Att ha en förälder som sitter i fängelse kan vara jobbigt för de barn som drabbas. Dels är det tabubelagt och skamfyllt och dels saknar de sin mamma eller pappa som plötsligt inte är hemma längre.
– Vissa barn säger att allt det roliga försvann när pappa åkte in, säger Annelie Björkhagen Turesson som undervisar i socialt arbete vid Malmö högskola.
Hon har forskat om hur barn påverkas av att ha föräldrar i fängelse och utvärderat projektet ”Godnattsagor inifrån”, en studiecirkel i sex delar där intagna föräldrar får lära sig om vikten av att läsa för sina barn, och hur barn utvecklas av att höra sagor.
Studiecirkeln, som i första hand är till för barnen, avslutas med att de intagna själva spelar in en saga de valt. Skivan skickas sedan hem till barnen tillsammans med några böcker och lite information. Enligt Annelie Björkhagen Turessons utvärdering har projektet varit uppskattat bland dem som deltagit. Hela 91 procent av fäderna kände sig mer delaktiga i sina barns vardag, och enligt en undersökning bland mödrarna visade 72 procent av barnen större intresse för läsning efter projektet.
Även Margaretha Schöld, bibliotekarie och studiecirkelledare på Malmö stadsbibliotek, är nöjd med projektet. Hon berättar att de från början blev bemötta med viss misstänksamhet, men att mottagandet blev positivt efter första cirkeln även om varje klass är lite nervös i början.
– Jag har bara jobbat med pappor. Många av dem har en ostadig uppväxt och problem med droger. En del har även läs- och skrivsvårigheter, vilket gör att det kan vara jobbigt för dem att läsa. Samtidigt blir det lättare för dem att släppa sin machoroll eftersom vi fokuserar på barnen i stället för på internerna.
Hon berättar även att vissa barn tycker det är jobbigt att få sagorna eftersom de påminns om att deras pappa är borta.
– Men de flesta tycker om skivorna och många lyssnar på dem varje kväll, säger hon.
Från början finansierades projektet med pengar från Brottsförebyggande rådet, Kulturrådet och Allmänna Arvsfonden. I dag får varje anstalt själv betala för studiecirkeln, men många inblandade anser att kriminalvården borde öronmärka pengar centralt eftersom resultatet varit så gott. En av dessa är Birgitta Larsson, programexpert och ansvarig för barnrättsfrågor i Kriminalvården region syd.
– Det är en fantastiskt bra verksamhet som inte kostar så mycket för den enskilda anstalten, men det vore bättre med öronmärkta pengar, säger hon.
