Den 16 augusti 2012 öppnade sydafrikanska polisens säkerhetsstyrkor eld mot en större samling strejkande gruvarbetare med 34 dödsoffer och 78 skottskadade som följd. Händelsen blev den största massakern i Sydafrika sedan massakern i Sharpeville 1960, då apartheid- regimens säkerhetsstyrkor sköt ihjäl 69 personer.
En knapp vecka tidigare, 10 augusti, påbörjade cirka 3 000 gruvarbetare vid gruvföretaget Lonmins platinagruva i Marikana i Sydafrika en vild strejk för högre löner. Dagen efter sköts två gruvarbetare tillhörande det regeringstrogna facket National Union of Mineworkers, NUM, under oklara omständigheter ihjäl av den lokala NUM-ledningens säkerhetsteam, detta när arbetarna marscherade mot kontoret för att kräva fackets uppbackning i strejken. Händelsen ledde till ett stort missnöje inom NUM och följdes dagarna därefter av fortsatta sammandrabbningar mellan gruvarbetare och arbetsköparnas säkerhetsstyrkor, med sporadiska dödsoffer som följd.
Efterföljande obduktion av offren vid Marikana-massakern visade att de flesta hade skjutits bakifrån när de försökt fly från platsen. Myndigheterna svarade inledningsvis med att åtala 270 gruvarbetare för mord och störande av den allmänna ordningen och fängsla ytterligare ett hundratal men tvingades snabbt backa till följd av den massiva kritiken.
Regeringen tillsatte därefter en granskningskommission vars arbete fortfarande pågår.
Kommissionen uppdaterar de pågående förhören löpande på twitterkontot ”Marikana Commission”.
