med ”röd, grön och oberoende” bara indikerar en viss värdegrund, att de inte alls är en rörelsetidning, och att de i stället vill ägna sig åt hederlig, objektiv journalistik. Fine. Men då får de också göra det. Att sudda gränserna mellan rykten och sanning, att blanda äpplen och päron och att använda sig av opålitliga källor för lite sensationalism och klickbete duger inte. Det blir fel, oavsett anspråk.

Ninïan Sassarinis-McGowan och Gabriel Kuhn

Ninïan Sassarinis-McGowan studerar lingvistik och journalistik. Gabriel Kuhn är skribent och översättare. Båda är medlemmar i SAC:s internationella kommitté.

1 week sedan
Senast Jonas Lundström röstade i ett riksdagsval var 2002. Johan Nilsson / TT / privat.

Att inte rösta är en etisk handling

Det finns såväl etiska som strategiska skäl att inte rösta i höstens riksdagsval, skriver författaren och aktivisten Jonas Lundström.

Senast jag stod vid urnan var i riksdagsvalet 2002. Då röstade jag fortfarande borgerligt, om än med tvekan. Närmare bestämt på Kristdemokraterna. Men en politisk ommålning av mitt liv hade börjat. Röda, gröna och svarta färger tog över, och några år senare skulle jag känna skam över mitt val.

Nu är jag knappast unik, vi är säkerligen många som ångrat vårt stöd till ett specifikt politiskt parti. Avsevärt färre är de som fått kalla fötter inför röstningen som sådan.

Mitt huvudargument för riksdagsvalsbojkott är etiskt. Att rösta på något av riksdagspartierna utgör ett direkt stöd till våld, förtryck och ekologisk utarmning. De är alla i olika utsträckning nationalister som vill jaga oönskade migranter, en gränspolitik som dödar tusentals människor på haven varje år. De kommer alla hålla en svensk djurindustri under armarna som plågar och dödar över 100 miljoner landlevande djur årligen för profit. De inte bara lutar sig mot patriarkala och rasistiska våldsapparater som polis, militär och kriminalvård, de vill också bygga ut vapenmakten. De godtar alla nödvändigheten av kapitalism och ekonomisk tillväxt som exploaterar arbetare och förstör den livsmiljö vi alla är beroende av. Genom sin röst backar man därför aktivt den rådande ordningen och den styrande klassens utsugning.

Jonas Lundström är aktivist och författare till bland andra avväpna människan och Batongerna slår nedåt

Ett motargument från vänster är att vi måste rösta på det minst dåliga alternativet, och inte lämna fältet fritt för högerkrafternas härjningar. Det är stora skillnader mellan SD och V, mellan M och MP, och den förda politiken har konkret betydelse för verkliga liv. Vi måste mota fascismen och försvara demokratin. Gott så, men hur långt kan man gå i sin support för ”The Lesser Evil”? Även i en diktatur går det typiskt sett att rösta.

När det gäller att hejda fascismen via valsedeln är det en strategi som både historiskt och i nutid varit mindre framgångsrik. Denna ideologi växer fram ur den liberal-demokratiska kapitalistiska ordningen, och är från ett vänsterperspektiv snarare en förstärkning av auktoritära drag i detta samhälle än en verklig motkraft. Redan 2002 hörde jag många säga att man måste rösta för att stoppa SD. Och som vi har röstat…

Men någon direkt skada kan det väl ändå inte göra? Många av oss som har djupgröna, vänsterkants eller anarkistiska sentiment tror, oavsett om vi röstar eller ej, att genomgripande samhällsförändring kommer underifrån. Historien antyder att vi behöver sociala rörelser som är tillräckligt starka och spetsiga i sitt motstånd för att tvinga fram radikal förändring. Men ska det vara möjligt behöver individer, grupper och rörelser en viss distans till de styrande. Då röstande utgör en så helig praktik i vårt samhälle är det naivt att tro att denna handling inte skulle påverka oss. Valengagemang och partipolitik tar energi och uppmärksamhet, skapar lojaliteter, och riskerar att distrahera, splittra och försvaga radikala rörelser. Samtidigt legitimerar det makten.

Nu föreslår jag inte något absolutistiskt röstmotstånd. Att öka röstdeltagandet bland underrepresenterade grupper är exempelvis lovvärt. 2022 röstade jag i kommun- och regionvalet, och skulle ett politiskt parti dyka upp som utgör en verklig opposition mot den rådande ordningen lovar jag dessutom att omvärdera mitt val att inte rösta även till riksdagen. Men tills vidare föreslår jag att vi som arbetar för något helt annat undanhåller dessa politiker vårt bifall.

Jonas Lundström, aktivist och författare

Publicerad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Henrik Montgomery / TT

Veckovers: Sagan om SAP

Det var en gång en socialdemokrati,
det var en gång en arbetarklass.
Den ene moppade toan,
den andre skurade dass.

Den ene stred för den andre,
och tvärtom, och på detta sätt
så blev de den starkaste kraften.
De var inte två, de var ett.

De byggde upp fackföreningar,
de byggde ett Folkets Hus.
De började bygga ett folkhem.
De följde ett rättvisans ljus.

Den ene var duktig på att tala,
den andre på att röra sig. 
Den ena var smart och sa: 
”Nu tar jag betalt för att tala för dig”

De slog sig in i det innersta,
ända till maktens bord.
”Rör du dig hotfullt därute”, sa den ene,
”så ska jag säga dem ett sanningens ord!”

1900-talet började.
Hundra år gick. Det tog slut.
Den ene satt kvar därinne
och har inte än kommit ut.

Ett och annat hände och den ene
skruvade sig rätt så nervöst. 
De andra vid bordet hånflinade
och sa att: ”Nu sitter du löst!”

Från fönstret skrek den ene: ”Var är du?
Det är valår – jag behöver dig!
För utan dig och din rörelse
– varför ska nån lyssna på mig?”

Den talande tystnaden svarade:
”Ledsen, du hade din chans.”
Arbetarklassen och rörelsen 
hade gått någon annanstans.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Martina Holmberg/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: När du får oväntat besök

En morgon är inget detsamma.
Man lyfter sin kaffekopp
då ur den en plötslig eldsflamma
och fyra djur stiger opp.

Barndom, Längtan, Svid och Moral
heter varelserna som flyttar in
i lägenheten man haft som ett skal
omkring sitt eget skinn.

När man som vanligt till arbetet
gör sig redo att gå
ligger de där över hallgolvet
tysta, och tittar på.

Till kvällen så micrar man rester
man äter trött vid sitt bord.
Fyra djur sitter som gäster.
Betraktar en utan ett ord.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Alexandra Urisman Otto om El Nino, värmeböljan, klimatförändringar.

Alexandra Urisman Otto:
Allt brinner och de ”progressiva” fortsätter som vanligt

Klimatforskare som annars brukar uttrycka sig återhållsamt erkänner sig nu vara i chock. Samtidigt befinner sig det offentliga samtalet långt ifrån den katastrofala verklighet vi lever i, skriver Alexandra Urisman Otto.

Europa kokar och brinner på samma gång. Hettan har stängt Eiffeltornet och lågorna står höga strax utanför den franska huvudstaden. Hundratals människor har dött i drunkningsolyckor och den senaste värmeböljan (vi går redan in i sommarens tredje) kopplas till tiotusentals för tidiga dödsfall.

Har du också panik i hettan? Känns det som en mardröm? Bra, allt annat vore fullständigt orimligt. 

Klimatforskaren Zeke Hausfather skrev på måndagen att han brukar vara ganska återhållsam när han diskuterar klimatdata. Bara en enda gång – i september 2023, när de globala temperaturerna för månaden visade sig vara hela 0,5 °C varmare än någon tidigare septembermånad – har han blivit chockad. 

”Fram till i dag”, skriver han. 

Årets El Niño kan bli den starkaste som uppmätts

Zeke Hausfather är chockad igen efter att ha analyserat hur de olika klimatmodellerna bedömer läget för hur den begynnande El Niño-händelsen ska utveckla sig. El Niño är ett återkommande väderfenomen som uppstår när havsvattnet i delar av Stilla havet blir ovanligt varmt. Det påverkar vädret över stora delar av världen och under våren har forskare allt oftare varnat för att den här El Niñon kommer att bli extrem. 

Det verkar vara en underdrift, menar nu Zeke Hausfather.

”Det ser ut som att årets El Niño inte bara med stor sannolikhet kommer att bli den starkaste sedan tillförlitliga mätningar inleddes – den kan till och med bli den starkaste med en verkligt häpnadsväckande marginal”, skriver han.

Styrkan i El Niño går att förutspå genom att mäta avvikelser i havsytans temperatur i ett specifikt område i den tropiska delen av Stilla havet. När alla klimatmodeller nu har analyserats ligger medianvärdet på 3,6 grader Celsius, omkring 0,8 grader högre än det tidigare rekordet från 2015-16. 

”För att sätta detta i sitt sammanhang”, skriver Zeke Hausfather och sedan förklarar han: Skillnaden mellan den starkaste och den femte starkaste El Niño-händelsen under de senaste 150 åren är endast omkring 0,5 grader. 

Han avslutar:

”Modellerna förutspår något som ligger utanför ramen för allt vi någonsin har observerat.”

Skäl till panik? Ja. 

Gaslightande debattklimat om klimatet

Men värst i denna mardröm är ändå hur långt ifrån den här verkligheten som vårt offentliga samtal befinner sig. Ingenstans säger någon som det är. Till och med det så kallade ”progressiva” Sverige fokuserar på att legitimera sina egna och andras flygresor, i stället för att bidra till – och kräva – den verkliga, genomgripande omställning som vi vet krävs. 

Ett exempel: Sverige har klimatmål som aldrig nås men som framför allt i sig är gravt otillräckliga. Bara omkring en tredjedel av svenskarnas utsläpp räknas med när klimatmålen utvärderas – ändå hörs inte ett enda parti i valrörelsen kräva att alla utsläpp ska omfattas av klimatmålen. Ingenstans, förutom från vissa aktivister, kommer krav på verklig, genomgripande systemförändring.

Vad fan ska man göra, då?

Det är inget fel med att ha panik vare sig över hettan eller det gaslightande debattklimatet. Tvärtom är det en fullt rimlig reaktion på det oerhörda hot som hänger över oss. Använd paniken och påminn dig om att det finns fler som känner som du. Lyssna på dem, läs vad de skriver. Organisera dig tillsammans med dem. 

För det här är ingen mardröm. Det är den nya verkligheten.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Sverige pekas ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman SVD/TT

Sverige diskriminerar när EU-migranter vägras vård

Europeiska kommittén för sociala rättigheter har fastslagit att Sverige kränkt EU-migranters rättigheter genom att neka till vård. Jonatan Michaneck tycker att det borde oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande från Europeiska kommittén för sociala rättigheter som enhälligt slår fast att Sverige begått allvarliga människorättskränkningar när staten och regioner nekat EU-migranter sjukvård, eller tagit betalt för nödvändig sjukvård.

 I uttalandet står det skrivet att Sverige anses ha kränkt personernas rättigheter genom nekande av vård och särbehandling på grund av deras status som sårbara EU-migranter. Därutöver pekas Sverige ut för att i flera regioner ha behandlat EU-migranter sämre i jämförelse med andra utsatta grupper, samt för indirekt diskriminering på etnisk grund.

Många tror nog att Sverige behandlar romer och EU-migranter bättre än andra europeiska länder där rasismen är mer uttalad. Kommitténs yttrande vänder på många sätt upp och ner på idén om den svenska givmildheten och blottlägger en stat som givit upp på sitt ansvar gentemot europeiska medborgare och de mänskliga rättigheterna.

Undviker vård av rädsla för kostnader

En kvinna från Bulgarien som gör akut kejsarsnitt i Gävle faktureras 179 251 kronor. Kostnaderna är förstås omöjliga för en person i marginaliserad tillvaro att betala. Även för en heltidsarbetande skulle summan vara överdådig. Personer har också blivit fakturerade för akutbesök i samband med stroke och hjärtproblem, samt efter rån, misshandel, och bilolycka. Barnafödande och mödravård är andra vårdbesök som lett till fakturor på 3000 kronor och uppåt och det finns fler exempel. Amnesty international nämner dessutom att många ur gruppen undviker att söka vård av rädsla att drabbas av höga utgifter.

Jonatan Michaneck är socialarbetare på räddningsmissionens härbärgen för EU-migranter. Foto: Privat.

EU-migranter är en särskilt utsatt grupp av många skäl. I sina hemländer nekas de ofta tillgång till det egna landets välfärdssystem på grund av utbredd och systematisk diskriminering som också har andra förödande konsekvenser. Fattigdomen hos gruppen är utbredd och nödställdheten stor. 

Sveriges hinder för vård riskerar liv, och förutom att det är landets plikt att leva upp till skrivelserna om rätten till vård borde det oroa oss alla att staten tar så lättvindigt på uppenbar diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige måste ta åt sig av kritiken och förutom att se till att ingen människa berövas rätten till vård anser jag att vi borde ersätta i fullo de personer som drabbats av kostnader i samband med vårdbesök. I framtiden hoppas jag att staten och regionerna prioriterar människorna, framför försöken att hitta kryphål.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Foto: Nicklas Thegerström / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Rätten att lata sig

Vila nu, lilla proletär.
Tids nog får du slava.
Den ljuva sommartid är här.
Häll i dig lite cava.

Tacka mormorsmors och farfarsfars strid
som denna din ledighet givit dig
genom att stå upp, som de på sin tid,
för rätten att lata sig.

Eller ligg still i gräset, ljuvligt slö
och ge blanka fan i alla måsten.
Robot ska flyta på rygg i en sjö.
Säg hej och välkommen till rosten.

Och du som slavar genom dagen så het,
utan semester sommaren som julen,
sno dig en rast när ingen ser, för alla vet
att frihet smakar ännu bättre stulen.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
”Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna”, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall. Foto: Anders Wiklund/TT, Björn Nordqvist

De sista oskyddade naturskogarna på väg att försvinna

Enbart tre av åtta partier vill ge de sista oskyddade naturskogarna i Sverige ett strikt skydd till 2030. Det visar Naturskyddsföreningens valenkät. Inget av de stora partierna svarar ja på vår fråga om att kartlägga och skydda ur- och naturskogarna till 2030. Det innebär att dessa viktiga skogar nu riskerar att försvinna, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.

Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar är allvarligt. Förutom i det fjällnära området finns ur- och naturskogar bara kvar som öar i landskapet, och mer än tusen skogslevande arter är hotade. 

Ur- och naturskogar är avgörande för att bevara hotade arter, stabila ekosystem och som kolsänkor. Men stora delar av detta naturarv går förlorat i snabb takt. De ekologiska värden som byggts upp under århundraden kommer inte kunna återskapas inom överskådlig tid, om ens någonsin. 

Alla ur- och naturskogar i EU ska vara strikt skyddade till år 2030. Om Sveriges åtaganden om strikt skydd ska nås krävs omedelbara insatser med kartläggning och skydd. Annars riskerar dessa skogar att avverkas. 

Oroväckande svar från riksdagens partier

Inför valet frågade Naturskyddsföreningen därför samtliga riksdagspartier om de ställer sig bakom förslaget att kartlägga alla ur- och naturskogar och säkerställa ett strikt skydd senast 2030. Resultatet är oroande. Endast tre av riksdagens åtta partier ställer sig bakom förslaget, och ingen av de stora partierna säger ja. Detta innebär att det ännu är långt till riksdagsmajoritet för förslaget. 

Ur-och naturskogar är några av de mest värdefulla ekosystemen för biologisk mångfald i Sverige och Europa. Eftersom lagen inte stoppar avverkning av ur- och naturskogar är risken stor att dessa ovärderliga skogar fortsätter att gå förlorade. Och avverkningstakten bara ökar. De senaste fyra åren har avverkningar i skogar med höga naturvärden ökat med hela 400 procent, enligt den ansvariga myndigheten Skogsstyrelsen. Samtidigt har riksdagen nyligen beslutat om regellättnader för skogsbruket, vilket riskerar att förvärra situationen ytterligare.

Det krävs omedelbara insatser för att kartlägga och skydda de kvarvarande ur- och naturskogarna. Det är både obegripligt och mycket oroande att majoriteten av partierna inte vill detta. Nu är det upp till politiken att ta ansvar. 

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen

Publicerad
1 month sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad