Är det en oansvarig överdrift att associera behandlingen av palestinierna med nazisternas kriminaliserade katalog av kollektiva ohyggligheter? Jag tror inte det. Den senaste utvecklingen i Gaza är särskilt alarmerande eftersom den så uppenbart uttrycker en avsikt hos Israel och dess allierade att underkasta en hel mänsklig samfällighet betingelser som med yttersta grymhet sätter liv i fara. Antydan om att detta mönster av beteende är en förintelse-i-vardande utgör en desperat vädjan till världens regeringar och världsopinionen om att agera snabbt, för att förhindra den nuvarande folkmordstendensen från att kulminera i en kollektiv tragedi.”
Det var innan sin tid som FN:s speciella rapportör för de ockuperade områdena som amerikanen och professorn i internationell rätt som Richard Falk uttalade dessa starka ord. I juni 2007, mitt under blockaden av Gazaremsan, höjde han sin röst för att få FN att agera. Och han fortsätter med det även i dag, men långt bort ifrån Gazaremsan. När Falk landade på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv den 14 december förra året för att inleda sitt arbete för FN greps han och utvisades av Israel. Trots att han är amerikansk jude vägrar Israel att ge honom tillträde.
Arbetaren ringde till Kalifornien för att höra Falks syn på angreppet mot Gaza.
Hur analyserar du situationen i Gaza i dag?
– Situationen blir allt mer desperat för civilbefolkningen. Man måste komma ihåg att den redan innan attackerna började den 27 december utstått en 18 månader lång blockad som starkt begränsat tillförseln av mat, bränsle och medicin. FN-observatörer, sjukhusrepresentanter och många andra har under denna tid vittnat om att hela samhället stått på randen till en total kollaps.
– Israels attack, med modern vapenarsenal mot en i huvudsak försvarslös civilbefolkning, orsakar en humanitär katastrof. De flesta i Gaza har inget dricksvatten, det finns för lite mat och mediciner, sjukhusen är överfulla eller så kan människor inte ta sig till sjukhusen. Det är en fasansfull situation, och ytterligt sorgligt att världssamfundet är så passivt och så oförmöget att genomdriva FN-stadgans krav.
Varför tror du att det är så?
– Det visar sig återigen att FN:s agerande beror på intressena hos organisationens starkaste medlemmar – i synnerhet USA. Om de inte vill ha effektiv handling existerar den inte, och i samma ögonblick som de begär handling blir den högeffektiv. Det är geopolitik som formar vad FN kan och inte kan göra.
I förra veckan avslöjade The Guardian att Obama-administrationen kan komma att prata med Hamas. Tror du att det är möjligt?
– Det är utan tvekan nödvändigt och möjligt. Om man ser på vilken position Hamas har haft finner man att vad de krävt är synnerligen rimligt och förenligt med internationella lagar. De har insisterat på ett omedelbart och ömsesidigt vapenstillestånd, på att israeliska trupper drar sig tillbaka, att blockaden hävs och gränserna öppnas. Alla dessa krav borde, kan vi se nu i efterhand, ha uppfyllts för länge sedan.
– Hamas har genomgående erbjudit Israel ett långvarigt vapenstillestånd, upp till tio år. Men staten Israel har medvetet ignorerat alla sådana propåer, antagligen för att dess intressen inte handlar om säkerhet från raketbeskjutningar – som faktiskt åsamkat mycket liten skada. Israels intresse ligger i att förstöra Hamas som en politisk aktör. I sitt umgänge med palestinierna vill Israel gå via den palestinska myndigheten i stället, för den är långt mer undergiven de strategiska planerna.
– Glöm inte att Hamas gick med på vapenvilan som trädde i kraft i juni 2008 och som avbröt så gott som alla raketangrepp mot södra Israel. Den fjärde november var det Israel som bröt vapenvilan och dödade sex palestinier.
Du har skrivit i en av dina artiklar att den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har ”sålt ut den palestinska saken”. Hur menar du?
– Well, det kan låta som starka ord, särskilt med tanke på min nuvarande roll som FN-representant. Jag skrev dem innan jag hade ett internationellt ansvar. I grund och botten tror jag att den palestinska myndigheten upplevt att den inte haft några medel för att utmana Israels överhöghet och i stället hoppats på någon sorts beredvillighet från Israels sida att belöna den för sin undergivenhet. Men denna strategi har händelsevis inte fungerat. I stället fortsätter Israel att utvidga bosättningar på Västbanken och bosättarvåldet har ökat.
– En olycklig bieffekt av krisen i Gaza är att det som händer på Västbanken glöms bort. Men det Israel gör där är ett minst lika allvarligt brott mot de juridiska och moraliska plikter staten har i sin egenskap av ockupationsmakt. Jag tror inte att man kan föreställa sig någon anständig framtid förrän de internationella påtryckningarna blir så starka att de tvingar Israel till ett fullständigt tillbakadragande.
– En av Israels förbrytelser i Gaza, som inte kommit fram i media, är att neka människor i en krigszon att bli flyktingar. Det är första gången i modern tid som man förhindrar människor att söka sig bort från kriget, på jakt efter skydd och säkerhet. I stället riktas kriget mot en civilbefolkning som sitter instängd. Flyktingtillvaron är svår, men den är den sista utvägen och att förvägra krigets offer möjligheten att fly är i sig ett svårt brott mot folkrättens principer.
Du har sagt att Israels politik har folkmordstendenser. Är det vad vi ser i Gaza?
– Jag menar inte att Israel är som nazisterna, utan att deras politik lutar åt en förintelsesituation. Det framkommer bland annat i den brutala kollektiva bestraffning som hotar människors fysiska och psykiska hälsa. Påståendet kan ha låtit extremt en gång i tiden, men i ljuset av vad som händer i dag är det knappast fallet.
Har palestinier en laglig rätt att göra motstånd?
– I egenskap av ett ockuperat folk som kämpar för suveränitet har de rätt att göra motstånd. Men den rätten gäller inte attacker mot civila, som exempelvis raketerna mot södra Israel – även om de inte har orsakat stor skada alls.
Har då staten Israel rätt att försvara sig?
– Den har rätt att upprätthålla sin säkerhet, men det måste ske proportionerligt. Därav följer ett förbud mot att attackera civila, men Israel har inte gjort den distinktionen; alltsedan 2006 har man upprätthållit en olaglig och orättmätig blockad som slår just mot civila palestinier. Just nu är Israels högteknologiska krigföring så oproportionerlig att det är svårt att över huvud taget diskutera proportionalitet.
Vad är Israels syfte?
– Ett av syftena är att tillintetgöra Hamas och återställa den palestinska myndigheten. Utrikesminister Tzipi Livni och försvarsminister Ehud Barak vill dessutom demonstrera sin tuffhet inför valet i februari. Det är inte första gången som israeliska politiker visar musklerna strax innan ett val – 1996 försökte Shimon Peres vinna röster genom att bomba Libanon. Även då dog många civila, bland annat i attacken på Qana där 106 människor dödades. Israelisk inrikespolitik driver fram aggressionen.
– Till detta kommer att den israeliska armén gjorde bort sig i kriget mot Hizbollah för två somrar sedan och känner att de nu måste återupprätta sitt rykte.
Vad kan FN och världssamfundet göra?
– Vi måste se på konflikten som en efterföljare till apartheidfrågan. De svartas kamp i Sydafrika var en legitim befrielsekamp, precis som palestiniernas. Jag tror inte att det är omöjligt att världssamfundet vaknar som det en gång gjorde i kampen mot apartheid. Vi ska inte ta ut något i förskott, men jag tycker mig se en förändrad stämning här i USA som skulle kunna ha effekt på den nya administrationen.
– FN kan inte göra så mycket på marken om inte Israel tillåter, så är det tyvärr. Men man ska komma ihåg det hjältemodiga engagemanget från de FN-tjänstemän som försöker få fram humanitär hjälp.
Vad kan du göra?
– Jag kan prata med dig. Jag kan försöka beskriva situationen så sanningsenligt som möjligt och dra de juridiska, moraliska och politiska slutsatserna. Det är mitt bidrag till att visa var i konflikten legitimiteten finns.
Kan du göra ditt jobb när du inte blir insläppt?
– Jag kan inte göra det lika bra, men bara det faktum att Israel stänger ute mig är en indikation på att man är rädd för sanningen. På ett märkligt sätt underbygger det mina argument.
Fakta/Kontroversiell rapportör
Richard Falk är professor emeritus i internationell rätt på Princeton university i USA. Sedan mars 2008 arbetar han som FN:s speciella rapportör för de ockuperade områdena Västbanken och Gazaremsan. Han efterträdde sydafrikanen John Dugard, som även han har fått kritik från staten Israel för att ha varit subjektiv i sin rapportering. Falk har publicerat ett tjugotal böcker om bland annat folkrätt och är en av världens främsta experter på området. Han satt i den oberoende internationella kommissionen för Kosovo mellan åren 1999 och 2000. Flera gånger har han riktat skarp kritik mot staten Israel och dess behandling av palestinierna, och hans israeliska vedersakare har följaktligen kallat honom för ”självhatande jude”.
