Arbetarens klimatblogg

Att överleva undergången

I tider av katastrofer händer både fruktansvärda och fantastiska saker. Den spänningen är tydlig i bioaktuella Vägen, som har premiär nu på fredag. Filmen baseras på den lysande amerikanske författaren Cormac McCarthys bok med samma namn som gavs ut 2006. McCarthy är en av de bästa på att måla upp nattsvarta miljöer, och i Vägen gör han det genom att beskriva världen efter att den gick under. De som inte dödats, svultit eller varit kloka nog att ta livet av sig letar efter konserver från världen innan. Ingenting växer. Solen finns inte. För alla utom klimatförnekare är det omöjligt att inte se att en värld lik McCarthys kan vara vår inom överskådlig framtid.

Vägen handlar om en pappa och hans son. De vandrar bakom en kundvagn (likt USA:s hemlösa, en påminnelse om att helvetet finns här och nu) på väg till kusten, i hopp om att någonting bättre kanske kan finnas på andra sidan. Pappan gör allt för sin son, och har lärt sig att inte lita på någon. Världen efter består av enstaka ensamma vandrare, kannibaler och rövargäng. Efter att pappan dör och pojken ska klara sig själv visar det sig att alla inte var onda – den som vågade lita på andra människor kunde finna gäng som inte rövar utan tar hand om varandra, och om andra. Den lärdomen är högst aktuell: I arbetet med att rädda klimatet kan vi samtidigt förbereda oss för världen efter en eventull klimatapokalyps. Precis som i Köpenhamn. Klimataktivisterna som kom samman på gatorna utanför klimatmötet i Köpenhamn misslyckades med att sätta förhandlingarna på rätt köl, i alla fall den här gången, men lyckades med att bygga gemenskaper för framtiden.

januari 18th, 2010 Christopher Holmbäck

Kategoriserad under: Allmänt