XX-bloggen

Salanders orädda vägran

”Faktum är att unga kvinnor enligt utvecklingshistorien förbereds på att ge närhet, näring och beskydd till små barn. För nästa generation är mammans försiktighetsprincip och känslighet mer funktionell än risktagande med lust till revansch och triumf. Lisbeth Salanders karaktär är inte kvinnlig.”

Skräcködlan (tillika läkaren och psykoterapeuten) Rigmor Robèrt går igen – och stoltserar på debattsighten Newsmill med analysen att filmkaraktären Lisbeth Salander är ”en författarfantasi”. Hon delger oss också ett tvärsnitt ur sin egen verklighet, där hon i vredesmod försökt lyfta sin egen man under armhålorna men att han inte rubbades en tum. Av detta förväntas vi dra slutsatsen att ”normala” kvinnor inte bara är obenägna till våld – de har i verkligheten inte en chans om de skulle försöka.
Jag hoppas att Robèrt någon gång går en självförsvarskurs och inser hur lätt det faktiskt kan vara för en fysiskt svagare person att slå ut en fysiskt starkare. Det är så enkelt som att det handlar om en kombination av att vilja/våga och kunna tekniken.

Jag vill kontra med ett tvärsnitt ur min verklighet: För ett par dagar sedan frågade jag en vän om hon inte tyckte att det kändes obehagligt att ha en skarp tveeggad yxa upphängd på väggen i sitt vardagsrum.
– Nej, tvärtom. Om någon angriper mig här skulle jag inte tveka en sekund att använda den!
Men denna kvinna, förälder, sambo, jobbar inom verkstadsindustrin, är förstås inte ett exempel på en ”normal” kvinna – i Robèrts värld.

För övrigt vill jag rekommendera alla att se den nya filmen, Flickan som lekte med elden. Den är obehaglig men medvetandehöjande – och visst kan vi både inspireras och lära oss en hel del även från fiktionens värld. Inte minst av Salanders orädda vägran att vara villebråd.

september 15th, 2009 Rebecka Bohlin

Kategoriserad under: Feministiska tips, Film, Genus i min vardag, Genus i offentligheten, Litteratur, Mäns våld mot kvinnor