”Vem ska våga visselblåsa i framtiden? Nya Las kommer bara att leda till tystare arbetsplatser, sämre arbetsvillkor och lägre löner, och för dem som behöver vård bjuder den sannerligen på en försämring av en redan dålig patientsäkerhet.” Stine Christophersen om nya Las-avtalet.
Vem kunde ana att vi behövde sämre anställningsvillkor och är det ens rimligt att tro att det kommer att leda till fler jobb om arbetsgivarna får oerhört generösa möjligheter att sparka sin personal?
Nä vet ni vad, det är ju inte särskilt troligt att vi om ett par år står och beundrar det här fiaskoavtalet och konstaterar att några väl riktade sparkar mot arbetarklassen var det som behövdes för att få bukt med arbetslösheten.
Att det dessutom framställs som en förbättring av anställningstryggheten är ju bortom allt förstånd. Nya Las är som att vara i sjönöd på en finlandsfärja och se Vasaskeppet segla in till undsättning, man kan verkligen hålla sig för skratt.
Våra löner har tyvärr inte ens höjts i takt med inflationen sedan riskkapitalisterna satte tänderna i omsorgen.
Det hela känns lite som en deja vu från när moderaterna skulle lansera idén om att privatisera vården. Man sa att det skulle vara en fördel särskilt för arbetarna. De skulle ju få högre löner om dom var anställda av privata arbetsgivare. Ja nu blev det ju precis tvärtom istället.
Våra löner har tyvärr inte ens höjts i takt med inflationen sedan riskkapitalisterna satte tänderna i omsorgen. Så nu tjänar vi istället mindre och mindre för varje år som går och så länge upphandlingssystemet finns kvar sitter vi i en omöjlig rävsax där lönerna bara blir sämre och sämre.
Det man försöker lura i oss den här gången är att om vi offrar vår anställningstrygghet så kommer företagsklimatet att blomstra och arbetsmarknaden med den. Men om dom har fel den här gången också, vad får vi då? Jo nämligen bara sämre anställningstrygghet och i vanlig ordning det som kommer med den: lägre löner, högre arbetstempo och tystare arbetsplatser.
Så vad är det för ett företagsklimat man vill ha egentligen, sneglar man kanske lite avundsjukt på Kina här?
Tillåt mig att vara skeptisk. Jag jobbar ju i äldrevården och hur många jobb som finns i omsorgen beror ju helt och hållet på hur många som behöver vård och inte alls på hur mycket dom privata vårdaktörerna växer och breder ut sig. Vårdbolagen bidrar sannerligen inte till att skapa flera arbetstillfällen, det ska man ha klart för sig! Deras starkaste gren är att att dra ner på personal – alltså minska arbetstillfällena. Det är ju så dom får pengar över till skyhöga löner och bonusar till koncernledningarna, så här får vi en omvänd effekt.
Dessutom har ju Attendo som jag ofrivilligt arbetar för, efter att dom vann en upphandling av min arbetsplats, tagit girigheten till nya höjder och med sin uppfinningsrikedom kommit på nåt så obegripligt som Filippinprogrammet, där man utbildar filippinska sjuksköterskor som sedan kommer till Sverige och arbetar på Attendos anläggningar.
Chansen att de under dessa förhållanden skulle våga ställa krav på löner, arbetsförhållanden och patientsäkerhet eller ens gå med i facket får nog anses som minimal, och det bidrar ju överhuvudtaget inte till att sänka arbetslösheten.
Så varför skulle dom börja skapa fler arbetstillfällen när dom nu får utökade möjligheter att sparka sin personal helt plötsligt? Nej det kan vi ju lugnt hoppa upp och sätta oss på att dom inte gör.
Vidare leder Attendo ligan för att överklaga flest fall av IVO:s krav på utökad nattbemanning och så vidare. Ja listan kan göras lång… Och som dr. Phil brukar säga: past behaviour is the best predictor of future behaviour. Så varför skulle dom börja skapa fler arbetstillfällen när dom nu får utökade möjligheter att sparka sin personal helt plötsligt? Nej det kan vi ju lugnt hoppa upp och sätta oss på att dom inte gör.
När riskkapitalisterna gjorde entré på vårdmarknaden fick vi som arbetar där ansvaret att övervaka att våra arbetsgivare med sitt sprudlande vinstintresse inte åsidosätter patienterna och stoppar pengarna i fickan genom att odla missförhållanden och oegentligheter. Samtidigt fick vi ett hårt nytt arbetsklimat med en odräglig tystnadskultur och svårt beskuren yttrandefrihet som hindrar oss från att leva upp till det ansvaret.
Vi är skyldiga att anmäla samtidigt som vi ligger risigt till om vi gör det, vi brinner i båda ändarna liksom. Men det är tydligen inte nog, nu kommer spiken i kistan, nu ska vi inte ens ha den anställningstrygghet som åtminstone försvårade för arbetsgivarna att skicka ut oss med huvudet före om vi påtalade brister.
Anledningen till att jag inte tycker det nya Las-avtalet ger något skydd överhuvudtaget är ju att jag själv blev föremål för en erinran om uppsägning som saknade grund. När vårdbolagen på det här sättet lever ut sin kreativa ådra och fabricerar bevis så är man ju helt chanslös. Jag och facket försökte flera gånger få Attendo att ta tillbaka erinran men dom vägrade och lovade mig istället att jag skulle få en till om jag inte bättrade mig, mitt framför ögonen på facket.
Det var inte förrän en reporter från Sveriges Radio kontaktade Attendo och förklarade att det fanns en ljudinspelning från utdelningen av den här besvärliga erinran som de drog tillbaka den. Därför har jag svårt att tro att dom inte kommer rulla sin business på det här sättet även framöver.
Mitt fackförbund Kommunal har redan skrivit under på det nya Las-avtalet. Nu är det bara att vinka adjö till den anställningstrygghet som ligger mig så varmt om hjärtat och konstatera att jag går till historien som en av de sista visselblåsarna lagen skyddade.
