När VM-finalen spelas är det 90 år sedan det spanska inbördeskrigets utbrott. Anna Jörgensdotter drömmer om att ersätta FIFA med folkstyre men till dess hoppas hon att Spanien vinner hela skiten.
När Norge vann åttondelsfinalen i VM undrade journalisten Erik Niva i Aftonbladets sportpodd om det var den största dagen i Norges historia, åtminstone sedan krigsslutet. Jag gillar Niva men att jämföra en fotbollsvinst med den första dagen av frihet efter fem år av ockupation, förtryck, tortyr, koncentrationsläger och avrättningar kändes… smaklöst. Så är jag också mitt i skrivandet av en roman där poeten Gunvor Hofmo ser sin älskade Ruth knuffas ombord på S/S Donau i Oslos hamn tillsammans med hundratals andra judiska kvinnor och barn. Färden går via Stettin till Auschwitz där den 22-årige Ruth Meier mördas.
Överdrivna reaktioner tillhör förstås vanligheterna när det kommer till fotboll. Och VM 2026 har varit en på många sätt symtomatisk och ibland skrämmande tillställning. Från att domaren Omar Artan från Somalia blev portad, via diskrimineringen av det Iranska fotbollslaget till att tidigare kolonialmakter fått stryk av de före detta kolonierna. Och självklart fick cupens främste förespråkare för Palestina, Egyptens Hossam Hassan, gult kort när han markerade mot rasism. Efter den förlorade matchen svepte han med högt huvud in sig i den palestinska flaggan. För det svenska landslaget gick det något bättre än väntat, mycket tack vare spelare som Yasin Ayari (med föräldrar från Marocko och Tunisien), Alexander Isak (med föräldrar från Eritrea) och Anthony Elanga (vars pappa spelat för Kamerun).
Jag är ingen fotbollsnörd (även om min yngsta dotter är dedikerad fotbollsmålvakt) men nu när Spanien gått till final genom att spela snyggt och schysst och har spelare som Lamine Yamal som aktivt stöttar Palestina (och spelar för ett land som går emot Israels regim) så håller jag tummarna för att de vinner hela skiten. Söndag den 19 juli går finalen av stapeln. Då är det exakt 90 år sedan det spanska inbördeskriget tog sin början. Många av spelarna i landslaget, som Lamine Yamal, spelar annars i Barcelona: den stad som mot alla odds lyckades besegra fascisterna i inledningen av kriget.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill
