Till helgen avslutas fotbolls-VM för herrar. Är det en myt att mer pappaledighet tas ut under stora sporthändelser samt under jaktsäsong?
– Jag har inte sett någon tydlig statistik som visar på det. Det tydligaste sambandet verkar vara att män i större utsträckning förlägger föräldraledigheten i anslutning till semestern eller annan ledighet.
Vad visar forskningen på för skillnader mellan föräldraledighet när det kommer till olika klasstillhörigheter?
– Forskning från såväl Sverige som andra västerländska demokratier visar ett tydligt samband mellan klass och faderskap. Det ”nya faderskapet” som manlig identitet har sin primära hemvist inom medelklassen. Ända sedan mätningarna av pappaledighet startades i Sverige i mitten av 1970-talet har välutbildade män, inom statlig förvaltning och på kvinnodominerade arbetsplatser toppat pappaledighets-ligan. LO-kollektivets män, men även män inom mansdominerade yrken i det privata näringslivet, har haft sämre siffror vad gäller pappaledighet.
Hur har vänsterpolitiken handskats med frågan om pappaledighet?
– Generellt kan man säga att vänstern – VPK/Vänsterpartiet – vaknade sent i frågan. Innan 1990-talet var sextimmarsdagen det överordnade familjepolitiska projektet. Retoriken var att när väl jämlikheten mellan klasserna var etablerad skulle även könsfrågan lösa sig. Denna utgångspunkt ändrades dock i stor utsträckning när Gudrun Schyman kom in i bilden i början av 1990-talet. Jag kan dock tänka mig att mycket av det traditionella tankegodset fortfarande finns kvar inom vänstern.
I din bok kan man se nyare kampanjmaterial med kapitalistiska argument som ”Efter ett halvår hemma med sonen är jag en bättre ledare för dotterbolaget”, skrivet på en affisch med en man i kostym. Vad är anledningen till detta, tror du?
– Även här blir kopplingen mellan medelklassens män och pappaledigheten ganska påtaglig. Särskilt 1990-talets kampanjer utgick från tjänstemannen. Fram till 1990-talet såg det dock lite annorlunda ut. De klassiska Hoa Hoa-kampanjerna under 1970- och 1980-talet vände sig på ett tydligare sätt till arbetarklassens män, vilket inte minst märktes i bildmaterialet. Det var först i början av 2000-talet som invandrarmännen på allvar började synas i kampanjmaterialet. En kategori som fortfarande lyser med sin frånvaro är pappor i homosexuella familjerelationer.

