Oljeutvinningens dag? Klimatflyktingens dag? Eller varför inte en Nowhere to run-day? Kristian Alstam om Overshoot day, som nyligen passerade, som markerar dagen då vi förbrukat jordens resurser för året.
En av de dagar vi tilldelats för att tänka på klimatet har nyss passerat. Jag tänker såklart på Overshoot day, som markerar den dag på året då vi tänks ha förbrukat jordens resurser för den här gången (men förstås efter det fortsätter att använda kol, olja och nickel som om det inte funnes nån morgondag. Och strängt taget gör det väl snart inte det heller).
Också den första av årets dagar som avdelats åt oss att klädsamt bekymra oss över klimatet har vi bakom oss och den är faktiskt bara en timme lång. Earth hour går som bekant mest ut på att under sextio minuter rynka på näsan åt grannen som inte släckte lamporna under den avdelade tiden, och för den ambitiöse att publicera nåt rörande på temat stearinljus och mys med familjen på Instagram. Redan detta att vi har två hela (nåja) dagar avdelade för obligatorielagd oro vittnar om hur allvarligt vi ser på frågan om den globala uppvärmningen, artdöden, bränderna i Amazonas, värmeböljan i Kanada, den senaste smältisen från Grönland som skulle kunna täcka hela Sverige i två centimeter vatten och de igenväxande landskapen som skapar bostadsbrist för vildbina. Tänk på kanelbullen till exempel, den har bara en endaste dag på sig att göra oss medvetna om sin existens.
Eftersom vi uppskattar särskilt tilldelade tider och datum då vi beslutar oss att uppröras eller bilda oss eller bara vara osorterat skräckslagna inför olika fenomen härstammande från vårt ekonomiska system, kommer jag här att föreslå lite andra men besläktade dagar då vi kunde fortsätta festligheterna. Vad sägs om Marktemperaturens Dag? Den bör förläggas till sommaren då temperaturerna i världens större städer riskerar att stiga till alarmerande nivåer och särskilt slå mot segregerade, fattiga stadsdelar med färre parker, mindre planteringar och mer asfalt. Här kunde man tänka sig att vi symboliskt planterar ett träd någonstans, eller investerar i avlatsbrev, förlåt inteckningar hos nån pigg entreprenör som åtar sig att göra det åt oss, med ett fint gåvobevis att rama in som tack för donationen.
Ett annat förslag är Avloppsvattnets dag, då vi funderar en stund över vad som händer då extremvädrets översvämningar trycker ut avloppsvatten i våra badvikar. Det kunde uppmärksammas med knasiga, bruna drinkar som vi dricker medan vi ringer vårt försäkringsbolag och dubbelkollar självrisken vid vattenskador (vi får fundera vidare på vilken kaffekedja som kunde åta sig att basa för jippot och framställa den skojigt ironiska drycken).
Bara fantasin sätter gränser för vad våra nya dagar kan kallas: Klimatflyktingens dag, Monokulturens dag, Bu för Bolsonaro-dagen?
Är man sugen på fler dagar kunde vi kanske skapa en Oljeutvinningens Dag? Under denna dag rasar vi kontrollerat och temporärt mot Lundin Oils oljeutvinning i Arktis genom att vägra is i drinken. Hur vore det med en Mjältbrandens dag? Här grips vi av 24 timmars panik inför tanken på de kända och okända farsoter som ligger begravda i Sibiriens tinande jord. Kanske säljs för denna dag särskilt komponerade bakelser i fantasirika virusformer och barnen i landets skolor målar färgstarka kratrar ur vilka jättelika is- och stenblock slungas. Bara fantasin sätter gränser för vad våra nya dagar kan kallas: Klimatflyktingens dag, Monokulturens dag, Bu för Bolsonaro-dagen? Den gamla uttjatade nyårsafton då alla ändå bara har ångest över att inte vara bjudna till rätt tillställning, kunde helt sonika döpas om till Nowhere To Run Day.
Men som den uppmärksamme läsaren redan kunnat konstatera är jag ju alldeles ute och cyklar. För det finns ju faktiskt redan ytterligare en dag för natur och klimat, nämligen Biologiska Mångfaldens Dag, inrättad av FN 2002. Tre dagar inalles! Där ligger världens alla kanelbullar i lä. Så jag föreslår att vi bordlägger mina förslag tills vidare. Nog för att det är bra med enskilda dagar då vi uppmärksammar hur den rovdrift på resurser som ekonomi och tillväxtkrav drivit fram men blir det för många av dem kanske hela systemet hotas. Hur skulle det till exempel gå om alla dagar blev klimatdagar? Hur skulle det då bli med semestern i den där undanskymda lilla pärlan till by i Andalusien som bara vi och ett fåtal bekanta känner till? Eller med aktiekursen till vilken våra kommande pensionspengar är bundna? Med de undermåligt underhållna fabriker i Pakistan där våra klädjättar låter våra barns examensklänningar produceras?
Blir det för många dagar av det här slaget står det inte på förrän vi börjar grubbla över vad det sätt vi producerar varor och tjänster på betyder för våra konsumtionsvanor, våra framtida trygghetssystem och för utnyttjandet av människor i världsdelar ett stycke ifrån oss. Då skulle vi kunna få för oss att vår klimatpolitik är förbunden med vår socialpolitik, vår migrationspolitik, vår turismindustri, vår handelspolitik, våra socialförsäkringssystem, våra universitet, våra infrastruktursatsningar, våra… Nej, det är inte alls hållbart, det hör ju vem som helst.
Och Marknadsekonomins Dag förresten, måste vi inte isåfall ha en sån också? Nån som hört om det finns en sån dag?
