- Det handlar inte bara om en kamp för klimatet. Det handlar om en kamp mot cynismen, mot dem som säger att det är kört.
Ungefär så sammanfattade David Jonstad budskapet i den splitternya boken Vår beskärda del. En lösning på klimatkrisen när han frågades ut av Ordfronts förlagschef Pelle Andersson på släppfesten igår kväll.
Dessutom publicerade Göteborgsposten en intressant debattartikel av David häromdagen. En opinionsundersökning gjord av Ordfront visar att 8 av 10 svenskar är beredda att ändra livsstil för klimatet – om det vet att andra gör detsamma. Detta är givetvis ett starkt stöd för solidariska förslag till att dela på bördan. Som koldioxidransonering, som ju boken handlar om.
Nu hoppas vi att boken äntligen väcker till liv den nödvändiga debatten om vad i h-e vi ska göra åt klimatkrisen. David har lagt ett grymt förslag – och håller man inte med får man väl lägga ett eget!
Styrmedel är ett rätt tråkigt ord, men vad annars ska man kallad de sätt som vi använder för att styra in oss på en hållbar livsstil?
Här nedan är en käckt amerikansk film som beskriver styrmedlet Cap & Dividend. Det tillhör kategorin styrmedel som vill kontrollera utsläppen ”uppströms”, vid källan. Med Cap & Dividend måste de företag som för in olja, kol eller gas i ett land köpa utsläppsrätter på en auktion. Det höjer priset på den fossila energin och gör det dyrare att köpa varor som kräver fossil energi (vilket de flesta varor gör). För att kompensera för de höjda priserna och göra systemet jämlikt betalas inkomsterna från försäljningen av utsläppsrätterna tillbaka till medborgarna. En lika stor summa till alla. Det är alltså en variant på den modell jag förespråkar, koldioxidransonering, vilken kontrollerar utsläppen ”nedströms”, hos de som använder den fossila energin: konsumenter och företag.
För fyra år sedan upptäckte jag klimatfrågan genom Mark Lynas bok Oväder. Det blev starten på en permanent klimatsatsning, inte bara för mig själv utan även för tidningen Arbetaren.
I dag jobbar jag min sista dag på Arbetaren och rensar därför i mina papperssamlingar. Jag hittar artiklar från 2005 då klimatdebatten ännu inte kommit igång och jag skrev mitt första klimatreportage i Arbetaren, om utsläppminskningsmodellen Minskning & Utjämning under rubriken ”En plan för planeten”. År 2006 myntade vi begreppet klimatförnekare och gjorde en granskning av dessa. Året därpå, 2007, kom FN:s klimatpanels rapport och jag upptäcker att jag sparat en hel bunt med rapporter och artiklar med rubriker som ”Det är värre än vi trott”. År 2008 präglades rätt mycket av klimataktivism i olika former.
För min egen del präglades 2008 av att jag då skrev den bok som släpps om en dryg månad. ”Vår beskärda del – En lösning på klimatkrisen” ges ut på Ordfront den 18 augusti. Redan nu kan faktiskt de första sidorna tjuvläsas hos Adlibris.
Från och med i morgon är jag frilansskribent på heltid. Jag kommer också ägna mycket av denna tid åt att Klimatmagasinet Effekt som jag är med och startar upp. Det första numret kommer i september, men redan nu kan du läsa dagliga kommentarer på Effektbloggen, www.effektmagasin.se.
Men sluta inte läsa här, jag kommer även i fortsättningen att skriva på Arbetarens klimatblogg.
Min sista text som Arbetaren-anställd är en ledare om G8-mötet i Italien och behovet av att överge BNP-fokuset och i stället finna nya välfärdsmått.
Carlgren uppmärksammas på att Sveriges delegation driver att i-ländernas utsläpp ska minskas med 50 procent till 2050 – en skrämmande låg ambition som inte alls står i överensstämmelse med proklamerade mål om att undvika farlig klimatförändring och högst två graders temperaturökning.
Anders Borg uppmanas å sin sida att stödja det norska förslaget till finansiering av anpassningsåtgärder och utsläppsminskningar i Syd. Det går i korthet ut på att en del utsläppsrätter i ett kommande handelssystem auktioneras ut, och intäkterna därifrån reserveras för dessa ändamål. Ett intressant förslag som bland annat jag diskuterade i riksdagen förra veckan.
Det är inte utan att man blir uppgiven. Så nära Köpenhamn, så långt från ett rimligt avtal. Vad göra?
Det finns som bekant en uppsjö av policyförslag till hur klimatfrågan ska lösas på ett säkert, kostnadseffektivt, politiskt realistiskt och rättvist sätt. Fråga mig, jag har skrivit en smärre bok i frågan…
En både givande och rolig introduktion till olika policyförslag finns i senaste numret av tidskriften Röda rummet, som allt oftare skriver om klimatfrågan utifrån ett radikalt perspektiv. Kul tycker vi. Högst betyg ger artikelförfattaren Danny Chivers, på goda grunder, till förslaget Greenhouse Development Rights.
Klimatfrågan är den viktigaste frågan i EU-parlamentsvalet, enligt en opinionsundersökning av DN Synovate (även om jag misstänker att det är lätt att säga så i en telefonintervju men sedan ändå rösta med plånboken – annars skulle knappast moderaterna vara största parti i andra opinionsundersökningar).
Den som undrar hur partiernas kandidater ställer sig i klimatfrågan bör bege sig till Kulturhuset i Stockholm på måndag. Då ska bland annat Annika Carlsson-Kanyama – nyvald talesperson för Klimataktion – ställa frågor till partierna om bland annat:
Hur mycket ska EU-länderna själva minska sina koldioxidutsläpp?
Hur ska EU-länderna finansiera sitt stöd till minskning av utsläppen i u-länder?
Kan vi minska utsläppen av koldioxid utan att minska vår konsumtion?
Två Europaparlamentskandidater för Miljöpartiet, Björn Lindgren och Christian Valtersson, förespråkar i ETC Stockholm ett system för individuella utsläppsrätter i hela EU.
Klimatfrågan kräver nytänk och konkreta politiska förslag såväl lokalt som globalt.
En möjlighet som skulle ha avgörande global påverkan och som faktiskt står till buds är att införa ett tak för individers utsläpp inom EU, så kallade individuella utsläppsrätter.
Andrew Simms, chef för New Economics Foundations klimatprogram, skriver om bra och dåliga sätt att minska utsläppen. Han dissar EU:s misslyckade system för handel med utsläppsrätter och landar i stället i ransonering av utsläppen:
Price mechanisms alone are unable to do the vital job of reducing carbon emissions. They are too vague, imperfect, and frequently socially unjust. To prevent over-consumption of key resources such as fuel during the second world war, the UK government rejected taxation in favour of rationing because taxation unfairly hit the poor and was too slow to change behaviour. Rationing was the quicker, more equitable option. Carbon rations calculated in line with a safe cap on overall emissions provide a more certain way of hitting emissions targets.
Transition-rörelsen är på väg till Sverige – rörelsen som redan nu påbörjat omställningen till ett klimatvänligt och hållbart samhälle. I lördags arrangerades det som jag tror måste vara det första offentliga mötet om Transition Town-rörelsen (på svenska Ställ om-rörelsen).
Mötet hölls på Biocafé Tellus i Midsommarkransen i Stockholm. Dokumentären End of Suburbia om oljetoppen visades, därefter hölls föredrag om idéerna bakom rörelsen och därefter var det diskussion om hur vi kan ställa om våra lokalsamhällen här i Sverige. Det fullsatta kaféet bubblade av energi och idéer.
Goda nyheter från USA: ”The Obamas” gräver upp Vita husets trädgård och börjar odla mat! Det vill säga det som alla (med tillgång till en jordplätt) borde göra pronto. Michelle Obama gör till och med den givna parallellen med Andra världskrigets ”Victory gardens” som under 1940-talet försåg USA med 40 procent av landets matbehov.
Här är ett nyhetsinslag om denna inspirerande händelse:
Putting the vegetable garden up against the house, in aesthetically delightful raised beds on the south facing side of the house would make harvesting easier, would look great in the formal photos taken with visiting heads of state (”Vladimir, just a bit to the left so they can get the artichokes in”)
[...]
Also, there are very few carrots, and those are tucked in with the herbs. Why not grow them together with the onions (for their companion planting properties), and grow more of them? Pulling carrots is deeply satisfying.
På lördag diskuteras hur vi här i Sverige kan ställa om våra samhällen så att vi till exempel odlar mer mat lokalt. Dessutom presenteras den spirande Ställ om-rörelsen (del av den globala Transition Town-rörelsen). Klockan 14.00 på Tellus i Midsommarkransen i Stockholm. Finns också på Facebook.
För fyra år sedan upptäckte jag klimatfrågan genom Mark Lynas bok Oväder. Det blev starten på en permanent klimatsatsning, inte bara för mig själv utan även för tidningen Arbetaren.
För min egen del präglades 2008 av att jag då skrev den bok som släpps om en dryg månad. ”Vår beskärda del – En lösning på klimatkrisen” ges ut på 
Andrew Simms, chef för New Economics Foundations klimatprogram, skriver om bra och dåliga sätt att minska utsläppen. Han dissar EU:s misslyckade system för handel med utsläppsrätter och landar i stället i 
