I höst är det åtta år sedan den ryska journalisten Anna Politkovskaja sköts ihjäl i sitt hem i Moskva, på president Vladimir Putins födelsedag. Alla är överens om att mordet var ett beställningsjobb. Av vem är oklart, men de tänkbara motiven är många. Politkovskaja, reporter på den oberoende ryska tidningen Novaja Gazeta, var känd för sin hårda kritik av den ryska regeringen. Mot slutet av sitt liv rapporterade hon i synnerhet om ryska styrkors övergrepp på civila under Tjetjenienkriget. Bland annat blev hon själv utsatt för våldtäktshot och en skenavrättning.
Nu i veckan kom så domen i rättegången mot de inblandade i mordet på Politkovskaja. Fem män, alla professionella torpeder, dömdes till långa fängelsestraff. Två fick livstid. En av dem, 40-årige tjetjenen Rustam Machmudov, förmodas vara den som höll i vapnet.
Frågan är om vi någonsin kommer få veta vem på vems order de handlade. Den politiska viljan att nysta i fallet är inte direkt stor. Putin har vid flera tillfällen försökt tona ned Politkovskajas betydelse som journalist, vilket ligger i linje med hans välbekanta ointresse för pressfrihet.
Sedan Putin återtillträdde som president 2012 har situationen för yttrandefrihet och demokrati försämrats betydligt. Tankesmedjan Freedom House placerar Ryssland tillsammans med Sudan och Etiopien på plats 176 av 197 i sin rankning av länders pressfrihet. Samtidigt visar en rapport från Credit Suisse att landet står för världens högsta ojämlikhet – 110 personer äger 35 procent av tillgångarna.
Så säga vad man vill om Anna Politkovskajas mördare, men hen visste vad hen gjorde. För vem vet vad en bra journalist hade kunnat berätta om detta?
Förresten. Från och med nästa nummer och fram till slutet av sommaren är Fredrik Edin på semester, vilket betyder att jag tar över kulturredaktionen och Nadja Erixon min spalt. Jag hoppas att det vare sig ska märkas för mycket eller för lite. Har du rumsrena synpunkter på detta eller på något annat som rör kulturen är det bara att mejla: [email protected].
Glad sommar!
