För den som gärna tar klivet ut i spenaten är Stefans stora feta gröna en trevlig introduktion. [BOK] Stefans stora feta röda Stefan Sundström Leopard förlag, 2017 Renässansmannen Stefan Sundström stadfäster nu, jämte en många decennier lång musikkarriär och ett intensivt grönsaksodlande, alltmer sin position som en av Sveriges på en gång lekfullaste, men inte […]
För den som gärna tar klivet ut i spenaten är Stefans stora feta gröna en trevlig introduktion.
[BOK] Stefans stora feta röda
Stefan Sundström
Leopard förlag, 2017
Renässansmannen Stefan Sundström stadfäster nu, jämte en många decennier lång musikkarriär och ett intensivt grönsaksodlande, alltmer sin position som en av Sveriges på en gång lekfullaste, men inte mindre seriös, skribent. Med sina många krönikor i bland annat ETC, som finns samlade på bok förstås, och med Stefans lilla gröna, en handbok i utanförskap (2010), och Stefans stora blå (2014) som lika mycket ger filosofiska betraktelser av det sköna och lata som praktiska kunskaper i hur man tar sig dit.
I den nya boken ser han tillbaka på sin barndom med familjens odlingslott som inkörsport i odlingsbruket, och tonårens ganska omedelbara förälskelse: tomatodling. Och här finns också flyhänt berättat starka historier om mamma som flydde det grå efterkrigs-DDR, och om farfar och pappa med ursprung i Dalarna med sina bekymmer i mansrollens ofta trånga kostym. Mitt i den charmiga lättheten finns också allvaret, också det stora kring klimat- och miljöfrågor.
Han väver elegant ihop sitt musiker- och kärleksliv med odlingens underbara lätthet.
Trots många utvikningar lyckas Sundström ändå då och då tvinga sig tillbaka till huvudämnet som ju här ändå ska vara tomatodlingen. Han väver elegant ihop sitt musiker- och kärleksliv med odlingens underbara lätthet, som han förklarar som den gamla sagan om att koka soppa på en spik: egentligen behöver man ju inte mer än ett par frön och lite gammal jord – och det är klart att lägger man till lite förodling, jobb med avhärdning, ekologiskt gödsel, flitig vattning, sol, tjuvning kanske ett skydd i form av ett växthus blir de väldigt tacksamma och extra många och goda. Så fint och enkelt lockar han läsaren in i odlingens magiska värld.
Några recept på tomatsås och den hemkomponerade rödgröna röran bjuder han också på. Överhuvudtaget är känslan att bli, generöst, bjuden in i Sundströms värld och verk påtaglig. Den som följt honom genom åren vet att han trivs i sina gummistövlar, här skrattar han och njuter på många av Jeanette Anderssons ofta sagolikt drömska naturbilder, och inspirerar svårt till att på riktigt kanske förverkliga den gröna drömmen.
Och det är ju precis så en bra odlingshandbok ska fungera: något att bläddra i och luras lite av inför vårens ofta slitsamma vedermödor ute i leran.
