Klyfta i klimatrörelsen
Jag tror att alla som besökte klimatlägret utanför Kingsnorths kolkraftverk i Storbritannien för två veckor sedan var eniga i att det var en fantastisk tillställning. Som arrangemang, som mobiliseringskraft, som uppvisning av alternativ, som idéspruta och kunskapskälla. Men där blev det också tydligt att det mitt i denna spirande och hoppfulla klimatrörelse finns en farlig klyfta som i värsta fall kommer hindra rörelsen från att bli den kraft som har förmågan att knuffa in världen på annat spår så att vi undviker klimatavgrunden.
Lite hårddraget kan klyftan beskrivas så här:
På den ena sidan finns anarkisterna som motsätter sig lösningar som förhandlas fram av dagens nationalstater, lösningar som innehåller marknadselement eller som på annat sätt utgår från dagens verklighet. De menar att utsläppen bör stoppas genom att frammana en folklig resning världen över som genom direkta aktioner stoppar utsläppen vid källorna – vid kolkraftverken, oljeraffinanderierna, gasfälten och så vidare. På samma sida går det också att placera in den så kallade Durban-gruppen (läs mer om denna i mitt och Rikard Warlenius reportage från Bali), även om denna är något mindre extrem i sitt avståndstagande till internationella överenskommelser.
En bra förklaring av hur tankebanorna går på ”anarkiststsidan” ges av aktivisten Ewa Jasiewicz i en debattartikel i The Guardian. Läs!
Den andra sidan utgörs av alla oss andra vilket innebär ett betydligt bredare register av idéer. Gemensamt är dock tron att klimatförändringarna inte kommer att stoppas utan att en internationell överenskommelse mellan de stater som existerar i dag. Folk på denna sida kan föra fram samma kritik mot till exempel Kyotoavtalets misslyckande, liksom de kan använda sig eller stödja direkta aktioner mot utsläppskällorna, men tror inte att detta är tillräckligt.
George Monbiot svarar, eller snarare sågar, Ewa Jasiewicz och hela anarkistsidan av klimatrörelsen i stenhård artikel i The Guardian. Läs läs läs! Ett utdrag:
”So before we are allowed to begin cutting greenhouse gas emissions, we must first overthrow all governments and corporations and replace them with autonomous communities of happy campers. All this must take place within a couple of months, as there is so little time in which we could prevent two degrees of warming. This is magical thinking of the most desperate kind. If I were an executive of E.ON or Exxon, I would be delighted by this political posturing, as it provides a marvellous distraction from our real aims.”
Under klimatlägret i Storbritannien hölls en workshop om klimatmötet i Köpenhamn som, är jag rädd, är en föraning av vad för strid som riskerar att rasa inom rörelsen det närmaste året. Anarkistsidan argumenterade för att Köpenhamnsmötet bör stoppas eftersom det ändå är helt värdelöst, medan övriga deltagare försökte förklara hur galet detta vore och att en betydligt mer konstruktiv strategi vore att stänga in delegaterna tills de skriver på ett avtal som tar klimathotet på allvar.
Klyftan finns också i Sveriges nymornade klimatrörelse, även om den här ännu inte riktigt kommit upp i dagen.
Anarkistsidan lär få det tufft att övertyga massan om att vi måste göra revolution innan vi kan stoppa klimatförändringarna. Å andra sidan är det svårt att se hur vi på ett och ett halvt år ska sätta sådan press på världens politiska ledare att de skriver på ett avtal som ens är i närheten av vad som behövs. Och det är här i som dilemmat ligger: frågan blir vilken sida som sitter på den minst omöjliga lösningen.
Andra bloggar om: klimat, klimathotet, anarkism, politik, samhälle, klimatrörelsen, aktivism
augusti 24th, 2008 David Jonstad
Kategoriserad under: Global politik, Kamp, Lösningar
12 kommentarer Lägg till egen
1. Robban | augusti 25th, 2008 at 0:26
David:
1. Är anarkisterna verkligen så starka och många att de är värda någon som helst uppmärksamhet från övriga ”seriösa” inom klimatrörelsen?
2. Skulle samhället kollapsa med direkt energikris som följd om anarkisterna fick som de ville med ockupation och nedläggning av klimatfarliga industrier? Fin tanke i teorin men skulle detta funka i praktiken även om det är extremt bråttom med utsläppsminskningarna?
3. Skulle det vara möjligt att spärra in politikerna i köpenhamn tills de skrivit på ett vettigt avtal? Hur skulle klimatrörelsen se ut efter detta med konfrontation med både polis och media som direkt skulle måla ut oss som huliganer och extremister? Tänk demoniseringarna uner Göteborgskravallerna 2001!
Frågan är om detta är möjligt. Platsen kommer vara under tung bevakning med poliser, terrorstyrkor, stängsel, fordon m.m.
4. Har inte anarkisterna en liten poäng när de prata om en direkt folklig revolt mot fossilsamhället? Tänk om folk löper amok och brukar våld för att överleva/påverka i och med klimathotets växande brutalitet? Vad gör vi då när detta händer?
Sen vill jag att du tipsar om klimattopp mötet i poznan, polen, som kommer äga rum i början av december. Det är det mötet som ligger till grund för köpenhamn mötet 2009.
2. Klas | augusti 25th, 2008 at 9:53
Ursäkta hur går tankarna egentligen !?!
1. OM man stänger in politiker som tvingas skriva på en massa avtal – hur är förankringen för att dessa följs då ? Är det inte ganska stor risk att dom blir martyrer och att ”instängarna” blir bovarna ? OM politikerna har folkets stöd för aggresiva miljöavtal så komemr dom skriva på annars inte – en politiker lever ju för sin makt och, idealt iaf, så får dom makt om dom representerar sina väljare bra…
2. Om man ”störtar” alla regeringa och industrier, DÅ kan vi tala om en katastrof. Jorden klarar inte 6.5 Mdr människor om vi går tillbaka till pre-industrialiseringsmetoder. Tänk bara när alla bönder inte för bränsle och el till sina anläggningar ! Sådana aktioner kommer slås ned med våld – och jag kommer att va r en av dom som tycker det är rätt – att mörda folk (vilket man gör då indirekt) och skapa kaos är inte något som jag ser med blida ögon på !
Att demonstrera eller, som greenpeacem klättra upp i ngn skorsten eller fredligt blocker en infart osv, som en aktion för uppmärsamhet på ett visst ämne- kan jag i en del fall sympatisera med. En systematisk förstörelse och sabotage är ngt helt annat!
Bara som en medelsvenssons, om än lite engarerad, åsikt…
/K
3. Pär | augusti 25th, 2008 at 23:08
Klas.
Tyvärr finns det fler faktorer att ta hänsyn til än att väljarna ska gilla det. Det finns en hel del företag vars önskningar i många fall går före väljarnas röster. Det är bara när trycket och hotet blir tillräckligt stort mot politikerna som de kommer agera på allvar i frågan. Se det historiskt. Hade vi inte använt våld och civil olydnad för 100 år sedan hade vi inte haft rösträtt idag.
Dessutom, när det kommer till våld, måste saker och ting sättas i perspektiv. När politiker fullständigt skiter i klimatproblemet dör människor dagligen och hundratals miljoner kommer att dö om ingenting görs. Är inte detta våld? Om en tokig anarkist sedan krossar några fönster eller till och med spränger ett kolkraftverk är detta en piss i Mississippi hur korkat det än kan tyckas vara rent taktiskt.
Jag stödjer dock inte på något sätt anarkisternas linje utan vill endast resonera kring våld och civil olydnad. Rent taktiskt är deras linje förödande, men man måste ha i åtanke att framtiden kan bli djävligt mycket värre och att våld med stor sannolikhet kommer börja brukas från desperata människor.
4. David Jonstad | augusti 25th, 2008 at 23:34
Robban:
1. Anarkister finns det ganska gott om i klimatrörelsen och de utgör (inte minst märktes detta under klimatlägret i Storbritannien) en viktig och konstruktiv kraft i rörelsen när det gäller att genomföra praktiska saker.
2. Lite för hypotetisk fråga, men jag tror risken är större att vi lägger ner den fossila infrastrukturen för sakta än för snabbt.
3. Detta blir föremål för diskussion fram till Köpenhamnsmötet.
Poznan är jätteviktigt. Det är bra att Köpenhamn lyfts, men Poznan får inte komma i skuggan. Det är alltså där nästa stora klimatkonferens hålls, COP 14 för att använda korrekt terminologi.
5. Klas | augusti 26th, 2008 at 8:48
Pär: Ja de ideala fallet gäller sällan tyvärr. Det är därför vi måste propagera för än öppnare politik, framförallt inom EU – som inte ens når svensk standard just nu.
Jag tycker tex att i alla omröstningar skall de som röstar för en viss fråga stå för den – och allas röster skall publiceras (i tex EU-parlamentet). Visst finns det en risk att parlamentarikerna hotas – men till syvende och sist är de officiella personer satta på sin post för att representera en viss åsikt/ett visst land – och då måste man ju kunna följa upp detta. Detta kan till o med bidra till mindre hot – iom att det då står rätt klart om ng tex plötsligt svängt till en annan åsikt än vad dom fram till omröstningen stått för och kanske då hotats/mutats,
Civil olydnad – ja visst, som jag pekade på att tex Green peace utför. Rena terrordåd – nej tack.
/K
6. s | augusti 30th, 2008 at 21:02
sedan när blev anarkisterna en homogen grupp? kul att du framställer anarkister som haverister. vi och dom fint david.
7. David Jonstad | augusti 31st, 2008 at 21:31
Nej, anarkister är ingen homogen grupp, men de dominerar ofrånkomligen den del av klimatrörelse som motsätter sig eller är ointresserade av internationella överenskommelser för att minska utsläppen. Oavsett om man tycker att detta är haveristiskt eller inte.
8. Erik Johansson | september 1st, 2008 at 16:15
Får man fråga om det verkligen stämmar att gröna verkligen motsätter sig all klimatförändring?
Om det nu inte bara är en felskrivning så är det ytterst fåfängt att tro att människan kan stoppa förändring i naturen.
9. David Jonstad | september 1st, 2008 at 16:27
Erik: Jag förstår inte vad du syftar på.
10. petrichenko | september 5th, 2008 at 17:36
Vad jag inte fattar är hur fan det är tänkt när David Jonstad får betalt av syndikalistiska arbetaren för att sitta och argumentara MOT revolutioner men FÖR politiker-kapitalism-stat-skit, till prokapitalistiska mp-hippies stora glädje.
Visst är det väl bra med en fri press, men det borde ju rimligtvis vara mp som betala hans lön istället?
11. anarkisterna.com » &hellip | oktober 14th, 2009 at 13:18
[...] i artikeln Klyfta i klimatrörelsen på Arbetarens klimatblogg formulerar han skillnaden mellan de två lägren som att anarkisterna [...]
12. Berra | oktober 15th, 2009 at 9:34
Jag förstår fortfarande inte varför gröna borgare skriver i Arbetaren. Var det en socialistisk tidning eller inte.
Dra hem till miljöpartiet och jobba för mer homeopati och privata friskolor istället.
Kommentera
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed