Sida 2 – 193 / 1957

z
KEOAKTIONELL1
Onsdagen den 21 Augusti lito t x ui
Buffertland
i’Ja,
ROS
Med bistra erfarenheter av väs-,
terländsk maktrivalitet och ris
ken att beröras av uppgörelser
mellan intressen beredda att ut
nyttja strategiska möjligheter
varhälst de skyrhtar har Afgha
nistan i likhet med en del andra
asiatiska stater bestämt sig för
den misstrodda neutralistiska me
delvägen. Den medför nödvändig
Aktuellt
uieihetf.
n-y.it
naturliga utvä
gen att vara vän
med alla. Dessvärre medför det
för Afghanistan förödmjukelse
,och självövervinnelse. Vänskapen
med Pagistan kan anses tämligen
krystad emedan närmare hälften
av Afghanistans omkring 12 mil
joner invånare är pataner och 7
miljoner andra pataner råkär
vara bosatta i Pakistan. Ett
afghaniskt förslag att organisera
en självständig patansk stat togs
illa upp i Pakistan vars egen
självständighet bestått i allenast
10 år. I Afghanistan vårdas de
nationalistiska aspirationerna i
vissa läger och det har förekom
mit gränsfejder, men de pakis
tanska fränderna på andra sidan
gränsen torde föredra att regeras
från Karachi.
Afghankungen Mohammed Za
hir residerar i Kabul varifrån han
i juli reste till Moskva på ”stats
besök” och firades av sovjetfolket
med entusiasm. Kreml utvecklade
all den festliga ståt som kan
åstadkommas. Redan under 1920
talet hade en annan afghansk
kung, nämligen Ammanulla mot
tagits med jubel i Moskva där
man under senare år fått ökad
träning att umgås med öster
ländska härskare och andra ut-
där de kommunistiska intres
sena nu pockar på valuta.
Ja, det har sina risker även
för småjäklar att driva ut Satan
med Belsebub.
heten att efter
fattig förmåga
vara vän med alla
nationer grann
staterna inberäk
nade. För ett
land som ligger
inkilat mellan
Kina, Sovjetunio
nen, Pakistan och
Persien kan det
te sig som enda
ländska högheter. Under kort tid
har sovjetmetropolen varit vall
fartsmål för utom kungen av Af
ghanistan även schahen av Per
sien och kronprinsen av Jernen.
Det annars tämligen otillgängliga
Afghanistan har också noterat en
rad ”förnämliga” besök. I huvud
staden Kabul har kung Zahir haft
som gäster Bulganin, Chrusjtjov
och Mikojan. ‘ Kommunistkinas
premiär- och utrikesminister Chou
En-lai har i Kabul dryftat asia
tiska angelägenheter med kung
Zahir och afghanistanske rege
ringschefen prins Däud som är
svåger med kungen. Dauds bror
prins Naim är utrikesminister. På
ryska eller kinesiska besök i Ka
bul följer vanligen visiter av tur
kiska, pakistanska eller andra
regeringschefer företrädande det
motsatta lägret. Premiärminister
Suhrawardy har redan hunnit
gästa Kabul några gånger vil
ket uppskattas som antydan om
avtagande spänning kring det pa
tanska gränsproblemet.
□
I dragkampen om Afghanistan
tros ryssarna dock nått bästa
resultatet vilket i så fall innebär
att de ryska krediterna och vän
skapsbevisen varit kraftigare till
tagna än de amerikanska. Som
vanligt åvilar det naturligtvis
USA att satsa av sina resurser
vid främjandet av västerns in
tressen även i Afghanistan. Där
varande kungliga familjestyre
får -antas föredra den väster
ländska uppvaktningen, men har
därav inte förletts avvika från
den s. k. neutralistiska linjen.
Tillsvidare profiterar Afghanistan
framgångsrikt av alla parter i
kalla kriget även om utbytet av
umgänget med Pakistan och öv
riga till antiryska Bagdadpakten
anslutna asiatiska stater är mag
rast. Uppbyggnadsunderstöd och
4-punktsbidrag är betydande och
uppskattade. Hänsyn till Pakis
tan avhåller USA från att upp
rusta Afghanistan. Utan samma
tvekan slog Moskva till för ett
år sen och åtog sig leverera va
pen till Afghanistans på modem
krigsmateriel undernärda armé
omfattande 40.000 man. Avtalet
om denna hjälp är hemligstämp
lat. Det rör sig om kanoner,
ammunition och ”några flygplan”
men kvantiteterna har ej offent
liggjorts i detalj.
MIKOJAN ofta synlig i Kabul.
Under en 10-årsperiod har USA
gett Afghanistan krediter och
hjälp för omkring 50 milj. dollar.
För ett år sen var den afghanis
tanska skuldsättningen i Moskva
uppe i 120 milj. dollar. Bulganin
och Chrusjtjovs besök i Kabul
1955 ledde till ryska krediter på
100 milj. dollar. Kung Zahirs be
sök i Moskva nyligen resulterade
i ett nytt avtal om rysk ”finan
siell och teknisk hjälp” som un
dertecknades 31 juli. Ryska ex
perter ska bidra med att leta olja
i Afghanistans norra landsdelar
där inga utländska “oljeprospek
torer” tidigare välkomnats. En
gelska kommentarer gör gällande
att ”järnridån” om en tid kom
mer att skilja Afghanistan från
den västerländska världen. Och i
USA är man besviken över att
ryssarna lyckats spela ut sin
trumf till förfång för ”vänskap
ligt sinnade” motspelare. I Was
hington övervägs hur den ryska
propagandaframgången i Afgha
nistan ska neutraliseras. Västerns
statsmannakonst har noterat bak
slag i ett strategiskt viktigt av
snitt av Centralasien — heter det
— och ”utmaningen” från kung
Zahir befaras kräva kraftig upp
laddning av dollarartilleriet. För
att Pakistan inte ska utges som
“hotat” och gränstvisten med
Afghanistan missbrukas i otid
reser kung Zahir till Karachi i
december. — a.
— Vid nordiska utrikesmötet i
Oslo den 9—10 september repre
senteras Sverige av utrikesminis
ter östen Undén. Han biträdes
av utrikesrådet Sverker Aström,
byråchefen Per Lind och sekrete
rare Dag Malm.
Nakenbadet
Insändaravdelningen är en
tidnings friskluftsventil. En tid
ning utan sådan avdelning fin
ner jag monopolbetonad och
steril.
Mera högsyftande ämnen
brukar inte utlösa någon de
batt, men blir det fråga om
baddräktsmode eller kaffe
t. ex. brukar en annars likgil
tig bli talträngd. Insändaren
som talade för nakenbad be
hövde inte vänta länge förrän
någon pryd feminin varelse tog
upp den kastade handsken.
Nakenkulturen är starkt
etiskt betonad och syftar till en
bättre kroppsvård och en sun
dare syn på de sexuella pro
blemen, enl. Nordisk Familje
bok. Det torde väl vapa så att
prydhet och moral inte har så
värst mycket gemensamt. Och
våra dagårs sexuella problem
och förbrytelser har säkert
mindré att göra med naken
kulturen än med otillfreds
ställd nyfikenhet på det andra
könet, stimulerad av erotiskt
eggande tryck i text och bild.
Det finns ju något som kallas
”det förbjudnas lockelse”.
En del mammor sätter på
sina småflickor baddräkter
med bh fastän de små liven
inte på långt när har en till
stymmelse t5.l b att hålla upp.
Är det månne pryderi eller
bara tanklöshet?
Jag ger sign. ”En sund
själ…” rätt, dock med till
lägget att idén inte ännu kan
realiseras annat än i mindre
omfattning, och isolerat från
en feg och blyg men nyfiken
omgivning, så som nudistema
redan praktiserar.
Är jag alltså livligt överty
gad om behovet av sol, luft
och vatten för kroppens hälsa,
ochi känner jag härutinnan
stort medlidande med fru Rag
narsson. Vill jag ävenledes
råda fru R. att fatta mod om
läkarbesök skulle bli nödvän
digt n&grn gång och att bada
emellanåt, om än iförd bad
dräkt från anno dazumal.
Tror jag ävenså att gemen
skap hör till den fysiska kär
lekens r.atur och hyser jag
alltså även medkänsla för den
make som efter flera års äk
tenskap inte upptäckt att hans
maka är en kvinna. Var detta
säkerligen ett villkor för släk
tets utveckling och är det även
ledes för dess fortbestånd.
”Naken inunder”
Program utan gränser
Dagstidningen vill inte mönstra
ut begreppet ”borgerligt” ur
samhällsdebatten. Det är ett
politiskt ord, säger tidningen.
Den som vill omdana samhället
i socialistisk riktning, han är
socialist. Den som inte vill detta
han är borgare. Det är Stock
holms-Tidningan, som ger denna
sammanfattning av den mening
DT sökt framföra, men vi vill
inte riktigt kännas vid attity
den. Det av ST angivna täcker
i varje fall inte vår syn på pro
blemet.
Det vi i berörda avseende
egentligen ville säga — och
trodde oss ha sagt — var att
politiska meningsskiljaktigheter
föreligger och måste föreligga,
även om man slopar gamla skil
jande beteckningar. Det är inte
så att alla kulturellt intresse
rade hyggliga människor har
samma politiska uppfattning.
Eftersom debatten (i ST) bör
jade om förborgerligande beto
nade vi att det är endast
socialister som kan förborger
ligas, men att detta förborger
ligande inte kan få avläsas på
det sättet att tillkomsten av bil
eller sommarstuga tas som tec
ken på idésvek. Om materiell
nöd i gammaldags mening inte
finns, så kan ingen vända sig
mot den, men frågan om lika
rätt och möjlighet för alla står
ändå öppen. Man kan vara mer
eller mindre eller inte alls in
tresserad för social rättfärdig
het. Den ene kan också arbeta
för ett bättre samhällstillstånd
pä sådant sätt att den andre
helt förkastar denna metod så
som otjänlig för det angivna
ändamålet.
Sådan oenighet, av högsta
graden, föreligger mellan ”so
cialisterna” inbördes. Syndika
listema är bolsjevismens oför
sonliga motståndare. Nutida
socialdemokrater tar också, om
DAGSTIDNINGEN
Arbetaren – 21 Augusti 1957
än principiellt inte lika klart,
avstånd från sina marxistiska
bröder. Alla de inbördes stri
dande ”socialisterna” har kan
ske ändå i vissa avseenden nå
got gemensamt gentemot dem
som principiellt är antisocialis
ter, även om exempelvis svenska
syndikalister foch socialdemo
krater har avgjort mera gemen
samt med icke socialistiska
demokrater, än med bol
sjevikema.
Vi skulle tro att ST 1 stort
sett delar vår uppfattning i
dessa stycken. För oss må man
gärna också slopa betecknin
garna socialism och borgerlig
het. Vi här för längesedan fram
hållit att dessa i vissa avseende
föråldrade föreställningar bin
der det politiska tänkandet. Och
tänkandet bör vara fritt! Det
är en av de viktigaste förut
sättningarna för socialt fram
åtskridande. Men om vi krossar
klichén socialism, så betyder
det inte att tanken på frihet,
jämlikhet och social rättvisa i
minsta mån överges. Och med
frigörelse från gamla socialis
tiska doktriner följer inte något
som helst erkännande åt ”bor
gerligheten”. Dess kliché måste
krossas liksom socialismens.
Först sedan detta har skett
kan en friare samhällsdebatt
börja. ‘Och den debatten bör
vägledas a.v åstundan till det
som gott och tjänligt är för
alla. Den ledstjärnan måste hål
las i helgd. Men ingenting annat
får vara heligt — allra minst
därför att det består nu. Denna
tankens fria rätt att jaga och
fälla gäller inte bara socialis
tiska doktriner utan också pri
vilegier, förvaltningsformer och
allting annat. En“sådan debatt
resulterar nog inte i program i
vedertagen mening ,men den
blir i sig själv ett program utan
gränser och inskränkningar..
Men, tillägger han, ”när man
från flera håll fått höra samma
sak och då också från folk som
räknar sig som katolska trosbe
kännare, undrar man om inte
den unge ingenjören kom san
ningen ganska nära.. Kyrkans
makt är förunderligt stor. Den
griper in på alla områden, där
man minst av allt väntade sig
inblandning från det hållet.”
Naturligtvis är bilden mera
komplicerad än här anges, vissa
kyrkliga krafter tar t. o. .nä,
stora risker för att stödja kam
pen mot Franco. Men helheten
berättigar TOBI:s slutsats att
kyrkan tjänar Franco. Och
värre än så: Varken fattigdo
mens eller facistregimens be
stånd i Spanien kan förklaras
utan det förkvävande inflytande
som kyrkan utövar. Det är en
fruktansvärd syndabörda som
vilar på denna kyrka.
U ngernrevolutionen
i östblocks press
En internationell forskargrupp,
verksam vid Free Europé Uni
versity in Exile i Paris, har i
en publikation, på ett synner
ligen värdefullt sätt belyst stäm
ningarna bakom järnridån genom
att i fransk översättning sam
manställa viktigare uttalanden,
som under Ungernkrisen gjor
des av ledande kommunistiska
organ i Östtyskland, Polen, Ru
mänien, Tjeckoslovakien, Sov
jetunionen och Jugoslavien.
Svenska Dagbladet (h) har
främst fått fram detta ur pub¬
likationen:
Den publicerade volymen gör
så till vida ett uppmuntrande
intryck som den ger’ klart be
sked om oron och kontrover
serna bakom järnridån samt
understryker, vilka faror Sov
jetunionen till följd härav löper
i händelse av en plötslig till
spetsning av läget. Men samti
digt ger sammanställningen en
beklämmande bild av den intel
lektuella utarmning, som den
kommunistiska ideologien med
dess erbarmliga och mångty
diga vokabulär medför, även
hos dem som försöker att i viss
mån hävda en självständig linje.
Det finns gott hopp om att
kommunistiska koryfeer även i
framtiden kommer att söka för
göra varandra. Men detta be
ror pä interna maktpolitiska
kontroverser; för västerländska
frihetsideal står alla de käm
pande kotterierna ungefär^ lika
främmande.
Så långt, Sv. D. Nationalkom
munismen i Polen och Jugosla
vien är både en frigörelse och
ett försök att begränsa och
hejda frigörelsen. Citaten ur
polsk och jugoslavisk press ger
det bestämda intrycket, att
denna senare strävan är star
kast och angelägnast också hos
de ledande i de ”kätterska”
kommunistländerna. Detta har
för oss varit den viktigaste lär
dom, som en första genomgång
av exil-vetenskapsmännens pöb
likation givit.
Vissa arabiska
statsledningar
har till specialitet att använda
sitt samröre med kommunismen
i utpressningens tjänst. Att de
är ouppriktiga även i sin pro
kommunism är ett riskfritt an
tagande, anmärker Handelstid
ningen (f):
Rävspelet har pågått länge
och med obestridlig framgång,
.vilket inte betyder att det kan
pågå i oändlighet. Med vapen
leveranserna från Sovjet följer
naturligtvis agenter, och med
agenterna ett inflytande. En
vacker dag går det som i Syrien,
Gotland och framtiden
Alla har inte en talarstol som forum för sina
tankar. Men 1 de här spalterna får också Ni ut
trycka Er syn på saken. Skriv kort så behöver
redaktionen inte stryka. Märk kuvertet MSPS
spalten och adresseras Dagstidningen, Box 413,
Stockholm L.
Avfolkningen av Gotland fortskrider i normal takt. Varje år
sjunker befolkningssiffran med några tusen och den hastigheten
är tillräckligt skrämmande för att hela Gotlands framtid skall
stå på spel. För närvarande köps en massa ödegårdar upp av
peimingstarka fastlänningar och det betyder, att jordbruksnä
ringen blir allt produktionssvagare.
För övrigt förefaller det som
om hela Gotlandsutredningen
skulle ha gått i baklås. Sålun
da står man fortfarande och
stampar på samma fläck när
det gäller Gotlands trafikfrå
ga. Det är allmänt känt att
Gotlandsbolaget haft svårt att
driva trafiken på ett sätt som
skapar överkomliga taxor och
medan denna trafik fortfaran
de pågår befinner sig det stat
liga alternativt endast på ett
embryonalt plan.
Därför ir det också helt na
turligt, att de stora fastlands
industrierna vägrar att placera
filialer på Gotland trots att
man där inte skulle behöva ha
några problem med arbets-‘
kraft. Så länge fraktkostna
derna är så höga kan aldrig en
gotländsk industri bli konkur
renskraftig. Gör något i fri
dens namn!
Inget utegångsfår
Bjömhatama igen
Nu har sannerligen björnha
tarna fått vatten på kvarn. I
norr har en skock får blivit ri
ven av en slagbjörn och vidare
har fyra barn jagats av en
slagbjörn i Luspebyrggarn.
Det är självfallet att slag
björnen är mindre önskvärd.
Den får dock inte tas som
intäkt fö” en allmän utrot
ning av vår redan hårt deci
merade björnstam. Den senas
te björnräkningen i landet gav
vid handen, att stammen är
otillfredsställande i storlek.
Därför är man också glad
över att myndigheterna är re
striktiva med jakttillstånd. Na
turligtvis skall inte fattiga
fårägare bli lidande på att en
vildsint björn härjar i deras
hjordar, men det är klokare
politik att betala deras för
luster än att omdömeslöst
skjuta av björnstammen. Björ
nen är trots allt ett harmlöst
djur, som til’ allra största del
är vegetarian.
Nils Erseraio
Sporten och kulturen
Jag är medveten om att
sporten är en viktig sak för
tidningarna. Den har en stor
publik och den avisa som vill
hänga med i svängen måste för
den skull tillgodose sina läsa
res behov av sportnyheter.
Ändå tycker man ndg att
det går för långt när vissa
tidningar på måndagarna helt
enkelt drar in kultursidorna
för att bereda sporten mera ut
rymme. Det finns väl ändå
andra ting här i världen än
sport.
Självfallet kan en utom
stående inte lägga sig i andra
tidningars redigering, men så
mycken hyfs och hänsyn kan
man dock begära, att även
kulturläsama skall få sin
chans på måndag.
‘ Per E. Nilsson
Kyrkans syndabörda
Vi stod just och tittade på
några murare som var i arbete
på ett bygge i Barcelona, be
rättar en resenär, sign. TOBI,
i Göteborgs-Posten. Samtalet
gällde lönerna, och jag fick
veta att murarna får mellan
24 och 30 pesetas pr dag. Det
blir knappa 4 kr. i svenska pen
gar. Vilket i sin ordning inne
bär att det går åt en halv års
lön för att köpa en överrock.
Eftersom resonemanget ur
sprungligen gick ut på att för
klara varför de spanska arbe
tarna inte använder överrock,
kom det uppdagade löneläget
den spanske informatorn att
tvivla på sin tidigare avgivna
förklaring, att den spanske
arbetaren hellre tar sig ett glas
vin och springer sig varm än
att köpa överrock. Kanske fanns
det annat än lusten att springa
som avstyr allmänt överrocks
bruk hos de spanska arbetarna.
Efter denna ögonblicksbild
erinrar TOBI om att kontras
terna mellan rikedom och rent
armod är skrämmande i Barce
lona. Chocken blir omedelbar
om man gör sig besväret att
från den pampiga boulevarden
vika in på en sidogata. ”Från
palatsen kommer man in bland
kyffen. Klädelegansen man såg
100 meter därifrån förvandlas
inne i prången till lumpor/’
För DT:s läsare är dessa be
klämmande omständigheter in
get nytt. Man kan bara för
varje ytterligare vittnesbörd om
oefterrättligheterna i fascismens
Spanien konstatera: allt är sig
likt där. Mera lyhört lyssnar
man då resenären kommer in
på frågan: Varför råder detta
elände och denna utmanande
orättvisa ?
En ung student, just- hem
kommen efter ingenjörsstudier
i London, förklarade: ”Det är
den katolska kyrkan som håller
Spanien och det spanska folket
nere.” Han ansåg att katoli
cismen gör allt föl/ att hålla
folket kvar pä det både andligt
och materiellt underutvecklade
planet. Det är kyrkans metod
att behålla greppet över mas
sorna.
Resenären avvisade den unge
ingenjörens problemförklaring
såsom varande allt för enkel.