Styrmedel är ett rätt tråkigt ord, men vad annars ska man kallad de sätt som vi använder för att styra in oss på en hållbar livsstil?
Här nedan är en käckt amerikansk film som beskriver styrmedlet Cap & Dividend. Det tillhör kategorin styrmedel som vill kontrollera utsläppen ”uppströms”, vid källan. Med Cap & Dividend måste de företag som för in olja, kol eller gas i ett land köpa utsläppsrätter på en auktion. Det höjer priset på den fossila energin och gör det dyrare att köpa varor som kräver fossil energi (vilket de flesta varor gör). För att kompensera för de höjda priserna och göra systemet jämlikt betalas inkomsterna från försäljningen av utsläppsrätterna tillbaka till medborgarna. En lika stor summa till alla. Det är alltså en variant på den modell jag förespråkar, koldioxidransonering, vilken kontrollerar utsläppen ”nedströms”, hos de som använder den fossila energin: konsumenter och företag.
Här är en intressant intervju med Michael C. Ruppert författare till boken ”A Presidential Energy Policy: Twenty-five Points Addressing the Siamese Twins of Energy and Money”.
Rupert har totalt gett upp hoppet om möjligheten att lösa klimat- och energikrisen och även om jag gör en annan analys så är det på något sätt uppfriskande att läsa någon som inte anstränger sig det minsta för att låta käckt ”se möjligheterna!”-optimistisk.
Två smakprov ur intervun:
Peak Oil is not just the end of globalization. I was saying clearly that globalization was dead five years ago. It was obvious. But Peak Oil is potentially the end of the human race and that outcome is perhaps just a few years away unless the human race essentially throws every ideological sacred cow out the window and starts with a fresh piece of paper.
The collapse of industrial civilization within the next five to ten years (perhaps sooner) is inevitable. It is the degree of collapse, what is destroyed in the collapse, how many people will have to die in the collapse, and what will survive the collapse that I and many others are fighting for now. That is what every human being should be concerned about and nothing less. Pursuing options while not rapidly disengaging from the current economic paradigm of infinite growth is the only real issue confronting the entire species. To not do that will be literally to consign unborn generations and those under 40 to death or a living hell.
Dessutom innehåller numret en bra ledare av Johan Berggren som fångar den frustration man lätt känner om man ägnar dagarna åt att läsa om de sammantvinnade resurskriserna, men så sällan ser dessa skildras och diskuteras i media.
Bra komplement till detta är en artikel av Oscar Kjellberg på bloggen Tidstrampolinen om sambandet mellan olja och pengar i ekonomin och varför en kapitalistisk ekonomi kommer att leda till en krasch.
I höstas lanserade Vattenfall en kampanj där de tillverkade en massa plastgubbar som placerades ut på olika ställen i världen. Det var Vattenfalls sätt att markera sitt engagemang för klimatet.
Nu gör de gula gubbarna uppror meddelar nya klimataktionsgruppen Gula Arméfraktionen. De gula gubbarna anser att de tvingats stödja Vattenfalls smutsiga verksamhet. I sin första aktion fritog gruppen 44 gula gubbar från ett Vattenfall-kontor i Stockholm.
Ur gruppens manifest:
Vi tänker inte stödja en fortsatt utbyggnad av fossilsamhället. Vi tänker inte stödja brytningen av mer brunkol, bygget av fler kolkraftverk, eller miljardstöd till ny kolteknik.
Vi tror inte på Vattenfalls lögner om koldioxidfria kolkraftverk. Dessutom har vi inte tid att vänta 20 år på en teknik som bara kanske kommer fungera. Vi måste sluta elda kol nu!
Gula Armé Fraktionen tänker slåss mot Vattenfall och den kapitalism som driver jorden mot undergång.
Det drar ihop sig för tidernas största klimataktion i USA. Tusentals aktivister ska i dag tillsammans med kändisar som Darryl Hannah och klimatforskare som James Hansen visa civil olydnad mot Capitol Hills eget osande kolkraftverk i Washington DC.
Vissa hävdar att USA börjar närma sig tippunkten för kolet vilket står i fokus för den amerikanska klimatrörelsen (The Guardian).
Det känns väldigt hoppfullt att Obama tar över styret av USA. Men utan en stark och radikal rörelse i ryggen kommer han få det tufft, hur goda intentioner han än må ha. Särskilt i klimat- och energifrågan lär det bli omöjligt att börja vägen bort från den amerikanska konsumtions- och bilkulturen utan förankring bland folk. Än mer hoppfullt än Obama i sig är det därför att Transition-rörelsen växer i USA. Denna unga rörelse med ursprung i Storbritannien som syftar till att sätta igång omställningen till mer hållbara och mer motståndskraftiga lokalsamhällen.
Amerikanska Transition-rörelsen sammanfattar hela konceptet på sin hemsida:
The two toughest challenges facing humankind at the beginning of the 21st century are climate change and peak oil. While climate change is well documented and very visible in the media, there is much less public awareness around the issue of peak oil. And yet, the imminent decline of fossil fuel availability that peak oil refers to may well prevent the economic and social stability that is essential if we are to mitigate the threats posed by climate change. Transition Initiatives, designed to achieve relocalization at the community level, currently represent one of the most promising ways of engaging people and communities in strengthening themselves against the effects of these two monumental challenges, resulting in a life that is more fulfilling, socially connected and resilient.
Okej, det är tekniskt sett ingen fantastisk bild, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att den är underbar. Den föreställer nämligen hundratals människor som har samlats inne på Heathrows inrikeshall för att ha picknick och uttrycka åsikten att flygplatsen inte ska utökas. (se här en liten film om aktionen med några föräldrar som åker dit med sina barn)
I Storbritannien trappas nu kampen mot en tredje landningsbana på Heatrow upp inför beslutet som är planerat att fattas vilken dag som helst. I sista minuten har ett antal ministrar börjat ställa frågor kring vilken effekt en utökning av flygplatsen har på miljön. Kanske innebär det att beslutet blir uppskjutet.
Samtidigt har kändisar som Emma Thompson tillsammans med forskare, politiker och aktivister köpt upp en del av den mark där den nya landningsbanan (som om den blir verklighet kommer att utgöra Storbritanniens största enskilda källa av växthusgasutsläpp) är tänkt att ligga. Planen är nu att dela upp marken och sälja den vidare till tusentals människor världen över, något som skulle kunna skjuta upp bygget ytterligare.
Aktionsgruppen Climate Rush, som organiserade protesten i inrikeshallen, har tagit inspiration från suffragetterna som kämpade sig till rösträtt för kvinnor. Well behaved women rarely make history, skriver de på sin hemsida. De har så rätt. Till The Guardian säger en av deltagarna på aktionen: ”If the third runway goes ahead there will be a lot of a protest. And it won’t all be sitting down like this. With cups of tea.”
Konstfack i Stockholm bygger Sveriges hittills största solcellsanläggning på sitt tak. 66 MWh per år ska de 700 kvadratmetrarna leverera när anläggningen inom kort står klar, skriver DN.
Det är fint med solenergi och jag hoppas verkligen att vi bygger mycket mer, men Konstfacks-projektet visar tydligt att vi inte ska sätta för stort hopp till att solen löser energikrisen åt oss.
De årliga 66 MWh (som kostat fem miljoner att installera) motsvarar förbrukningen i fem eluppvärmda villor. Sveriges totala energianvändningen är 400 miljoner MWh.
Storbritanniens nya klimat- och energiminister Ed Miliband om hur avgörande folkrörelser och inte minst Transition Towns-rörelsen är för att engagera folk i klimatfrågan.
1. Enligt FN:s klimatpanel IPCC är kostnaden per kWh för att bygga ny kärnkraft ungefär lika stor som att bygga vindkraft. Så varför satsa pengarna på ett energisystem som är förenat med stora risker?
2. Om klimatkrisen ska lösas kommer det att krävas ett globalt avtal som innebär att vi fasar ut alla fossila bränslen inom några årtionden. Det kommer också krävas tekniköverföring för att utvecklingsländer ges möjlighet att lyckas med detta. Om Sverige löser sin energiförsörjning med kärnkraft, kan vi inte gärna neka resten av världen denna teknik. Vem vill se en omfattande och global spridning av kärnkraften i en värld som med all säkerhet kommer att bli allt mer instabil i framtiden som en följd av de klimatförändringar som vi redan intecknat oss för? Inte jag.
Här är en 
Det känns väldigt hoppfullt att Obama tar över styret av USA. Men utan en stark och radikal rörelse i ryggen kommer han få det tufft, hur goda intentioner han än må ha. Särskilt i klimat- och energifrågan lär det bli omöjligt att börja vägen bort från den amerikanska konsumtions- och bilkulturen utan förankring bland folk. Än mer hoppfullt än Obama i sig är det därför att 
Konstfack i Stockholm bygger Sveriges hittills största solcellsanläggning på sitt tak. 66 MWh per år ska de 700 kvadratmetrarna leverera när anläggningen inom kort står klar, skriver 
Jag kan hålla med Mark Lynas om en sak: kärnkraftsmotståndet är väl reflexmässigt inom miljörörelsen. Kärnkraften är inte djävulen själv.