Sida 6 – 193 / 1957
6
VH-S ID AN
Mm*’)
<% C.® '
Den lille pratmakaren Lars
hade blivit så besvärlig med
alla sina frågor och påpekan
den att mamma sa:
— Om inte Lasse slutar prata
nu så sätter mamma ett häng
lås för Lasses mim.
Professorn: — Slutligen ett
spörsmål: Varifrån har kandida
ten lyckats förskaffa ug all denna
brist på kunskap?
— Era romaner slutar alltid så
fruktansvärt tragiskt.
— Ja, det kan man verkligen
säga. De säljs i regel till nedsatt
pris.
ZENIT?
m,
Då sa Lasse:
— Det gör ingenting för då
pratar jag genom nyckelhålet.
FAMILJEN OLSON av Erik Bille
PAPPAS UNGAR av Kaj Engholm och Olov Rast
PAGtKIS BÄSTA/ y * 1
☆
Tragiskt
Älskvärt
— Du Kristina, jag nästan
skäms att berätta det, men jag
har faktiskt förlovat mej med
Mats.
— Jasså, ja det förvånar mej
inte. När jag slog opp med ho
nom för tre veckor sen sa han att
han skulle företa sej något
desperat.
coiMEN OET^KOMHER, OM CIRKA
EN MlNO.Ts;
Onsdagen den 21 Augusti 1957 ★ DT
Giv trädet blod
och hälsa!
Ett enda stort mirakel skriver
tidskriften Hälsa och anmodar
sina fruktodlande läsare att be
spruta sina träd med blod och
mjölk för att därmed ”tillfreds
ställa trädets hunger efter djur
rikets krafter”. Vi citerar vidare:
”Förutsatt att träde i övrigt är
välvårdat och välnärt, ser man
den fulla verkan senast efter två
år i form av ett sundhetstillstånd,
som praktiskt taget kan beteck
nas som immunitet. Man kan då
gå från träd till träd och hitta en
enstaka monilia-gren här och ett
par spinnarbo där, men rena ba
gateller — och vill man uppnå det
100 % fullkomliga, kan man bara
spruta dessa tillfälliga småan
grepp eller ev. något mera utbred
da angrepp under särskilt extrema
väderleksförhållanden — med ört
teerna: malört mot skadedjur,
gräslök mot skorv och peppar
rotsblad mot monilia.”
Själva tillredningen av dessa
undergörande trädläkemedel har
också något av mystik över sig,
närmar sig ålderdomliga skrock
och tro på månstrålar:
”Vi har tidigare beskrivit själva
trädet som en jordmån, där de
ettåriga kulturerna, bladen och
blommorna växer fram på våren,
och denna jord gödslas då med
pastan, som efter att ha utrörts
med vatten till en välling, smör
jes på. Det får inte ske under
frostväder eller vid utsikt till
regn, men är pastan bara en dag
gammal, är den motståndskraftig
mot, både frost och regn.
När trädets knoppar börjar ut
veckla sig, sprutar man över det
med ren, outspädd, osyrad skum
mjölk. Mjölken kan gärna vara
pasteuriserad, och man kan even
tuellt använda mjölkpulver, ut
rört i vatten.”
I vanliga fall propagerar Hälsa
för vegetativ livsföring. Risken
för att förskräckta läsare skall
rikta någon förebråelse mot arti
kelförfattaren Elstrup Rasmus-
Automation:
— Tror ni att ni klarar om jobbet?
Hfte H M.EN DET V fijfl, JAG ~fÄiT
/T ^ A CTlUklC III J L A
,
— /T* l^llA CTlUklC III J .JA. L A
sen har denne dock varit förut
seende nog att bemöta:
’Vi skall inte här komma in på
betraktelser över att blod ju bara
kan fås genom att djur dödas,
utan bara hänvisa till, att då vi
lever i en värld, där djurblod fö
rekommer som handelsvara (och
utan att djuret dödas för blodets
skull) har man här ett medel,
varmed man också kan tillmötes
gå trädets naturliga dragning till
det animaliska. Estetiska eller
etiska invändningar mot blod har
trädet inte, men har man själv
motvilja häremot, kan man klara
sig med daggmaskkulturen eller
eventuellt enbart med mjölk.”
Det lönar sig kanske inte att
bli indignerad över den här sor
tens journalistik. Den fruktodla
re som i skräck eller avsmak för
att använda i handeln förekom
mande insektsdödande gifter att
bespruta sina träd med måste väl
ändå känna en varningssignal i
trakten av sunda förnuftet när
han läst den här sortens kur
varav f. ö. inget resultat utlovas
förrän om två år.
BAST
'.$•// •; vy."?'.
I?
VA
?
VANSTR
Jag står vid en gatukorsning
i storstaden och ser ljuset växla
från rött till grönt. Trafiken då
nar, man bygger någonstans
bredvid och en kompressor smatt
rar och en brukblandare skram
lar. Det är storstadens melodi i
synnerhet om man råkat hamna
i den del av staden där tunnel
banbygget pågår.
En varm liten tass sticks in
i min näve. En smula överraskad
tittar jag ner, rakt in i ett par
blåklintsblå ögon.
Ägarinnan av ögonen är väl
sju, kanske åtta år med ett lin-
B U C K: -
Förtjuserskor
gult hår som mamma inte haft
en chans att kamma sedan tidigt
i morse. Lite fräknar på upp
näsan, en tand saknas upptill
och högra handen håller en glass
strut.
Hon ger mig en blick.
— Kan vi gå över nu, farbror?
Jag skulle inte över gatan men
när man får tillfälle att eskorte
ra en sådan förtjusande dam, då
passar man på att visa sin med
födda gentlemannainstinkt.
Bilar tutar, spårvagnar larmar,
en springschas på moped är nära
att köra omkull oss. Andtrutna
når vi' andra trottoaren där en
ung dam, en äldre kopia av min
lilla förtjuserska, väntar.
— Mona, var här du varit, ro
par den äldre förtjusande damen.
— Köpt glass, förståruväl, sva
rar Mona och slickar på glass
struten.
— Får jag tacka för lånet, sä
ger jag och skjuter flickan mot
mamman eller äldre system, jag
kan inte bli klok på vilket.
— Tack, säger hon, men mönst
rar mig med skarpa blickar.
En liten förtroendefull tass i
min näve i en tid då det är så ont
om förtroenden, att ge eller ta.
O
Så kopplar man ifrån det lätt
sentimentala och återgår till var
dagens brännande frågor. En av
frågorna är särskilt brännande
för det rör sig om tobak.
I Svalöv, tjusig trakt i Skåne
har några herrar trollat fram
tobak som till tio till femton
procent ska kunna ingå i svenska
cigarretter. Varpå cigarrettröka
ren med vacklande steg och grön-
grå ansiktsfärg går mot toalet
ten.
I vår gröna ungdom rökte vi
rotting. Tja, i relation till den i
första kristiden av monopolet
lanserade Härset var inte rot
tingen så illa, även om man vid
varje bloss fick en påminnelse
om de gånger den dansat på ens
byxbak.
Så kom Hundratvåan och Ar
miro och Strengbergs Fennia och
39.'an. Alla med inmatningstvång.
Camel och Chesterfield var som
en uppenbarelse för en tobaks
svältfödd svensk.
Och nu kommer vi tillbaka till
Skinnarvikshavannans och Åhus
cigarrens tider. Svensk tobak, den
ska malas till snus, inte rökas.
Om herrarna i Svalöv envisas så
ska vi rökare ta och låta dem
tvångsröka några av sina före
slagna Fjälkinge-Burley så kan
ske de faller ner som döda krå
kor.,
O
Det är synd om tecknare och
vitsmakare och revyförfattare
just nu. Svärmor har blivit tagen
ifrån dem.
I Växjö där den förste kände
Tegnér var biskop (det finns en
idrottsbiskop också) har Sveriges
duktigaste svärmor korats. Och
hon är en så charmig ung dam
att man nästan skulle kunna
vissla efter henne på gatan.
Men vid närmare eftertanke
visslar man ju inte på svärmor.
Med svärfar är det ju litet an
norlunda. Honom kan man till
ropa ett stilla litet pst. när bus
sen kommit ut till sommarstu
gan från stan. Han vet vad det
betyder.
Om inte svärmor hör det, för
stås.
sett och saxat
Den mänskliga historien blir
mer och mer en kapplöpning mel
lan bildning och katastrof.
(H. G. Welles.)
Att kunna älska mer — att finna
allt fler föremål för beundran och
vördnad är bildningens egentliga
lycksalighet.
(E. G. Geijer.)
Ju äldre en man blir desto stör
re framgångar bland kvinnorna
hade han i sin ungdom.
(Okänd.);
BÅGSPEL
Från Ryssland meddelas att en motor
cykelförare nedlagt tre vargar med sitt
fordon.
Allt går igen här på jorden, hur
vi också med framsteg oss plåge:
mitt i vår h-hombsgalna kultur
jagar man vargar med båge!
Blir du påkörd av knutte och mopedist,
skall du alltså inte bli arg:
han menade inget illa förvisst —
han trodde du var en varg.
^ jC~y.ciifh ifftta bbit
☆
”Vitstammiga björkar och blå
klint i brudbuketten.. Kan man
tänka sej något tjusigaret”
(Hemmets Journal.)]
☆
De vackraste kvällarna den som
marn
gick han till henne Ända tills
bonden en skymmande afton stod
i det fallande mörkret, stilla och
och ingenting förstod
Djuren stampade tungt i sina bås
. Alla
hans ord om kärlek: vem kunde
förstå honom
dessa sommarens vackraste
kvällar
(Lena Lindgren)
fyled ett,
Dagens namn:
JOSEFINA
Huvudsak
Den lille gossen hade skickats
till charkuterifabriken för att
handla åt sin mamma. På frågan
vad han skulle ha svarade han:
— Jag skulle be om ett halvt
kilo oxsvans, men den ska vara
skuren så nära huvudet som möj
ligt.
S*tageuia
n
Bländverk och cynism
Medan Kreml spelade upp till dans för all världens ung
dom i Moskva dirigerade inan samtidigt en valse macabre
i Budapest. På löpande hand fälles där domar över unga
och gamla ungerska frihetskämpar, och exekutionsplutoner
nas skott har gett genljud världen över utom i Moskva,
där man skämtat och glammat och hållit högstämda tal
om fred och vänskap. Är detta inte en cynism så ohygglig,
att den borde kunna väcka eftertanke även hos de ung
domar, som varit nog tanklösa att låta sig lockas med i det
röda propagandaspektaklet ?
(Sydsvenska Dagbladet Snällposten.)
