Arbetarens klimatblogg

FN: De rika länderna största hindret

En artikel ur Arbetaren Zenit, som har en sida i veckan om klimatförhandlingarna. Jag ska lägga ut en del därifrån här på bloggen, men det går förstås också bra att ta en prenumeration.

Såväl FN som Kinas miljöekonomer kräver nu att de rika länderna lägger ut hundratals miljarder dollar per år för att minska utsläppen av växthusgaser i utvecklingsländerna.

De ekonomiska beräkningarna av vad det kostar att minska utsläppen varierar stort, mellan bara någon tiondels procent av den globala bruttonationalprodukten upp till två procent. Ofta anses kostnaden öka över tid, vilket gör att tidigt agerande premieras.
FN rapporten The World Economic and Social Survey 2009: Promoting Development, Saving the Planet, som publicerades den 1 september, argumenterar för att de rika länderna så snart som möjligt behöver fondera minst en procent av global BNP – omkring 600 miljarder dollar – åt utsläppsminskning och anpassning i tredje världen. Genom en storsatsning på hållbar energiproduktion och nya teknologier – en ”global ny giv” – kan både utvecklingsmål och klimatmål nås och större framtida kostnader undvikas.
Rapporten menar att ”de rika ländernas misslyckande att göra långsiktiga åtaganden om internationellt stöd till fattigdomsbekämpning och adekvat överföring av resurser och teknologi förblir det största enskilda hindret för att möta klimatutmaningen”.

Samtidigt har Kinas ledande miljöekonomer beräknat kostnaden för att begränsa Kinas utsläpp så att de kulminerar år 2030. Su Wei, generaldirektör för den kinesiska regeringens klimatförändringsavdelning, menar att det är ”tekniskt möjligt men finansiellt väldigt utmanande” att börja minska landets utsläpp efter 2030.
Kostnaden beräknas till 438 miljarder dollar per år fram till 2050 och ännu mer därefter.
Miljöekonomen Zou Ji i Peking, som genomförde studien, säger till Financial Times att kostnaden till största delen måste betalas av det internationella samfundet eftersom den syftar till den globala allmänhetens bästa.

september 9th, 2009 Rikard Warlenius

Kategoriserad under: Global politik