En förort mullrar till

Först ett stormöte, nittio arga Husbybor träffas och bildar en organisation, Husby Unite. Efter det, en demonstration: tvåhundra arga Husbybor går till Svenska Bostäders kontor med en kravlista.
En förort mullrar till och det etablerade samhället flackar ängsligt med blicken; erkänner att vissa misstag har begåtts – och vips lovar Husbys två stora bostadsbolag att de ska satsa hundra miljoner vardera på området.
Stockholmsförorten Husby har förändrats under våren 2005. Från anonym invandrarförort till stolt förort som reser sig och säger ifrån mot försämringarna.

Mumtaz Mayeem, bengalisk musiker och hårt influerad av Bob Marley, var den som tog initiativet till Husby Unite.
– Folk som bor i det här området har flytt från sina hemländer för att de varit odemokratiska, för att folk där inte har haft något att säga till om. Nu har de tröttnat på att inte ha något att säga till om i Sverige heller. Bostadsbolagen skiter i oss eftersom de tror att folk inte säger ifrån här.
Det märks att den nymornade föreningen är populär. När Mumtaz Mayeem och Monika Wennberg går genom området av loftgångshus ropar ett gäng tonårskillar efter dem:
– Ey, Husby Unite! Ni är bra!
– Yes, Husby Unite – Ready to fight, svarar Mumtaz Mayeem.

Dagen innan kommer grönsakshandlaren på torget på att Monika Wennberg är med i Husby Unite och tycker därför inte att hon ska behöva betala för grönsakerna. Men även om de är gratis måste hon packa in dem i kylen, samma sak med brödet. Även vattenkokaren måste in i kylen – lämnar hon den framme över natten är den full med termiter på morgonen.
– Faraomyror kallas de för, har jag fått lära mig. Min lägenhet är full av dem. Svenska Bostäder har satt upp termitfällor, men det hjälper inte. Hela huset skulle behöva saneras, fast det verkar aldrig bli av, säger Monika Wennberg, som ändå är lyckligt lottad: vissa har kackerlackor i lägenheten.
Chiheb Abdellaouis har mögel i sin. I hans badrum luktar det unket och sött av det svartgröna som klänger sig upp längs väggen bakom badkaret.
– Det var mögel här redan när jag flyttade in. Jag ringde direkt och anmälde, både till hyresvärden och till Hyresgästföreningen. Båda kom hit och besiktigade och värden lovade att fixa det inom ett år. Det har de inte gjort.
I köket är plastmattan lös och kan lyftas upp, också det har värden lovat att fixa.
– Jag har ringt tjugo gånger, men inget händer. De hör aldrig av sig, säger Chiheb Abdellaoui som trivdes bättre där han bodde tidigare, söder om Stockholm i Skarpnäck.
– Där fanns det parker att leka med barnen i, det fanns service och när man ringde och anmälde ett fel så kom de på en gång.

Nu hoppas Chiheb Abdellaoui på Husby Unite eftersom Hyresgästföreningen mest verkar lägga krutet på grillkvällar.
Hyresgästföreningen i Stockholms presstalesman PO Brogren konstaterar att de nog har misslyckats i Husby.
– Mögel är allvarliga grejer, det kan uppstå allergier som man får dras med resten av livet, säger han.
När Husby Unite demonstrerade var han där och kollade på, efteråt undersökte han området.
– Det är uppenbarligen ett eftersatt område och eftersom vi inte har varit tillräckligt allerta är det bra att någon annan är det. Husby Unite har gjort en strålande insats, nu måste vi skärpa till oss, säger PO Brogren.

Att det finns problem i förorten är knappast något nytt, men förklaringen till problemen har svängt: från att skyllas på dem som bor i förorten till en strukturell diskriminering. Den senare förklaringen ger Hyresgästföreningen i den nyutkomna rapporten Har vi råd med människor?. I förordet skriver Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman att resultatet av att välfärdssamhället dragit sig bort från de invandrartäta områdena i storstäderna ”har blivit en tilltagande social oro, utarmning och direkt misär av det slag som vi vanligen förknippar med förortsområden i USA:s storstäder. (…) Skolor och barnomsorg urholkas, vårdcentraler, mödravårdscentraler och barnavårdscentraler läggs ner eller skärs ner, kollektivtrafiken dras in, fritidsgårdarna och ungdomsverksamheten skärs ner, affärer, bankomat, badhus, föreningsliv… områdena utarmas till en nivå som det omkringliggande, övervägande välsituerade och ’svenska’ samhället, aldrig skulle acceptera.”

En närpolis i Rosengård i Malmö beskriver bostadsområdet Herrgården som att det har ”demografi som ett samhälle i ett u-land”. 5000 människor trängs i 1400 lägenheter. Arbetslösheten är 90 procent, socialbidragsberoendet nästan 100 procent.
Samtidigt ökar inkomsterna för dem som bor i innerstäderna och priset på deras bostadsrätter slår nya rekord. Utvecklingen i förorten är ofta den omvända. Framför allt gäller det satsningar på ungdomar som minskat kraftigt de senaste årtionderna. När förorterna Husby, Akalla och Kista byggdes i början av 70-talet fanns 13 ungdoms- och kvartersgårdar.
I dag finns bara fyra kvar.
Monika Wennberg tror att en viktig del av lösningen för Husby ligger i just ungdomssatningar:
– Skulle vi få ett ungdomshus skulle klottret, våldet och rånen minska och då skulle också hyresvärdarna vara mer motiverade att renovera.

I höstas ockuperade en grupp ungdomar ett gym i Husby i protest mot att det skulle läggas ned. Upplösningen blev dramatisk när en av ockupanterna hällde bensin över sig och hotade att tända eld på sig själv när polisen kom till gymmet. Fem personer greps och gymmet lades ned. I den Husbybaserade tidningen Opposition berättar en av ockupanterna om hur det är efter att gymmet stängts:
– Det finns inget för oss att göra, vi bara driver omkring ute på gatan. Efter det här känner vi ett ännu starkare hat. Hat mot polisen och politikerna som är svikare och inte står på vår sida. Vi är förlorare, maktlösa som inte kan göra något.

Tommy Hjertberg, som tidigt engagerade sig i Husby Unite och även är med i redaktionen för Opposition, menar att kriminaliteten har ökat sedan gymmet lades ned. Men i de stora sociala klyftorna ser han goda möjligheter att bedriva en framgångsrik förortskamp.
– Här finns representanter från nästan varje gerilla i världen. Kampandan är god. Problemet är bara att många inte känner till sina rättigheter och att folk har förlorat tron på att sin förmåga att agera. Det försöker vi ändra på genom att organisera oss.
Så långt är alla med – men hur det ska gå till, vilka som ska vara med och vad målen är råder det delade meningar om. Redan efter ett par möten kom konflikterna.

Rättvisepartiet Socialisterna, kända för att försöka göra spirande gräsrotsuppror till sina, skickade flera representanter på mötena men blev tillsagda att ligga lågt om de ska vara med i Husby Unite. Även moderaterna skickade dit representanter som fick nobben.
Drivande i organisationen nu är den grupp unga radikala aktivister som ger ut Opposition. I förra veckan uteslöts Mumtaz Mayeem och Monika Vennberg från Husby Unite efter att Arbetaren pratat med dem. De anklagades för att motarbeta Husby Unite, för att prata med medier utan mötets godkännande och för att driva en socialdemokratisk linje.
Mumtaz Mayeem anklagar i sin tur gänget kring Opposition för att ha en dold agenda.
– De är anonyma, de har för extrema åsikter och flera av dem bor inte ens här i Husby. Jag och många med mig är skeptiska till dem. Nu är det Opposition som vill ha stöd från Husbyborna i stället för tvärtom. Det är bra att de kämpar, men vi ska ha ett Husby Unite för dem som bor här och jag tror att vi måste gå mer försiktigt fram.

Tommy Hjertberg medger att det kan vara ett problem om Husby Unite till stor del består av ett gäng unga svenska aktivister, men han menar att det inte är så utan att de flesta har invandrarbakgrund och kommer från olika politiska håll: exilvänstergrupper, autonoma kretsar och Opposition, men många är tidigare oorganiserade.

Konflikterna till trots kommer arbetet att fortsätta med att tvinga bostadsbolagen att rusta upp området. Exempelvis de byggarbetsplatser där farligt skräp ligger huller om buller och där djupa hål i marken är avspärrade med en tunn lina, något som fått till följd att föräldrarna inte vågar låta sina barn leka på gården.
I förra veckan genomfördes en skräpaktion där Husby Unite samlade in byggsopor och dumpade dem utanför Svenska Bostäders kontor.
Näst på tur står flygbladsutdelningar och en gatuteater.
Från de närliggande förorterna Rinkeby och Hjulsta har folk hört av sig, intresserade av att starta upp liknande organisationer.

Och så var det de två hundra utlovade miljonerna.
– En liten seger, men de lär inte räcka särskilt långt, tror Tommy Hjertberg.
Rapporten Har vi råd med människor? menar att samhället har en gigantisk skuld till förortsområdena:
”Att skjuta till ett antal hundra miljoner under att antal år löser inte några problem i grunden. Det är en början, men långt ifrån tillräckligt för att kompensera för flera decenniers försummelser.”
Men kan några hundra Husbybor skrämma fram två hundra miljoner på några veckor är framtiden kanske ändå ljus för Sveriges miljonhövdade förortskropp.

Fakta / Invandrartätt och ungt
Det bor drygt 11500 personer i Husby norr om Stockholm. Omkring 60 procent i Husby är födda utomlands. De största invandrargrupperna är iranier, irakier och etipoier. Var tredje Husbybo är under 19 år.

Husby byggdes i början av 70-talet som en sen del av miljonprogrammet.
Tre av fyra lägenheter är hyresrätter, resten är bostadsrätter.

Fakta / Husby Unites krav
Husby Unites krav
Inga mer hyreshöjningar!
Hyran ska sänkas lika mycket som elkostnaderna ökat. Vi accepterar inte att hyran blir högre när service och standard hela tiden försämras!

Rusta upp bostadsområdena!
Allt som är trasigt och inte fungerar som det ska, dvs tvättstugor, hissar, lekplatser, belysning ska repareras och förbättras NU!
De mögelskadade husen ska saneras och de som blivit sjuka ska få ersättning NU!

Stopp för nya påbyggnationer!
Säkerheten brister, speciellt med tanke på barnen. Inga skyddsstaket finns. Det är bullrigt och dammigt, städningen sköts dåligt.
Ersättning till alla som drabbas av de pågående byggnationerna NU!

Makten till de som bor här!
De som äger och kontrollerar våra bostäder bor inte här och bryr sig inte om vår situation. Vi kräver att själva få bestämma över hur vi ska bo, vad som ska finnas och hur vårt bostadsområde ska se ut.
Vi vill ha fastighetsskötare som vi själva valt!

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
6 dagar sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
2 veckor sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 månad sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Podden besöker Bokkafé Angbett i Umeå

Bokkafé Angbett är ett frihetligt socialistiskt bokkafé som har rötterna i Skellefteå, men som år 2018 flyttade lokalen och verksamheten till Umeå. I det andra avsnittet av podden Kulturplats möter lyssnarna Lars Axelsson, aktiv i bokkafét.

– Det intressanta är människornas fria skaparkraft, säger Lars Axelsson som är aktiv i Bokkafé Angbett och som länge varit engagerad för DIY-kultur.

I poddavsnittet berättar han om Bokkafe Angbett och om när ockupanter fick hyra lokstallar av kommunen – för en krona om året. Lars Axelsson lyfter även kritik mot hur stadsomvandlingen sett ut i Umeå de senaste åren. Den som vill läsa mer om detta kan bland annat kika på Allt åt allas rapport ”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria”.

Här kan du höra första avsnittet av podden Kulturplats

Lars Axelsson utanför Bokkafé Angbett. Foto: Tuija Roberntz
Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Podd: Fallet Erik Helgeson del II

Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett samtal med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson på Socialistiskt forum i Stockholm 29 november, 2025.

Lyssna på avsnittet i ljudspelaren ovan! (Eller sök efter Arbetaren Radio i din vanliga poddspelare)

Här kan du höra del 1:

Läs gärna våra intervju med Erik Helgeson här:

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
”Om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller”, sade forskaren Christer Mattson i P1 Morgon. Illustration: Toivo Jokkala

”Det gynnar bara Hitler”

Satirtecknaren Toivo Jokkala kommenterar den aktuella frågan om gynnandet av nazister.

”Det gynnar bara Hitler.” Illustration: Toivo Jokkala

– Det är en väldigt olycklig spiral mellan de högerextrema manifestationerna och motdemonstranterna, sade forskaren Christer Mattson, chef för Segerstedtinstitutet, i  P1 Morgon den 2 december, apropå mobiliseringen mot de återupptagna nazistdemonstrationerna i Sverige.

– Så om man inte vill ha nazister på gatorna ska man nog inte vara där själv heller, tillade Christer Mattsson.

Den här satirbilden av Toivo Jokkala publicerades första gången i tidskriften Brand nr 2/2021.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan

Podd: Fallet Erik Helgeson

Podd: Fallet Erik Helgeson

Varför är fallet Erik Helgeson och hamnstriden avgörande för arbetarrörelsen? Juristen Frederick Batzler och Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz i ett specialavsnitt av Arbetarens podd.

Publicerad Uppdaterad
2 månader sedan
Arbetsplatsolycka golfbanan Österåker
Polisen utreder nu händelsen som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Johan Nilsson/TT

Död efter arbetsplatsolycka på golfbanan i Österåker


En man har omkommit i en arbetsplatsolycka på en golfbana i Österåker strax norr om Stockholm. Det här sedan han klämts under ett arbetsfordon.

Olyckan inträffade strax efter klockan åtta på tisdagsförmiddagen. Det här i samband med ett anläggningsarbete på golfbanan där mannen av ännu oklar anledning hamnade under sitt fordon och klämdes svårt. Han fördes akut till sjukhus och på onsdagsförmiddagen meddelade polisen att han avlidit till följd av sina svåra skador.

Händelsen rubriceras nu som vållande till annans död genom arbetsplatsolycka. Flera förhör ska redan ha hållits med den omkomna mannens kollegor.

Hittills i år har minst 45 personer omkommit i samband med misstänkta arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad