Arbetarens klimatblogg

Hellre inget än det här

EU:s stats- och regeringschefer lyckades tidigare i kväll i alla fall få ihop en deal om klimatfinansiering att ta med sig till Köpenhamnstoppmötet. Med tanke på EU:s höga svansföring i klimatfrågan hade allt annat givetvis varit ytterst pinsamt. Men det är bara i förhållande till andra industriländers bud som uppgörelsen kan ses som en framgång; om EU:s paket jämförs med klimatforskningens senaste rön eller olika FN-organs bedömningar framgår dess suicidala otillräcklighet i all sin tydlighet.

Sedan tidigare vet vi att EU eftersträvar för små utsläppsminskningar (20-30 procent till 2020 jämfört med 1990, varav det mesta kan göras i andra länder), och ställer orimliga krav på fattiga utvecklingsländer. Nyligen har EU:s eftergifter i avskogningsfrågan uppmärksammats, medan den stora ”framgången” nu i slutet av Superveckan alltså var överenskommelsen om klimatfinansiering.

De 2-15 miljarder euro per år som EU är beredda att hosta upp till år 2020 för att leva upp till sina åtaganden i FN:s klimatkonvention ska jämföras med de 600 miljarder dollar i årliga överföringar som FN och partsgruppen G77 och Kina (med 130 medlemsländer) bedömer som nödvändigt.

Den stora tvistefrågan inom EU gällde hur kostnaderna skulle fördelas mellan EU:s länder. Sverige drev, med stöd av EU-kommissionen, att den fördelningsnyckel som ska användas främst bör ta hänsyn till utsläppsnivå (vilket är gynnsamt för t ex Sverige med relativt låga per capita-utsläpp), medan östländer som Ungern och Polen vill låta nyckeln ta större hänsyn till betalningsförmåga (vilket gynnar t ex Polen med relativt låg BNP per capita). Resultatet blev en kompromiss.

Den ”snabbstart” – med årliga bidrag på 5-7 miljarder euro till utvecklingsländer fram till 2013 – ska nu finansieras genom frivilliga bidrag. Sannolikheten att de summorna samlas in måste därmed bedömas som rätt liten.

Sammantaget är EU:s förhandlingsmandat är så dåligt att vi måste hoppas på ett svenskt/europeiskt misslyckande i Köpenhamn. Hellre ingen överenskommelse än en som riskerar att leda världen mot katastrof.

Skrivet:
DN
Svd
GP
Sydsvenskan

oktober 30th, 2009 Rikard Warlenius

Kategoriserad under: Global politik