Ekonomin före klimatet
Pengar som de rika länderna satsar på att boosta ekonomin: 9 000 miljarder kronor.
Behov för att kunna anpassa fattiga länder till klimatförändringar: 100 miljarder kronor.
Pengar som de rika länderna satsar för att hjälpa fattiga att anpassa sig till klimatförändringarna: cirka 5 miljarder kronor (högt räknat).
Missa inte Sverker Lenas utmärkta krönika i DN Kultur om den globala ekonomin.
George Monbiot i The Guardian om att G20 glömmer klimatet.
Bloggat: Svensson
Media: DN1, DN2, SVD1, Aftonbladet
april 2nd, 2009 David Jonstad
Kategoriserad under: Global politik
6 kommentarer Lägg till egen
1. MSA | april 2nd, 2009 at 21:36
Well, man kan väll med största säkerhet säga att världsekonomin bör gå före U-länder? hade detta inte varit fallet hade antagligen antalet U-länder snabbt ökat.
2. Peter | april 3rd, 2009 at 8:27
Något som är ganska intressant är att ingen ställer frågan om alla dessa pengar finns i verkligheten.
3. David Jonstad | april 3rd, 2009 at 9:17
MSA: Visst verkar det klokt att till varje pris hålla kvar vid den ekonomiska modell som både skapat enorma inkomstklyftor och en mulitpel kris (ekonomi-, klimat- och resurs-) så att vi i framtiden, eventuellt, kan få råd att jämna ut inkomstklyftorna och hantera kriserna?
4. Samuel Jarrick | april 5th, 2009 at 17:12
Tack David Jonstad, för att du inte väjer för sanningen. Och för att du länkar till en förståeligt nog alltmer desperat Mombiat som förklarar hur ofattbart livsfarligt cyniskt korkade världens ekonomiskt mäktigaste aktörer är när det kommer till att förhålla sig till framtiden.
Business as Usual kanske mer frankt kan uttryckas som:
Vi kör rätt in i kaklet…och det kommer att smälla och brinna så det står härliga till men den dagen den sorgen.
Visst finns en viss risk att några ger upp av att höra sanningen.
Men har man den ena dagen läst de alltmer desperata och alarmerande rapporterna från FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn härom veckan och den andra dagen tagit del av G-20-ländernasså gott som totala ignorerande av desamma, blir skräcken och vreden också en ännu starkare anledning att fortsätta kampen för att rädda planeten.
Antagligen kommer vi inte att klara det, utan får se civilisationen börja kollapsa under vår egen livstid men
Må fan ta den som ger sig! Se dina barn i ögonen om fyrtio år och säg: Jag visste om det men jag sket i’t!
(skrivet i ursinne och vrede över världens galenskap)
5. Kenji | april 9th, 2009 at 9:56
@Samuel Jarrick,
Det är alltid skrämmande när människor (som du gör) pratar om ”sanningen”. Vad är sanningen. Den enda sanning är att deet inte finns någon absolut sanning.
”t…och det kommer att smälla och brinna så det står härliga till…” Vad grundar du det påståendet på?
Ni hysteriker som alltid VET hur det ligger till och hänvisar till SANNINGEN är de som är riktigt obehagliga att lyssna på. Lite sådär mysigt, lätt fundamentalistiskt.
6. Samuel Jarrick | april 12th, 2009 at 20:40
Ja, sanningen att säga är sanningen naturligtvis alltid svårbestämbar, undflyende, komplex, mångfacetterad och kan aldrig beskrivas objektivt och utan värderingar utan silas och tolkas ständigt genom våra kulturellt färgade glasögon osv osv.
Men vänta nu, finns det inte en fara i att ständigt låta diskusionen stanna här? I denna (i mina ögon) bekväma intellektuellt tillbakalutade mysighet över att ingenting går att slå fast och att alla utsagor om verkligheten är en kulturella konstruktioner?
Att sanningen är svår att finna kan aldrig tas till intäkt för att avbryta vår jakt på att nå så nära den som möjligt. Det är troligen vår enda chans att göra något åt de problem mänskligheten står inför.
Jag erkänner gärna att min kommentar var en mer metaforisk betraktelse skriven i mycket stark affekt, än en noga överlagd beskrivning av verkligheten.
Orden smälla och brinna måste naturligtvis främst tolkas som liknelser för det kaos jag och de flesta klimatforskare anser riskerar att blir helt ofrånkomligt om vi inte ändrar kurs mycket snabbt och mycket radikalt. Exakt HUR bråttom det är och HUR kraftiga åtgärder som måste vidtas vet ingen, ty sanningen är inte sanningen förrän i efterhand.
Men det vore troligen ett av historiens värsta misstag om världens intellektuella, i obehag inför vetenskapens allt starkare varningar om massutrotning av mellan en fjärdedel och 50% av alla djurarter, kraftigt minskad tillgåg till färskvatten i bl. a. sydostasiens floder till följd av smältande glaciärer, höjda havsnivåer som riskerar att utplåna stora delar av mycket folkrika länder, stora risker för en skenande, irreversibel och okontrollerbar temperaturhöjning till följd av de sk. positiva återkoppoingsmekanismerna med smältande permafrost med oerhörda mängder metan under osv osv, reducerade sin roll till att komma med kloka betraktelser över sanningens svåråtkomlighet.
Och nej, fundamentalist är jag inte.
Däremot gärna fanatiker.
Och jag vill inte bli botad
Fanatisk anhängare av idén om att undvika ekosystemens kollaps och civilisationens undergång.
Till detta krävs…handling.
Kommentera
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed