35 år av arbetarhistoria

35 år av arbetarhistoria

Sida 6 – 193 / 1957

6
VH-S ID AN
Mm*’)
<% C.® ' Den lille pratmakaren Lars hade blivit så besvärlig med alla sina frågor och påpekan den att mamma sa: — Om inte Lasse slutar prata nu så sätter mamma ett häng lås för Lasses mim. Professorn: — Slutligen ett spörsmål: Varifrån har kandida ten lyckats förskaffa ug all denna brist på kunskap? — Era romaner slutar alltid så fruktansvärt tragiskt. — Ja, det kan man verkligen säga. De säljs i regel till nedsatt pris. ZENIT? m, Då sa Lasse: — Det gör ingenting för då pratar jag genom nyckelhålet. FAMILJEN OLSON av Erik Bille PAPPAS UNGAR av Kaj Engholm och Olov Rast PAGtKIS BÄSTA/ y * 1 ☆ Tragiskt Älskvärt — Du Kristina, jag nästan skäms att berätta det, men jag har faktiskt förlovat mej med Mats. — Jasså, ja det förvånar mej inte. När jag slog opp med ho nom för tre veckor sen sa han att han skulle företa sej något desperat. coiMEN OET^KOMHER, OM CIRKA EN MlNO.Ts; Onsdagen den 21 Augusti 1957 ★ DT Giv trädet blod och hälsa! Ett enda stort mirakel skriver tidskriften Hälsa och anmodar sina fruktodlande läsare att be spruta sina träd med blod och mjölk för att därmed ”tillfreds ställa trädets hunger efter djur rikets krafter”. Vi citerar vidare: ”Förutsatt att träde i övrigt är välvårdat och välnärt, ser man den fulla verkan senast efter två år i form av ett sundhetstillstånd, som praktiskt taget kan beteck nas som immunitet. Man kan då gå från träd till träd och hitta en enstaka monilia-gren här och ett par spinnarbo där, men rena ba gateller — och vill man uppnå det 100 % fullkomliga, kan man bara spruta dessa tillfälliga småan grepp eller ev. något mera utbred da angrepp under särskilt extrema väderleksförhållanden — med ört teerna: malört mot skadedjur, gräslök mot skorv och peppar rotsblad mot monilia.” Själva tillredningen av dessa undergörande trädläkemedel har också något av mystik över sig, närmar sig ålderdomliga skrock och tro på månstrålar: ”Vi har tidigare beskrivit själva trädet som en jordmån, där de ettåriga kulturerna, bladen och blommorna växer fram på våren, och denna jord gödslas då med pastan, som efter att ha utrörts med vatten till en välling, smör jes på. Det får inte ske under frostväder eller vid utsikt till regn, men är pastan bara en dag gammal, är den motståndskraftig mot, både frost och regn. När trädets knoppar börjar ut veckla sig, sprutar man över det med ren, outspädd, osyrad skum mjölk. Mjölken kan gärna vara pasteuriserad, och man kan even tuellt använda mjölkpulver, ut rört i vatten.” I vanliga fall propagerar Hälsa för vegetativ livsföring. Risken för att förskräckta läsare skall rikta någon förebråelse mot arti kelförfattaren Elstrup Rasmus- Automation: — Tror ni att ni klarar om jobbet? Hfte H M.EN DET V fijfl, JAG ~fÄiT /T ^ A CTlUklC III J L A , — /T* l^llA CTlUklC III J .JA. L A sen har denne dock varit förut seende nog att bemöta: ’Vi skall inte här komma in på betraktelser över att blod ju bara kan fås genom att djur dödas, utan bara hänvisa till, att då vi lever i en värld, där djurblod fö rekommer som handelsvara (och utan att djuret dödas för blodets skull) har man här ett medel, varmed man också kan tillmötes gå trädets naturliga dragning till det animaliska. Estetiska eller etiska invändningar mot blod har trädet inte, men har man själv motvilja häremot, kan man klara sig med daggmaskkulturen eller eventuellt enbart med mjölk.” Det lönar sig kanske inte att bli indignerad över den här sor tens journalistik. Den fruktodla re som i skräck eller avsmak för att använda i handeln förekom mande insektsdödande gifter att bespruta sina träd med måste väl ändå känna en varningssignal i trakten av sunda förnuftet när han läst den här sortens kur varav f. ö. inget resultat utlovas förrän om två år. BAST '.$•// •; vy."?'. I? VA ? VANSTR Jag står vid en gatukorsning i storstaden och ser ljuset växla från rött till grönt. Trafiken då nar, man bygger någonstans bredvid och en kompressor smatt rar och en brukblandare skram lar. Det är storstadens melodi i synnerhet om man råkat hamna i den del av staden där tunnel banbygget pågår. En varm liten tass sticks in i min näve. En smula överraskad tittar jag ner, rakt in i ett par blåklintsblå ögon. Ägarinnan av ögonen är väl sju, kanske åtta år med ett lin- B U C K: - Förtjuserskor gult hår som mamma inte haft en chans att kamma sedan tidigt i morse. Lite fräknar på upp näsan, en tand saknas upptill och högra handen håller en glass strut. Hon ger mig en blick. — Kan vi gå över nu, farbror? Jag skulle inte över gatan men när man får tillfälle att eskorte ra en sådan förtjusande dam, då passar man på att visa sin med födda gentlemannainstinkt. Bilar tutar, spårvagnar larmar, en springschas på moped är nära att köra omkull oss. Andtrutna når vi' andra trottoaren där en ung dam, en äldre kopia av min lilla förtjuserska, väntar. — Mona, var här du varit, ro par den äldre förtjusande damen. — Köpt glass, förståruväl, sva rar Mona och slickar på glass struten. — Får jag tacka för lånet, sä ger jag och skjuter flickan mot mamman eller äldre system, jag kan inte bli klok på vilket. — Tack, säger hon, men mönst rar mig med skarpa blickar. En liten förtroendefull tass i min näve i en tid då det är så ont om förtroenden, att ge eller ta. O Så kopplar man ifrån det lätt sentimentala och återgår till var dagens brännande frågor. En av frågorna är särskilt brännande för det rör sig om tobak. I Svalöv, tjusig trakt i Skåne har några herrar trollat fram tobak som till tio till femton procent ska kunna ingå i svenska cigarretter. Varpå cigarrettröka ren med vacklande steg och grön- grå ansiktsfärg går mot toalet ten. I vår gröna ungdom rökte vi rotting. Tja, i relation till den i första kristiden av monopolet lanserade Härset var inte rot tingen så illa, även om man vid varje bloss fick en påminnelse om de gånger den dansat på ens byxbak. Så kom Hundratvåan och Ar miro och Strengbergs Fennia och 39.'an. Alla med inmatningstvång. Camel och Chesterfield var som en uppenbarelse för en tobaks svältfödd svensk. Och nu kommer vi tillbaka till Skinnarvikshavannans och Åhus cigarrens tider. Svensk tobak, den ska malas till snus, inte rökas. Om herrarna i Svalöv envisas så ska vi rökare ta och låta dem tvångsröka några av sina före slagna Fjälkinge-Burley så kan ske de faller ner som döda krå kor., O Det är synd om tecknare och vitsmakare och revyförfattare just nu. Svärmor har blivit tagen ifrån dem. I Växjö där den förste kände Tegnér var biskop (det finns en idrottsbiskop också) har Sveriges duktigaste svärmor korats. Och hon är en så charmig ung dam att man nästan skulle kunna vissla efter henne på gatan. Men vid närmare eftertanke visslar man ju inte på svärmor. Med svärfar är det ju litet an norlunda. Honom kan man till ropa ett stilla litet pst. när bus sen kommit ut till sommarstu gan från stan. Han vet vad det betyder. Om inte svärmor hör det, för stås. sett och saxat Den mänskliga historien blir mer och mer en kapplöpning mel lan bildning och katastrof. (H. G. Welles.) Att kunna älska mer — att finna allt fler föremål för beundran och vördnad är bildningens egentliga lycksalighet. (E. G. Geijer.) Ju äldre en man blir desto stör re framgångar bland kvinnorna hade han i sin ungdom. (Okänd.); BÅGSPEL Från Ryssland meddelas att en motor cykelförare nedlagt tre vargar med sitt fordon. Allt går igen här på jorden, hur vi också med framsteg oss plåge: mitt i vår h-hombsgalna kultur jagar man vargar med båge! Blir du påkörd av knutte och mopedist, skall du alltså inte bli arg: han menade inget illa förvisst — han trodde du var en varg. ^ jC~y.ciifh ifftta bbit ☆ ”Vitstammiga björkar och blå klint i brudbuketten.. Kan man tänka sej något tjusigaret” (Hemmets Journal.)] ☆ De vackraste kvällarna den som marn gick han till henne Ända tills bonden en skymmande afton stod i det fallande mörkret, stilla och och ingenting förstod Djuren stampade tungt i sina bås . Alla hans ord om kärlek: vem kunde förstå honom dessa sommarens vackraste kvällar (Lena Lindgren) fyled ett, Dagens namn: JOSEFINA Huvudsak Den lille gossen hade skickats till charkuterifabriken för att handla åt sin mamma. På frågan vad han skulle ha svarade han: — Jag skulle be om ett halvt kilo oxsvans, men den ska vara skuren så nära huvudet som möj ligt. S*tageuia n Bländverk och cynism Medan Kreml spelade upp till dans för all världens ung dom i Moskva dirigerade inan samtidigt en valse macabre i Budapest. På löpande hand fälles där domar över unga och gamla ungerska frihetskämpar, och exekutionsplutoner nas skott har gett genljud världen över utom i Moskva, där man skämtat och glammat och hållit högstämda tal om fred och vänskap. Är detta inte en cynism så ohygglig, att den borde kunna väcka eftertanke även hos de ung domar, som varit nog tanklösa att låta sig lockas med i det röda propagandaspektaklet ? (Sydsvenska Dagbladet Snällposten.)