Kultur

Männen -barnens oansvariga ”polare”

Det ligger ett dagis på andra sidan gatan där jag bor. När jag står på balkongen kan jag se hur flickorna lugnt och stilla leker med barnvagnar och hur pojkarna är tio gånger mer aktiva och spelar fotboll – och då snackar vi barn upp till fem år. Men det här är ju ingen nyhet. […]

Det ligger ett dagis på andra
sidan gatan där jag bor. När jag står på
balkongen kan jag se hur flickorna lugnt och stilla leker
med barnvagnar och hur pojkarna är tio gånger mer
aktiva och spelar fotboll – och då snackar vi barn upp
till fem år. Men det här är ju ingen nyhet.

Jag har under de senaste månaderna
jobbat som bland annat lärarvikarie. Det längsta
vikariatet jag fått hittills är åtta dagar
på ett och samma ställe – annars ser min dag ut
ungefär såhär; vikariepoolen ringer någon
gång mellan 06.30 och 09.00 och meddelar var jag ska
vara. Jag frågar alltid hur många dagar och får
oftast svaret ”de ville bara ha vikarie i dag”.
På med kläderna och om jag har tur finns det några
minuter över till frukost. För det mesta blir det
max fem timmar om dagen, men det känns som många
fler, då jag ibland åker över halva stan
och går av vid stationer jag aldrig hört talas
om. Jag har blivit väldigt bra på att memorera
så många namn som möjligt. I början
kunde det ta mig hela dagen att lägga 20 ungars namn
på minnet, nu går det på en kvart!

det är inte ofta man blir bra
bemött av personalen i klassen, på dagiset eller
fritiset. Det är ofta medelålders kvinnor som antagligen
jobbat inom barnomsorgen hela livet. Ibland kan jag koka av
ilska för att de sätter mig på diskning hela
dagen – men kan man verkligen klandra de underbetalda, utslitna
kvinnorna?

Men det är inte de här kvinnorna
som stör mig mest inom barnomsorgen, utan männen.
Så klart menar jag inte varenda man som jag mött
i skolor och på dagis, men majoriteten. Precis som könsrollerna
är ofantligt tydliga från min balkong så
är de det från mina vikarieögon som varit
runt på så många skolor.

När det finns lite jobbigare
elever på skolor – oftast pojkar – brukar det vara män
som har hand om dem. Jag har alltid ställt mig frågan
varför: är det för att vuxna män förstår
sådana barn bättre än vuxna kvinnor? Är
det för att männen är fysiskt starkare än
kvinnorna och kan hålla i dem? Efter ett tag har dessa
barn totalt tappat respekten för fröknarna på
skolan och lyssnar enbart till de manliga lärarna.

Och så har vi männen som
är barnens ”polare”. Det är de som spelar
fotboll, de är de som imponerar genom att knäcka
kulpyramiden. Och det är inte ofta som de säger
till barnen. Som kvinna blir man den tjatiga, ansvarsfulla
och tråkiga fröken som inte får barnens respekt
i den utsträckning som de manliga kollegorna – även
om man är ung kvinna.

jag hade bilden av att män som
väljer att jobba inom den så kvinnodominerande
barnomsorgen hade en öppnare syn vad gäller de rådande
könsrollerna i samhället – men har upptäckt
att så inte är fallet. Jag vill uppmana alla män
inom barnomsorgen att ta mer ansvar och jämställa
sig med sina kvinnliga kollegor i stället för att
inta en överlägsen roll. Då kan också
barnens könsroller luckras upp.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984